Down the backstreets
Ingen stad i USA har genomgått en så extrem förvandling som Detroit. Från att ha varit en blomstrande motormetropol med en snabbt växande befolkning liknar den i dag mest en spökstad. 1950 bodde närmare två miljoner personer i Detroit. I dag är samma siffra strax över 900 000. Inom loppet av ett decennium – en period som präglats av nedskärningar och konkurser inom fordonsindustrin – har 50 000 personer lämnat Detroit. Utvecklingen är lika delar häpnadsväckande som tragisk. I centrala Detroit står flera kontorsbyggnader tomma och stadens borgmästare aviserade nyligen att man planerar att riva flera hus som inte är lönsamma. Och mycket lite tyder på att det ska vända. De stora fordonskoncernerna Ford och Chrysler brottas fortfarande med en sviktande lönsamhet och har svårt att konkurrera med internationella bilmärken. GM, tidigare kronjuvelen i amerikansk bilindustri, togs förra året över av den federala regeringen. Ett gäng dokumentärfilmare har i tre…
Tre perfekta spår
En jeppe i Paris har snott ihop en video till en av mina absoluta favoritlåtar, nämligen ‘Daughters of the Soho Riots’ med Brooklynbandet The National. Så förbannat vackert. Här ännu en inofficiell video, till fantastiska ‘Slow Show’. Och sist men inte minst, en video till samhällskritiska ‘Fake Empire’:
It ain’t over
De senaste dagarna har nyhetsflödet strösslats med positiva nyheter om allt från en högre förväntad efterfrågan till en avstannad arbetslöshetsförändring. Men det återstår fortfarande en hel del att beta av på listan innan allt är business as usual igen. I själva verket är det nu, på tröskeln till återhämtning, som saker och ting kan gå allvarligt snett. Arbetslösheten är fortfarande extremt hög och produktionsgapet för stort för att kunna se en markant återhämtning. Det i kombination med strama kreditutlåningar riskerar att strypa investeringar och hålla tillbaka den globala efterfrågan en bra bit in på hösten. Vilket i sin tur grumlar utsikterna för världens exportberoende ekonomier, däribland Sverige och Tyskland. Grafen nedan illustrerar med hjälp av procentuella förändringsvärden för högsta arbetslöshetsnivå att läget är allt annat än cheerio. f BNP-tappet har dessutom varit betydligt större än vad medierapporterna porträtterar. Känslan har nästan varit att krisen är tillfällig och kortvarig medan den…
Global frihandel skapar jobb
I dag beslutade den internationella världshandelsorganisationen, WTO, om att fördöma den kinesiska regeringens protektionistiska handelspolitik mot omvärlden. Sedan åtskilliga år tillbaka tillämpar Kina nämligen mer gynnsamma villkor för inhemska producenter och hindrar därmed en naturlig handel länder emellan. Landet har bland annat haft skyhöga tullar på importerat stål och industriprodukter och mer eller mindre helt utestängt import av medieprodukter som böcker och filmer. Beslutet är välkommet för att det sänder en viktig signal till världens länder i allmänhet och de många framväxande marknaderna i synnerhet. En långsiktigt hållbar handelsmodell av globalt snitt bör bygga på transparens, fria handelsflöden och länder som konkurrerar med kunskap, kompetens och skicklighet. På så sätt uppstår dessutom en effektiv och rättvis specialisering länder och regioner emellan, vilket utgör den kanske viktigaste grogrunden för välstånd och tillväxt i världens utvecklingsländer. Stängda marknader hindrar nämligen större delen av subsaharanska Afrika från att växa, liksom väsentliga delar av Asien…
Göteborgs-Posten ljuger om Krugmankritik
GP publicerar i dag en artikel med rubriken “Underkänt för Sveriges politik”. Ingressen lyder: “Regeringen Reinfeldts ekonomiska politik sågas av nobelpristagaren Krugman – och av Barack Obamas tyngsta ekonomiska rådgivare.” Det låter ju onekligen intressant. Men artikelns enda källa är i själva verket en kolumn som Paul Krugman skrev i New York Times 15 juli, med titeln “Stay the course.” Krugman driver den kloka tesen att USA måste bedriva en betydligt mer offensiv stimulanspolitik, främst via finanspolitiska mekanismer, för att mota recessionen i grind. I kolumnen lyfter han upp flera historiska exempel, däribland krisen i Asien och depresionen på 1930-talet, som belysande fond för dagens ekonomiska situation. Sverige nämns överhuvudtaget inte. I stället nämns Europa med ett mening: “Some, especially in Europe, argue that stimulus isn’t needed, because the economy is already turning around.” Så mycket för sågning av Sverige. Meningen är snarare tänkt som en referens till att europeiska…
Ett växande Kina förpliktigar
De senaste officiella siffrorna från Kina skvallrar om ett land som, trots en global recession, växer så det knakar. För ett par veckor sedan kom rapporter om att den kinesiska BNP-tillväxten ligger på närapå 8 procent, att jämföra med krympande marknader på annat håll i världen. Landet upplevde egentligen bara en regelrätt svacka under det första kvartalet i år och har fortsatt ångat på i ett imponerande högt tempo. Men, och det här är ett viktigt men, till skillnad från en tidigare exportstyrd tillväxt närs den svällande ekonomin av helt andra inkomstkällor. Omkring nyår offentliggjorde landets regering nämligen ett jättelikt stimulanspaket på omkring 600 miljarder dollar, något mindre än den amerikanska motsvarigheten på 787 miljarder dollar. Bryter man ned paketet i relation till befolkningsmängd blir siffrorna dock inte lika iögonfallande. 600 miljarder dollar fördelat på en befolkning om 1,3 miljarder personer blir inte mer än 4,6 dollar per person. Motsvarande…
Ett av många skäl att ogilla Joe Lieberman
Bakgrund: Joe Lieberman, partilös senator och tidigare demokrat, har gjort sig känd för att befinna sig en bra bit högerut från medeldemokraten i senaten. Som Al Gores val till vicepresidentkandidat år 2000 utlöste han chockvågor i det demokratiska partiet, som närmast betraktade honom som den amerikanska politikens Judas. Med visst fog, ska tilläggas. Inför senatsvalet 2006, på den tiden då Lieberman fortfarande titulerade sig demokrat, nominerades en annan kandidat fram i det demokratiska primärvalet. Snopet, tänkte Joe, men ställde helt enkelt upp som oberoende kandidat i stället. Och vann. Generellt har han röstat med demokraterna i inrikespolitiska frågor, men hökat loss rejält i utrikes- och försvarsfrågor. Spiken i kistan blev för många när Lieberman släppte alla hämningar och blev kampanjkompis med John McCain under förra årets presidentkampanj. Under kampanjens sista hektiska veckor höll han tal för McCain så gott som dagligen. Något som sannolikt retat upp i synnerhet liberala demokrater…