Var finns ledarskapet?
Damn that’s hot. Kurvan ovan illustrerar avvikelser i medeltemperaturen under perioden januari-december, från och med 1880 till och med dagens datum. Sammanställningen kommer från amerikanska National Climate Data Center och bilden kan inte penslas tydligare. Den globala förändringen i klimat och temperatur är långsiktigt strukturell och en bra bit över tidigare avvikelser. Tidigare mätningar har visserligen bekräftat farhågorna om klimatavvikelser, men ingen har kommit i närheten av så markanta förändringar. Siffrorna är speciellt intressanta med tanke på att president Obama under gårdagen deklarerade att världens ledare med största sannolikhet inte kommer lyckas nå en handlingskraftig överenskommelse innan årsskiftet. Huruvida det beror på att den amerikanske presidenten redan har tillräckligt svårt att sy ihop en sjukvårdsreform på hemmaplan eller på politisk realism är egentligen ointressant. Faktum kvarstår: utan att vara klimatfundamentalist är det lätt att inse att världen står inför en ekonomisk och ekologisk kris. Som kräver lösningar. I förra veckans nummer…
Myten om det oansvariga facket
Kritiken mot LO och dess förbund har duggat tätt sedan inledningen till vad som numera får betraktas som en djup och långvarig recesion, eller The Great Recession som Krugman kallar den. Till en början sipprade klagosalvorna fram från borgerliga tankesmedjor och näringslivskramande krönikörer, mer eller mindre utan uppmärksamhet från nyhetsankdammen i övrigt. LO-kollektivet tog inte ansvar för lönsamheten i svenska bolag genom att inte gå med på försämrade villkor och sänkta löner, hette det. Men något hände när kyliga april övergick i mer mänskliga maj och juni; från att nästan uteslutande vara koncentrerat till ytterliberalismens allra antifackligaste krets plockades argument efter argument upp även av namnkunniga ledarskribenter och så kallade analytiker (vad det nu är). En ursprungligen perifer kritik blev plötsligt politiskt allmängods och hittade så småningom fram även till nyhetsplatser runt om i landets tidningar. Därmed inträffade ett fundamentalt skifte av framställningen av fackföreningsrörelsens roll och ansvar i finanskrisen…
Kommentar till en social-demokrati i nedförsbacke
Valet till Europaparlamentet 2009 markerar en tidpunkt när den svenska och europeiska socialdemokratin vidgar förtroendegapet gentemot potentiella väljare. När det gäller Socialdemokraterna i Sverige är valet ett misslyckande. Allt annat är naivt önsketänkande och PR-spinn från partiexpeditionen på Sveavägen. Att ett parti som i regel brukar ligga på omkring 40 procent av väljarkåren blott vinner förtroende hos var fjärde medborgare är en hård och tydlig dom. Som förpliktigar. Någon försöker vifta bort resultatet med att valdeltagandet är så pass lågt att de socialdemokratiska sympatisörerna stannar hemma, som om det skulle vara en förklaring. Ett lågt valdeltagande signalerar snarare ett mer strukturellt problem av demokratisk karaktär, liksom en socialdemokrati som varken lyckas engagera eller motivera människor att ens bry sig om att rösta. Ytterligare någon försöker försiktigt ursäkta 25-procentsfloppen med att socialdemokratiska väljare inte bryr sig om “EU-frågan” (vad nu det är) och därför inte röstar i valet. Än en gång…
En europavision bortom 2009
Valet till Europaparlamentet har huvudsakligen handlat om den typ av frågor som ligger inom ramen för det nuvarande samarbetets befogenheter. De olika kandidaterna har profilerat sig inom områden som klimat, handel och diskriminering för att på olika sätt fånga potentiella väljares uppmärksamhet. Men vad som har saknats är en större diskussion om en mer sammanhängande vision för Europaprojektet. Var befinner sig EU om 25 år? Hur behöver maktdelningen se ut i framtiden för att tackla de stora framtidsfrågorna? Om vi menar allvar med en gemensam arbetsmarknad, varför kompletteras inte det med beskattningsrätt, överstatlig välfärd och medborgerliga rättigheter? Valrörelsen har allt för mycket handlat om att påverka unionens inriktning på marginalen och för lite om att våga pensla ut en glimt av framtiden. Å ena sidan kan det bero på att den svenska väljarkåren är erkänt kärv vad gäller allt som har med EU att göra. Å andra sidan gissar jag den…
Det omätbara valet
Ett av Sveriges minst pålitliga opinionsinstitut har genomfört en valundersökning inför det svårmätta Europaparlamentsvalet. Resultatet är att Moderaterna tokbackar, Socialdemokraterna går framåt något och att Piratpartiet landar på smått remarkabla 8 procent av röstandelen. Är det bara jag som har svårt att ta det här på allvar? Snarare än att försöka fånga in väljarsympatier via skakiga mätningar – i ett val där valdeltagandet dessutom är extremt lågt – borde mätinstituten fokusera på kvantitativa mått i de olika kampanjerna. Exempelvis skulle ett bra mått på partiernas valprestanda kunna vara gapet i engagemang; fler aktivister, sympatisörer och valarbetare signalerar troligen ett mer gediget stöd än att ett gäng grånande herrar (läs: Lundgren, Wibe & co) sörplar kaffe i en valstuga. Vidare medför den stora andelen osäkra väljare att mätningar som genomförs längre från valdagen spretar betydligt mer än när väljarflödena är mer förutsägbara. Det faktum att EP-valet både betraktas som lite abstrakt…
Gotta love that Lisbon
Efter det tjeckiska godkännandet av Lissabonfördraget kan vänner av fördjupad EU-integration än en gång vädra morgonluft. Hade den tjeckiska senaten röstat emot förslaget till fördrag hade processen sannolikt avstannat fullständigt, och skapat ännu en konstitutionell kris för unionen. Nu finns det en ny chans att implementera ett av vår tids kanske viktigaste politiska dokument. Med fördraget skulle fokus förskjutas från byråkrater och nationella särintressen till ett folkvalt parlament där politiska beslut fattas med enkel majoritet. Flera av kontinentens viktigaste framtidsfrågor skulle kunna fattas genom politiska förhandlingar och vägledas av idéburna konstellationer, snarare än maktgrupperingar med bas i respektive medlemsland. Fördraget lyfter även fram den sociala dimensionen tydligare, redan i portalparagrafen, och definierar varje medborgares rättigheter inom unionen. En av huvudpunkterna handlar exempelvis om social rättvisa, generationellt ansvarstagande och målet om full sysselsättning. En fullödig implementering skulle utan tvekan förflytta Europeiska unionen i progressiv riktning och lägga grunden för vitaliserade välfärdsambitioner…
Intressant test
Margot Wallström facebookade om en ny grej som kommissionen lanserat, EU Profiler. Det är en klassisk politisk kompass som syftar till att hitta det parti som bäst passar inför EP-valet. Här är mitt resultat. Knappast speciellt förvånande att jag ligger i linje med socialdemokratin i socioekonomiska frågor, men är betydligt mer positiv till djupare integration av unionen. ..och det här ska tydligen indikera hur väl mina åsikter överensstämmer med Socialdemokraternas. Tydligast är att jag, som förespråkare av fri invandring, får noll på “Restriktiv invandringspolitik”-skalan. På samma sätt är det inte så otippat att jag får något mindre på “Restriktiv finanspolitik” mitt under pågående recession. “Liberalt samhälle” tickar förmodligen uppåt för att jag betonade medborgerliga fri- och rättigheter i testet. Att jag får lite mindre på “Lag och ordning” beror möjligen på att jag, i likhet med The Economist sedan 20 år tillbaka och 500 ledande ekonomer, förespråkar en legalisering av…
Ardalan lanserar sin kampanjhemsida
ardalan2009.se är adressen och redan nu går det anmäla sig som kampanjvolontär, ställa frågor till Ardalan och få nyheter i mejlen. Och inte minst följa vad som händer i kampanjen. Dessutom hoppas jag att ni inte har missat Åsa Westlunds hemsida, där det bland annat finns kampanjfilmer och information om Åsas politik. SSU-distriktet har verkligen nominerat två fantastiska kandidater. EP-valet anno 2009 har alla förutsättningar att bli både spännande och rikt på politiskt innehåll.
För Haparanda i Europa
En partikamrat från Haparanda, Sven-Erik, mejlade och skrev att han “tycker att vi är inne på helt rätt tankar”. Vi i det här läget är jag och Niclas Palmér och det Sven-Erik syftar på är vår debattartikel i senaste numret av AiP, Aktuellt i Politiken. Själva grejen är att vi vill att partiet ska börja formulera en europalinje med konkret innehåll och lite udd. Tyvärr har jag inte lyckats knycka åt mig ett exemplar ännu, och texten ligger inte på nätet. Men från och med i dag är jag i alla fall prenumerant, bättre sent än aldrig. Här är är debattartikeln som vi skickade in den:”Socialdemokraterna saknar europapolitiska muskler” Socialdemokraterna har misslyckats med att kommunicera en politisk vision för Europa. Skarpa reformförslag saknas, och det nationella intresset överskuggar nytänkande. Nu behövs en socialdemokratisk EU-debatt, säger Daniel Mathisen och Niclas Palmér. Bara var tredje röstberättigad medborgare väljer att rösta till europaparlamentsvalet.…