Ett av många skäl att ogilla Joe Lieberman
Bakgrund: Joe Lieberman, partilös senator och tidigare demokrat, har gjort sig känd för att befinna sig en bra bit högerut från medeldemokraten i senaten. Som Al Gores val till vicepresidentkandidat år 2000 utlöste han chockvågor i det demokratiska partiet, som närmast betraktade honom som den amerikanska politikens Judas. Med visst fog, ska tilläggas. Inför senatsvalet 2006, på den tiden då Lieberman fortfarande titulerade sig demokrat, nominerades en annan kandidat fram i det demokratiska primärvalet. Snopet, tänkte Joe, men ställde helt enkelt upp som oberoende kandidat i stället. Och vann. Generellt har han röstat med demokraterna i inrikespolitiska frågor, men hökat loss rejält i utrikes- och försvarsfrågor. Spiken i kistan blev för många när Lieberman släppte alla hämningar och blev kampanjkompis med John McCain under förra årets presidentkampanj. Under kampanjens sista hektiska veckor höll han tal för McCain så gott som dagligen. Något som sannolikt retat upp i synnerhet liberala demokrater…
Party like it’s 1993
Tonen inför höstens sammandrabbning om den amerikanska sjukvården har skärpts rejält bara de senaste dagarna. Obama och lejonparten av senaten vill introducera ett offentligt, Medicare-liknande, alternativ som konkurrerar vid sidan av befintliga försäkringslösningar från HBO:s. Tanken är att det offentliga alternativet mer eller mindre kommer att konkurrera ut de privata försäkringslösningarna på sikt, eftersom både pris och täckning är svårslaget. Sinnrikt och betydligt mer genomtänkt än att försöka sig på en renodlat offentlig sjukvårdsmodell av europeiskt snitt. USA är USA, trots allt. Men det mesta tyder på att det kommer att bli svårt att skrapa ihop 60 filibustersäkra röster bara inom loppet av ett par månader. Demokratiska senatorer från konservativa delstater vacklar i frågan och har troligen nästa års senatsval i bakhuvudet. Max Baucus, en förhållandevis konservativ demokratisk senator från Montana, håller som bäst på att snickra ihop en ytterst begränsad sjukvårdsreform som i princip bara attackerar högstanivåerna på försäkringspriset.…
Ett första steg mot nedrustning?
Väldigt, väldigt dåligt: Desto bättre är det att Obama och Medvedev kommit överens om gemensamma riktlinjer för en global nedrustning av kärnvapen. I dag offentliggör han de konkreta planerna tillsammans med de före detta republikanska utrikesministrarna Henry Kissinger, utrikesminister under Nixon, och George Schultz, Reagans utrikesminister. Även Sam Nunn, demokratisk senator från Connecticut, och William Perry, försvarsminister under Clinton, deltar vid presskonferensen. Obamas initiativ är definitivt ett välkommet avsteg från den förre presidentens icke-plan för att motverka kärnvapenspridning. Om det lyckas. Ambitionen är, enligt New York Times, att få till samtal med Iran så snart som möjligt och inleda den långa och mödosamma processen med att etablera maximiavtal för kärnbränsle et cetera. Sannolikt står Nordkorea näst på tur strax därefter. Svårigheten i att finna former för att reducera spridningen av kärnvapen kan bäst sammanfattas i ett utdrag ur Obamas tal i Prag för ett par veckor sedan: “The goal will not be reached…