”Socialdemokraterna saknar europapolitiska muskler”
Socialdemokraterna har misslyckats med att kommunicera en politisk vision för Europa. Skarpa reformförslag saknas, och det nationella intresset överskuggar nytänkande. Nu behövs en socialdemokratisk EU-debatt, säger Daniel Mathisen och Niclas Palmér.
Bara var tredje röstberättigad medborgare väljer att rösta till europaparlamentsvalet. Förtroendet för EU som institution är rekordlågt, och hotar hela samarbetets framtid. Samtidigt har socialdemokratin misslyckats med att formulera en vision för ett mer progressivt Europa.
Myntet har två sidor.
Å ena sidan har kritikerna rätt. EU saknar ofta legitimitet i Sverige, särskilt utanför det politiska etablissemanget. Bilden är att EU befinner sig långt ifrån medborgarna. Å andra sidan har opinionen svängt. Rejält. Tron på unionens förändringsbenägenhet och möjligheter att påverka är betydligt större i dag än för tio år sedan.
Många oroar sig för vad EU kan leverera. Bristen på legitimitet gentemot unionen handlar inte så mycket om projektets grundtanke, snarare om EU:s begränsade förmåga att verkställa politiska reformer. Där saknas den socialdemokratiska debattpusselbiten som tar ställning för sociala rättigheter, en trygg arbetsmarknad och välfärd; mot marknadsmisslyckanden och nyliberala luftslott.
Den europeiska debatten är knepig, av flera anledningar. Kampanjen inför valet 2004 fungerade mer som en missnöjesventil för EU-motståndare – som såg sin chans att smälla partiledningen på fingrarna – än ett politiskt samtal. Fyra år senare är konsekvenserna tydliga. Förhandlingarna om Lissabonfördraget har skrämt upp nationalstatskramarna så mycket att fokus skiftat från det faktiska innehållet, till ett konstruerat hot mot den nationella illusionen.
Vi har misslyckats med att göra det europeiska samarbetet till vårt eget, med resultatet att både väljarkår och partimedlemmar förblivit tveksamma. När europadebatten glödde som bäst på 1990-talet tassade socialdemokraterna i Sverige runt de riktigt stora frågorna. Innehållsdeklarationen uteblev och resultatet är att ingen egentligen vet vad socialdemokratin vill med EU.
Lissabonfördraget är ett steg i rätt riktning. EU måste bli öppet, demokratiskt och våga ge mer makt till den enskilda medborgaren. Politiska debatter mellan parlamentsledamöter måste ersätta mygelsammanträden bakom låsta dörrar. Vi har en historislk chans att bedriva en profilerad socialdemokratisk politik på en demokratisk arena. Vi borde välkomna en ökad demokratisering av unionen och en tydligare koppling till den nationella väljarkåren. Socialdemokratin måste inse att inget politiskt projekt kan byggas utan medborgarnas inflytande, engagemang och aktiva deltagande.
I ljuset av en global finanskris, gränsöverskridande miljöproblem och internationella konflikter måste socialdemokratin mejsla ut nya idéer. Europaparlamentet är hela Europas folkvalda församling. Det socialdemokratiska partiet är grundat i tanken om att varje generation har en chans – och plikt – att förändra sin samtid till det bättre. Vi måste förmå lyfta blicken till nya politiska verktyg som ger fler människor chansen till egna och självvalda liv.
En modern och progressiv socialdemokrati måste våga genomföra vår generations stora sociala projekt, nämligen det europeiska. På samma sätt som den svenska välfärdsstaten byggdes genom ett solidaritetskontrakt mellan klasser och generationer måste det europeiska välfärdssamhället näras av idén om att ingen gräns får hindra det mänskliga värdet.
Det är dags att kliva ur den nationella sandlådan.
Daniel Mathisen, ordförande Stockholms läns SSU-distrikt
Niclas Palmér, europapolitisk ledare Stockholms läns SSU-distrikt