Tröttare än brukligt tog jag som vanligt tunnelbanans gröna linje för att bege mig till en tidig (9) föreläsning vid universitetet. Men i stället för att som vanligt byta till röda linjen vid Slussen åkte jag av galen anledning vidare till T-centralen. Väl där kutade jag – tydligt förvirrad – ner till blå linjen och var på vippen att ta Akallatåget till Solna. Lyckligtvis hittade jag mitt förstånd någonstans mellan rulltrappan och perrongen och lyckades till slut orientera mig vidare till SU. Av detta utkristalliseras tre slutsatser:
1) Att jobba i Solna i mer än 6 månader har allvarliga biverkningar.
2) Att ha möte i Solna kvällen innan tidig föreläsning påverkar förmågan att fatta rationella beslut.
3) Att ett i grunden haltande lokalsinne fungerar sämre tidigt om morgonen.
Tips: Arena hostar seminarium om socialdemokratins framtid i dag (fredag) klockan 13 i ABF-huset. Medverkande är bland andra Per Wirtén, Nisha Besara, Widar Andersson, Faraj Abu-iseifan och Mattias Vepsä. Ta chansen att i gott sällskap diskutera den nödvändiga idépolitiska vitaliseringen och förnyelsen av socialdemokratin.
Ååhhh vad roligt. Din lilla “omväg” har get mig lite skratt på jobbet:) Vilket behövs
Alla vägar leder till Solna, det går bara inte att komma i från!
4 real? Erkänn istället det som alla redan vet: Blå linjen äger. Punkt.
Anso: Riktigt obehagligt faktiskt. Får börja gå till “Anonyma Solnafantaster”.
Claes: Varje gång man kliver ner i blå linjens tunnlar känns det som att besöka en Tora Bora-grotta.