Skit i driftsformen – fokusera på innehållet
Moderaten tillika landstingskandidaten Edvin Alam skriver om skillnader i socialdemokratisk respektive borgerlig skolpolitik. Hans slutsats är enkel; borgerligheten “ligger ljusår” före den socialdemokratiska idédebatten. Och kanske ligger det något i det. Men enligt min mening är det snarare så att borgerligheten och dogmatiker på vänsterkanten har en viktig sak gemensam: en blind övertro på att driftsformen i sig är ett egenvärde. Medan borgerligheten hetsar fram krystade privatiseringar menar en minoritet inom socialdemokratin att kommunala skolor är bättre per se. Bägge sidor på skolbarrikaden pekar därmed ut vem som producerar utbildningen snarare än vad den faktiskt levererar. I själva verket är det varken borgerligheten eller enögda debattörer vänsterut som sitter på svaren om hur skolan kan öka kunskapsnivån och fostra bättre rustade, och kritiskt ifrågasättande, medborgare. Varken en auktoritär femtiotalsskola eller mysigt proggfluff kommer i närheten av svar på några av utbildningssystemets gordiska knutar. De verkligt pragmatiska åsikterna om framtidens återfinns i…
Skuggan faller på Reinfeldt
Siffran över antalet arbetslösa fortsätter att svälla och än så länge är det svårt att se någon ljusning för den svenska sysselsättningen. Det är tydligt att regeringens ovilja att lansera ett fylligt stimulans- och investeringspaket för den svenska ekonomin har ett högt pris, närmare bestämt över en halv miljon människor som står utan jobb mitt i den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Det faktum att regeringen gjort fel saker – under fel konjunkturcykler – är ett bevis så gott som något på att den borgerliga receptboken på krisbekämpning slagit hopplöst fel. När högkonjunkturen rusade och famlade allt närmare en överhettning valde finansminister Borg att överstimulera ekonomin med ofinansierade skattesänkningar som släppte alla hämningar i ekonomin. Hade regeringen i stället valt att spara lite mer av slantarna i stället för att göra en Fat Joe hade verktygslådan för en offensiv krispolitik sannolikt varit betydligt mer välfylld. På motsvarande ologiska sätt stramar…
Världens bästa skatt – tillbaka 2010?
Och plötsligt hände det. Det progressiva regeringsalternativet tog sig i kragen och lanserade ett smart, konkret och framför allt klokt förslag inför nästa års riksdagsval. Idén om att återlansera en form av fastighetsskatt, med ett par viktiga förändringar, är en välkommen nyhet både för skattebetalarna och för framtida reformmöjligheter. Låt mig förklara. En fastighetsskatt är världens i särklass bästa skatt, av flera anledningar. Först och främst därför att den skapar få störningar då den inte drabbar till exempel konsumtion eller ger andra negativa effekter i ekonomin. Marginaleffekterna är minimala. Fråga vilken NEK-professor som helst. Den är dessutom, till skillnad från inkomstbaserade skatter, förutsägbar över tid och fungerar som en fyllig inkomstkälla i statskassan. Det som hände när regeringen paketerade om skatten till en fast avgift strax efter makttillträdet var att man kapade bort en av de viktigaste inkomstkällorna för svensk ekonomi. Det i kombination med ofinansierade skattesänkningar och konsumtionsdestruktiva reformer…
Kommentar till en social-demokrati i nedförsbacke
Valet till Europaparlamentet 2009 markerar en tidpunkt när den svenska och europeiska socialdemokratin vidgar förtroendegapet gentemot potentiella väljare. När det gäller Socialdemokraterna i Sverige är valet ett misslyckande. Allt annat är naivt önsketänkande och PR-spinn från partiexpeditionen på Sveavägen. Att ett parti som i regel brukar ligga på omkring 40 procent av väljarkåren blott vinner förtroende hos var fjärde medborgare är en hård och tydlig dom. Som förpliktigar. Någon försöker vifta bort resultatet med att valdeltagandet är så pass lågt att de socialdemokratiska sympatisörerna stannar hemma, som om det skulle vara en förklaring. Ett lågt valdeltagande signalerar snarare ett mer strukturellt problem av demokratisk karaktär, liksom en socialdemokrati som varken lyckas engagera eller motivera människor att ens bry sig om att rösta. Ytterligare någon försöker försiktigt ursäkta 25-procentsfloppen med att socialdemokratiska väljare inte bryr sig om “EU-frågan” (vad nu det är) och därför inte röstar i valet. Än en gång…
So Watcha Sayin’?
Vissa frågor och uttalanden av principiell karaktär kan göra mig genuint förbannad. Tobias Billströms senaste utspel på DN debatt lyckas med all önskvärd tydlighet exemplifiera just den känslan. Inlägget är ingenting annat än en medveten provokation. Dels för att bredda den moderata väljarbasen i de främlingsfientliga sumpmarkerna; dels för att söka förflytta fokus från de verkliga och mer strukturella problem som drabbar Sverige i dag. Ekonomisk kris, någon? I själva verket är Moderaterna livrädda för den ekonomiska krisen och spelar ut invandrarkortet för att försöka styra över debatten på en främlingsfientlig planhalva. En riktig analys är snarare att regeringen misskött och underskattat krisens djup och dimensioner på bekostnad av låg- och medelinkomstagare. Sverige är ett kluvet land och där trender i både inkomster och förmögenheter förstärker klyftorna ytterligare. I stället för att utveckla välfärden, satsa på gröna lösningar inom industrin och satsa oss ur krisen sker det en successiv tillbakagång.…
Ligger Stockholms universitet i Solna?
Tröttare än brukligt tog jag som vanligt tunnelbanans gröna linje för att bege mig till en tidig (9) föreläsning vid universitetet. Men i stället för att som vanligt byta till röda linjen vid Slussen åkte jag av galen anledning vidare till T-centralen. Väl där kutade jag – tydligt förvirrad – ner till blå linjen och var på vippen att ta Akallatåget till Solna. Lyckligtvis hittade jag mitt förstånd någonstans mellan rulltrappan och perrongen och lyckades till slut orientera mig vidare till SU. Av detta utkristalliseras tre slutsatser: 1) Att jobba i Solna i mer än 6 månader har allvarliga biverkningar.2) Att ha möte i Solna kvällen innan tidig föreläsning påverkar förmågan att fatta rationella beslut.3) Att ett i grunden haltande lokalsinne fungerar sämre tidigt om morgonen. Tips: Arena hostar seminarium om socialdemokratins framtid i dag (fredag) klockan 13 i ABF-huset. Medverkande är bland andra Per Wirtén, Nisha Besara, Widar Andersson,…
3 frågor
1. Hur kan regeringen och Calle C återinföra trängselavgifter utan att genomföra kritiska satsningar på kollektivtrafiken? Om jag inte minns helt fel (fick ju faktiskt inte rösta) var en av förutsättningarna på valsedeln att genomföra lika delar väg- som kollektivtrafiksatsningar. De flesta – utom Cederschiöld och Reinfeldt uppenbarligen – inser att alla som lämnar bilen hemma kommer ta tuben i stället. Det är uppenbart att stockholmarna blivit snuvade på konfekten och blir så illa tvungna att fortsätta trängas i morgon- och eftermiddagsrusningarna. Väntar med spänning på en resolut svekdebatt. 2. Varför är integrationsborgarrådet Kristina Alvdendal så enögd att hon helt ignorerar den strukturella diskriminering som kanske allra tydligast syns just i Stockholm? Kanske har det något med att göra att hon själv – liksom sina kollegor – bor regionens allra rikaste områden? Eller att hon irriterar alla utom nämnda grannar genom att konsekvent göra en distinktion mellan “svenskar” och “invandrare”?…
Nu måste vi vinna Stockholm
Den nya regeringens signaler om väntande nedskärningar har uppenbarligen inte varit tokpoppis. I stället backar regeringspartierna samtidigt som framför allt vi sossar går fram i Synovate/Temos mätning. Samtidigt är det oerhört oroande att vi alltjämt tappar sympatisörer i Stockholmsregionen. Nu måste partiet ta storstadspolitiken på allvar, annars kan vi glömma att få nåt som helst inflytande i framtiden. Det behövs helt enkelt en färskare politisk verktygslåda som också attraherar mexitegelfolket. Tips: Snook – Jag gör min grej (Snook är en av få ljuspunkter på den svenska hiphopscenen)