En sjuk logik
Som vanligt återfinns de mest intressanta nyheterna någonstans i marginalerna på morgontidningen. Som i dag. Så här står det exempelvis djupt inne i dagens upplaga av Dagens nyheter: “GREKLAND. Grekisk polis har hittat kropparna efter 16 migranter som drunknat i en flod längs den turkiska gränsen. De omkomna var en del av en större grupp som försökte ta sig till Grekland, de vuxna simmandes och barnen i båt. Grekland är en omfattande inträdesport för flyktingar till Europa.” Språket är torrt och spartanskt. Berättelsen hård och kompromisslös. Vilket samhälle tillåter människor att drunkna för att skydda de egna gränserna? Hur kommer det sig att världens rikaste region, skuldkris eller inte, ännu i dag förvägrar människor en framtid i värdighet? Och varför vågar inte fler driva frågan om en gemensam, liberal och rättssäker asyl- flyktingpolitik i Europa? Svaren från beslutsfattarna dröjer. Den europeiska flyktingdebatten går snarare bakåt. Närmare isolation och stängda gränser…
Kommentar till en social-demokrati i nedförsbacke
Valet till Europaparlamentet 2009 markerar en tidpunkt när den svenska och europeiska socialdemokratin vidgar förtroendegapet gentemot potentiella väljare. När det gäller Socialdemokraterna i Sverige är valet ett misslyckande. Allt annat är naivt önsketänkande och PR-spinn från partiexpeditionen på Sveavägen. Att ett parti som i regel brukar ligga på omkring 40 procent av väljarkåren blott vinner förtroende hos var fjärde medborgare är en hård och tydlig dom. Som förpliktigar. Någon försöker vifta bort resultatet med att valdeltagandet är så pass lågt att de socialdemokratiska sympatisörerna stannar hemma, som om det skulle vara en förklaring. Ett lågt valdeltagande signalerar snarare ett mer strukturellt problem av demokratisk karaktär, liksom en socialdemokrati som varken lyckas engagera eller motivera människor att ens bry sig om att rösta. Ytterligare någon försöker försiktigt ursäkta 25-procentsfloppen med att socialdemokratiska väljare inte bryr sig om “EU-frågan” (vad nu det är) och därför inte röstar i valet. Än en gång…
En europavision bortom 2009
Valet till Europaparlamentet har huvudsakligen handlat om den typ av frågor som ligger inom ramen för det nuvarande samarbetets befogenheter. De olika kandidaterna har profilerat sig inom områden som klimat, handel och diskriminering för att på olika sätt fånga potentiella väljares uppmärksamhet. Men vad som har saknats är en större diskussion om en mer sammanhängande vision för Europaprojektet. Var befinner sig EU om 25 år? Hur behöver maktdelningen se ut i framtiden för att tackla de stora framtidsfrågorna? Om vi menar allvar med en gemensam arbetsmarknad, varför kompletteras inte det med beskattningsrätt, överstatlig välfärd och medborgerliga rättigheter? Valrörelsen har allt för mycket handlat om att påverka unionens inriktning på marginalen och för lite om att våga pensla ut en glimt av framtiden. Å ena sidan kan det bero på att den svenska väljarkåren är erkänt kärv vad gäller allt som har med EU att göra. Å andra sidan gissar jag den…