Och nu då?

Och nu då?

Dödsskjutningarna i Tucson, Arizona, har rört upp en ordstorm i USA:s bägge politiska läger. Högern anklagar Demokraterna för att ignorera folkmajoritetens vilja och driva igenom en impopulär sjukvårdsreform “som placerar Amerika närmare Sovjet än frihetens ideal”. Vänstern, å andra sidan, menar att Tea Party-rörelsens hätska uttalanden snarast sporrar dårar till vansinnesdåd. Hur man än vrider och vänder på det tyder mycket på att skotten på Gabrielle Giffords har politiska undertoner, liksom de sex döda och ytterligare fjorton skadade.

Få andra platser i USA, möjligen South Carolina och Oklahoma undantaget, har en så pass polariserad politisk karta som Arizona, något höstens kontroversiella lagstiftning inte minst understryker. Man behöver knappast vara konspirationsbuff för att dra slutsatsen att en demokratisk kongressledamot riskerar att utsättas för våld. Att Giffords dessutom vågat vara en högljudd förespråkare av tydligare reglering av vapeninnehav och en progressiv agenda i kongressen har varit en vagel i ögat i delstatens konservativa fästen.

För att gjuta olja på vågorna höll Barack Obama sent i går kväll, svensk tid, ett uppmärksammat och kraftfullt tal i Tucson. Progressiva New York Times hyllar på ledarplats talet och ser en president som imponerar i stundens allvar. I det långa loppet är det svårt att dra några slutsatser om vad det egentligen kommer att innebära för det politiska samtalet i USA. Någon uppmjukning av det hårda tonläget mellan partierna i kongresskamrarna blir det knappast tal om, hur önskvärt det än vore. Snarare får vi nog se en utveckling där ett tragiskt våldsdåd används som politisk poäng för att kalibrera utspelen inför presidentvalet nästa år. Tyvärr.

Intressant om , , , , , ,