Norge visar vägen
Medan resten av Europa skramlar ihop till mediokra stimulanspaket som i bästa fall förändrar på marginalen levererar Norge en konkret och tydlig jobbreform på 6,5 miljarder NOK. Prioriteringarna är tydliga: mer pengar till kommunerna, storinvesteringar i forskning, tusentals nya utbildningsplatser och åtgärder för att vässa skola och välfärd. “Tørt” eller inte. Budgetdokumentet innehåller viktiga lösningar för att få ekonomin på fötter och lovvärda satsningar på de som drabbades först av krisen. Kontrasten gentemot Sverige kan knappast målas i ett tydligare skimmer. Medan den borgerliga regeringen brände ett fylligt överskott genom skattesänkningar mitt under brinnande högkonjunktur sparade Norge och väntade in dystrare tider. I dag står Anders Borg utan svar på den svenska krisen. “Dystra tider kräver försiktighet”, heter det. Klokt nog väljer Europas smartaste statsminister, Jens Stoltenberg, att signalera att den norska regeringen tar recessionen på allvar och investerar stort för att tackla jobbkrisen. Den socialdemokratiskt dominerade regeringen återuppfinner den…
Det omätbara valet
Ett av Sveriges minst pålitliga opinionsinstitut har genomfört en valundersökning inför det svårmätta Europaparlamentsvalet. Resultatet är att Moderaterna tokbackar, Socialdemokraterna går framåt något och att Piratpartiet landar på smått remarkabla 8 procent av röstandelen. Är det bara jag som har svårt att ta det här på allvar? Snarare än att försöka fånga in väljarsympatier via skakiga mätningar – i ett val där valdeltagandet dessutom är extremt lågt – borde mätinstituten fokusera på kvantitativa mått i de olika kampanjerna. Exempelvis skulle ett bra mått på partiernas valprestanda kunna vara gapet i engagemang; fler aktivister, sympatisörer och valarbetare signalerar troligen ett mer gediget stöd än att ett gäng grånande herrar (läs: Lundgren, Wibe & co) sörplar kaffe i en valstuga. Vidare medför den stora andelen osäkra väljare att mätningar som genomförs längre från valdagen spretar betydligt mer än när väljarflödena är mer förutsägbara. Det faktum att EP-valet både betraktas som lite abstrakt…
Ett första steg mot nedrustning?
Väldigt, väldigt dåligt: Desto bättre är det att Obama och Medvedev kommit överens om gemensamma riktlinjer för en global nedrustning av kärnvapen. I dag offentliggör han de konkreta planerna tillsammans med de före detta republikanska utrikesministrarna Henry Kissinger, utrikesminister under Nixon, och George Schultz, Reagans utrikesminister. Även Sam Nunn, demokratisk senator från Connecticut, och William Perry, försvarsminister under Clinton, deltar vid presskonferensen. Obamas initiativ är definitivt ett välkommet avsteg från den förre presidentens icke-plan för att motverka kärnvapenspridning. Om det lyckas. Ambitionen är, enligt New York Times, att få till samtal med Iran så snart som möjligt och inleda den långa och mödosamma processen med att etablera maximiavtal för kärnbränsle et cetera. Sannolikt står Nordkorea näst på tur strax därefter. Svårigheten i att finna former för att reducera spridningen av kärnvapen kan bäst sammanfattas i ett utdrag ur Obamas tal i Prag för ett par veckor sedan: “The goal will not be reached…
Reinfeldt – en svensk Thatcher
I dag offentliggjordes siffror från A-kassornas samorganisation som visar att mer eller mindre alla arbetslöshetskassor kommer att slå i taket någon gång under nästa år. Anledningen är att a-kassan, på regeringens initiativ, kopplats till arbetslöshetsgraden inom branshen. För en medianlöntagaren i LO-familjen kan det innebära en månadsavgift om uppemot 500 kr. Lägg därtill att nivån och omfattningen i a-kassan urholkats så pass mycket att en stor andel av de långtidsarbetlösa – som dessutom förväntas bli fler – bara kommer att kunna räkna med 65 % av garantilönen. Liksom att klassklyftorna – mätt i inkomster och förmögenheter – ökat med 50 procent över alla inkomstgrupper de senaste 25 åren. Den pågående krisen och regeringens så kallade jobbpolitik riskerar därmed att skapa en permanent underklass och i grunden stöpa om den svenska arbetsmarknadens funktionssätt. Knappast en modest bedrift för en moderat statsminister. I helgen skrev DN dessutom om att antalet socialbidragstagare beräknas öka med…
8,9
Så hög, i procent, är den amerikanska arbetslösheten just nu, enligt Labour Bureau of Statistics. Whoa. Nonfarm payroll employment continued to decline in April (-539,000), and the unemployment rate rose from 8.5 to 8.9 percent, the Bureau of Labor Sta- tistics of the U.S. Department of Labor reported today. Since the recession began in December 2007, 5.7 million jobs have been lost. In April, job los- ses were large and widespread across nearly all major private-sector indus- tries. Overall, private-sector employment fell by 611,000.
Kan Zuma lyfta Sydafrika?
I dag godkände det sydafrikanska parlamentet Jacob Zuma som ledamot av parlamentet såväl som president. Därmed inleds vad som på förhand beskrivs som ett tveksamt och skakigt presidentskap, där utgången är osäker. Många uttrycker en skepsis till den nye presidenten och ANC:s grepp om den sydafrikanska politiken. Korruptionsanklagelser och maktöverträdelser haglar över såväl ministrar som förtroendevalda, något som ytterligare gröpt ur förtroendet för stat och offentlig sektor. Efter ett decennium av ekonomisk expansion, utjämnade klyftor och nytt hopp för en generation av sydafrikaner är dagens situationen för Afrikas starkast lysande stjärna högst oklar. Den ekonomiska kakan väntas krympa med 1,6 procentenheter i år och arbetslösheten klättra närmare 30 procent. Lägg därtill en förvärrad AIDS-problematik och en fattigdom som accelererar i takt med att exportmöjligheterna krymper och det är lätt att inse att utmaningarna är många och stora. Sydafrika är det land i världen med högst andel HIV/AIDS-smittade, närmare 20 procent…
Perspektiv?
Efter att ha levt i ett permanent kristillstånd de senaste månaderna, med dagliga rapporter om hur allvarligt det ekonomiska läget är, börjar jag bli trött. Trött på att höra hur synd det är om västvärlden. Trött på att det daltas för mycket med bankerna. Trött på att stimulansåtgärderna riktas mot medel- och överklassen, men inte kommer de som verkligen behöver dem till del. Och framför allt trött på att alla medier verkar fullständigt uppslukade av den finansiella krisen till den milda grad att allt annat som händer runt om i världen glöms bort. För den som enbart läser tidningar, lyssnar på radio eller ser på teve är det lätt att dra slutsatsen att det inte längre finns varken svält, krig eller orättvisor. Är det så svårt att lyfta blicken ibland? Att förmå rapportera om Centralafrikas öppna sår, Iraks blodigaste månad hittills, våldet i Israel och Palestina eller det instabila Afghanistan?…
The comeback kids
Över all förväntan. Frustrationen över utvecklingen i socialdemokratin och arbetarrörelsen har ersatts av en smula optimism och framtidstro. Både Monas och Wanjas tal i dag lyckades ta avstamp i viktiga politiska frågor, en väsentlig samhällskritik och nyckelargument gentemot den borgerliga regeringen. Den där krypande, illavarslande magkänslan som ockuperat det socialdemokratiska medvetandet sedan någon gång i höstas har åtminstone hos mig utmynnat i något som bäst kan beskrivas i ordet ‘vändpunkt’. Förhoppningsvis kan vi lägga alla tafatta utspel bakom oss och börja presentera ett trovärdigt och vardagsförankrat framtidspaket för väljarna 2010. Kanske var det här precis vad socialdemokratin behövde; alerta ledare som idkar självkritik och engagerade och lojala medlemmar som backar upp när det är som tuffast. Det krävdes uppenbarligen en kris för att skärpa ledarskapet ett par snäpp och samla medlemsleden. Sträck på dig, rätta till rosen på kavajslaget och vädra morgonluft. Var stolt. Socialdemokratin är tillbaka. — På en…
Specter till Demokraterna
Arlen Specter (D-Pennsylvania): Och kongresstalman Pelosis reaktion: Eric Sundström skriver om partibytet här, men personligen är jag inte så övertygad om att Specter representerar någonting annat än en klassisk opportunist. Eller ‘hack’ som det så fint heter. Även om han är mittenorienterad politiskt saknar han ett kontinuerligt röstmönster i Senaten. Snarare har han vänt kappan efter vinden och försökt maximera karriärmöjligheterna i de stora politiska frågorna. Samtidigt pekar mycket på att han nu kommer att gå in för att ytterligare profilera sig som en demokrat, i syfte att konsolidera sin plats i startfältet i nästa års primärval. Och det i sig – i kombination med Al Franken – skulle kunna ge Demokraterna de 60 röster som behövs för att få igenom exempelvis en sjukvårdsreform och mer pro-fackliga reformer (något som Specter tidigare motsatt sig). Allra viktigast är dock att det är ett hårt slag mot ett redan sargat republikanskt parti…