Regeringens skatteläckage och idétorka
Ibland är det inte lätt att vara moderat, i synnerhet inte “ny” moderat. Så sent som för två månader drämde finansminister Anders Borg näven i bordet och meddelade att regeringen “hade gjort tillräckligt” för att tackla den finansiella och ekonomiska krisen. Det skulle varken bli nya jobbpaket eller andra investeringar i offentlig sektor. De automatiska stabilisatorerna skulle räcka, hette det. Problemet då var bara att regeringens skattesänkningar från 2008 mer eller mindre helt hade läckt ut i antingen sparande eller avbetalningar av lån; effekten på konsumtion och investeringar var försumbar. Dessutom resulterade a-kassekapningen i att konsumtionsutrymmet för en stor del av befolkningen krympte rejält. De automatiska stabilisatorer som i normalfall motverkar lågkonjunkturer var därmed satta ur spel. Och förra veckan kom facit på regeringens ekonomiska politik. Arbetslösheten klättrar allt närmare 10 procent av befolkningen och omkring 25-30 procent av alla unga mellan 18-25. Hade regeringen mött höstens inledande krismånader med…
Världens bästa skatt – tillbaka 2010?
Och plötsligt hände det. Det progressiva regeringsalternativet tog sig i kragen och lanserade ett smart, konkret och framför allt klokt förslag inför nästa års riksdagsval. Idén om att återlansera en form av fastighetsskatt, med ett par viktiga förändringar, är en välkommen nyhet både för skattebetalarna och för framtida reformmöjligheter. Låt mig förklara. En fastighetsskatt är världens i särklass bästa skatt, av flera anledningar. Först och främst därför att den skapar få störningar då den inte drabbar till exempel konsumtion eller ger andra negativa effekter i ekonomin. Marginaleffekterna är minimala. Fråga vilken NEK-professor som helst. Den är dessutom, till skillnad från inkomstbaserade skatter, förutsägbar över tid och fungerar som en fyllig inkomstkälla i statskassan. Det som hände när regeringen paketerade om skatten till en fast avgift strax efter makttillträdet var att man kapade bort en av de viktigaste inkomstkällorna för svensk ekonomi. Det i kombination med ofinansierade skattesänkningar och konsumtionsdestruktiva reformer…
403 000
Så många var arbetslösa under april månad. Det är en ökning med 2,3 procentenheter på ett år. Nu ligger den sammanlagda arbetslösheten på 8,3 procentenheter. Trots det fortsätter Reinfeldt & Borg sitta med armarna i kors och vägrar byta en dogmatisk linje i jobbfrågan mot pragmatiska och verklighetsförankrade reformer. Medan resten av världen investerar i trygghetssystemen, ökar arbetslöshetsförsäkringen och prioriterar jobb framför en balanserad budget blundar den borgerliga regeringen för Sveriges allvarligaste ekonomiska kris på decennier. Lösningar uteblir och krisen fördjupas. Hur var det, “En allians för jobb”? Snarare en allians för proppmätta villaägare som inte pallar städa. För det är nämligen så logiken fungerar: det finns uppenbarligen alltid pengar till mer eller mindre avvecklad fastighetsskatt, skattesubventioner till städhjälp och kraftigt reducerade skattesatser. Men så fort vanliga människor förlorar sina jobb, välfärden tärs av minskade resurser eller bostadsbyggandet avstannar är det plötsligt tvärt nej från finansdepartementet. Och faktum kvarstår. Så…
Ett socialdemokratiskt mixtape
Socialdemokraternas skuggbudget – eller “Budget för jobb” som den kallas – är lite som valfritt rapmixtape. En snabb överblick gör att man blir nyfiken och pepp av en line-up/presentation som verkar smått spektakulär. Sedan lyssnar/läser man igenom det hela och landar i en känsla av det är ganska bra. Varken mer eller mindre. En och annan vers/punkt är fullständigt lysande, medan ackompanjemanget på det stora hela inte lyckas överraska eller presentera ett sammanhängande koncept. Resultatet blir en budget som inte lyckas nå fram, alldeles oavsett hur bra stora delar faktiskt är. Och låt mig vara tydlig. Mycket i budgetförslaget är bra. Förbannat bra. Problemet är bara att den inte andas den dos av optimism och framtidstro som behövs i kristider. Det saknas dessutom tydligt jobbskapande förslag, liksom en allvarlig ansats för att hantera klimatfrågorna. Ungdomslyftet är en finfin idé, men borde rimligen bara vara en del i ett större investeringspaket…
(vårbudget)
Vårpropositionen 2009 ser ut att bli årets parentes. Medan finanskrisens svallvågor dränkt tiotusentals arbetstillfällen bara i Sverige försöker regeringen göra en Herbert Hoover genom att göra så lite som möjligt. Om vi bara sticker huvudet i sanden tillräckligt länge så kanske det löser sig, tycks Borg och Reinfeldt resonera. Den som är, eller riskerar att bli, arbetslös har i alla fall ingenting att hämta i vårbudgeten. Visst finns det satsningar, men på fel saker. Summorna är på tok för små för att på allvar kunna stimulera en ekonomi i fritt fall. Sverige är har en av Europas mest balanserade budgetar, och det kan tyckas avundsvärt. Men problemet är bara att det absolut värsta en regering kan göra i kristider – när hushåll och konsumenter sparar och skär ner på uppgifterna – är att hålla tillbaka. Tvärtom är det enda verkligt verksamma ekonomiska receptet på återhämtning satsningar på infrastruktur, jobb, utbildning…
No one on the corner have swagger like AMS
Arbetsförmedlingen släppte i dag en nattsvart rapport som bedömer att arbetslösheten klättrar upp till elva procent redan nästa år. En halv miljon människor beräknas därmed bli arbetslösa. Osofta siffror men i ljuset av den stora recessionens tid lär ingen bli speciellt överraskad över prognosen. Desto mer överraskande är att den borgerliga regeringen fortfarande inte har föreslagit några nya stimulansåtgärder, ett tydligt jobbpaket eller besked till de 500 000 individer som kommer att sakna försörjning från och med nästa år. Hur var det nu, en politik för jobb?
Massarbetslöshet i krisens spår – regeringen gör ingenting
Regeringen med Anders Borg valde i dag att instämma i den nattsvarta rapport som Konjunkturinstitutet presenterade igår. I den står det bland annat att läsa att arbetslösheten kommer att nå närmare 12 procent under 2011, som en följd av att ekonomin krymper med 4,2 procent. Men vad har regeringen för krisrecept? “Han [Borg] bedömer att regeringen redan har gjort mycket och också tillsammans med Riksbanken gjort omfattande insatser för att dämpa finanskrisen. Han konstaterar också att det är viktigt att sköta de offentliga finanserna. – Vår uppgift nu är att ha ordning och reda i statens finanser och inte skapa osäkerhet, sade Borg.” Helt osannolikt. Samtidigt som resten av världen satsar på att investera sig ur krisen tror Sverige på fullaste allvar att striktare budgetdisciplin kommer att skapa nya jobb. Samtidigt lanserar oppositionen ett klimat- och investeringspaket med realistiska lösningar på den kommande jobbkrisen. Är det här början på slutet…
Kurvorna som bevisar allt..
Eller åtminstone att Obamas stimulanspaket kommer att fungera. Den pixliga figuren från oberoende Congressional Budget Office illustrerar det så kallade BNP-gapet, med andra ord den procentuella skillnaden mellan potentiell och faktisk BNP-tillväxt ((Y*-Y)/Y). Med stimulanspaketet kommer den amerikanska ekonomin, enligt uppskattningen, att krympa med två procentenheter mindre. Och en kurva är ju alltid fin. Problemet med att enbart mäta ekonomisk prestanda i termer av BNP-tillväxt är att det berättar ganska lite om effekt på sysselsättning och produktivitet. Vi minns alla den socialdemokrati utan självkritik som envist pekade på en förhållandevis hög tillväxt strax innan riksdagsvalet 2006. Staplade såg snygga ut och kakan tycktes växa. Tyvärr visade det sig att den höga tillväxttakten inte skapade speciellt många nya jobb. Resten av historien behöver knappast berättas. Men även här visar det sig att det kapitalintensiva stimulanspaketet faktiskt åstadkommer en lägre arbetslöshetsgrad. En vild gissning är att stora investeringar i infrastruktur och jobbskapande…
När borgerligheten ljuger
I dagens ledare skriver PJ Anders Linder om hur sjukfrånvaron stadigt har minskat sedan regeringen Reinfeldt tillträdde. På motsvarande satt minskade arbetslösheten under samma period, innan finanskrisen slog ut efterfrågan på arbetskraft inom den privata sektorn. Trenderna både inom sysselsättning, sjukfrånvaro och bidragsberoende har en tydlig koppling till konjunkturen i allmänhet och den produktivitetsstyrda tillväxttakten i synnerhet. Så långt allt gott. Problemet är bara att varken Linder eller hans ledarkompisar på SvD är beredda att på ett ärligt sätt analysera de underliggande mekanismerna bakom förändringar inom samhällsekonomin. I stället för att frikoppla den positiva utvecklingen från den sittande regeringens ageranden – något som är fullt rimligt eftersom det började vända innan regeringsskiftet – försöker man vinna billiga poänger genom att hylla socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson för framgångsrika reformer. Hon “utmanat bidragslinjen”, heter det. Det är ungefär lika klipskt som att påstå att regeringen Carlsson som tillträdde 1994 var orsaken till…