Efter att ha levt i ett permanent kristillstånd de senaste månaderna, med dagliga rapporter om hur allvarligt det ekonomiska läget är, börjar jag bli trött. Trött på att höra hur synd det är om västvärlden. Trött på att det daltas för mycket med bankerna. Trött på att stimulansåtgärderna riktas mot medel- och överklassen, men inte kommer de som verkligen behöver dem till del. Och framför allt trött på att alla medier verkar fullständigt uppslukade av den finansiella krisen till den milda grad att allt annat som händer runt om i världen glöms bort. För den som enbart läser tidningar, lyssnar på radio eller ser på teve är det lätt att dra slutsatsen att det inte längre finns varken svält, krig eller orättvisor.
Är det så svårt att lyfta blicken ibland? Att förmå rapportera om Centralafrikas öppna sår, Iraks blodigaste månad hittills, våldet i Israel och Palestina eller det instabila Afghanistan? Världen är trots allt större än staplar, siffror och grafer.