Reinfeldt – en svensk Thatcher
I dag offentliggjordes siffror från A-kassornas samorganisation som visar att mer eller mindre alla arbetslöshetskassor kommer att slå i taket någon gång under nästa år. Anledningen är att a-kassan, på regeringens initiativ, kopplats till arbetslöshetsgraden inom branshen. För en medianlöntagaren i LO-familjen kan det innebära en månadsavgift om uppemot 500 kr. Lägg därtill att nivån och omfattningen i a-kassan urholkats så pass mycket att en stor andel av de långtidsarbetlösa – som dessutom förväntas bli fler – bara kommer att kunna räkna med 65 % av garantilönen. Liksom att klassklyftorna – mätt i inkomster och förmögenheter – ökat med 50 procent över alla inkomstgrupper de senaste 25 åren. Den pågående krisen och regeringens så kallade jobbpolitik riskerar därmed att skapa en permanent underklass och i grunden stöpa om den svenska arbetsmarknadens funktionssätt. Knappast en modest bedrift för en moderat statsminister. I helgen skrev DN dessutom om att antalet socialbidragstagare beräknas öka med…
Perspektiv?
Efter att ha levt i ett permanent kristillstånd de senaste månaderna, med dagliga rapporter om hur allvarligt det ekonomiska läget är, börjar jag bli trött. Trött på att höra hur synd det är om västvärlden. Trött på att det daltas för mycket med bankerna. Trött på att stimulansåtgärderna riktas mot medel- och överklassen, men inte kommer de som verkligen behöver dem till del. Och framför allt trött på att alla medier verkar fullständigt uppslukade av den finansiella krisen till den milda grad att allt annat som händer runt om i världen glöms bort. För den som enbart läser tidningar, lyssnar på radio eller ser på teve är det lätt att dra slutsatsen att det inte längre finns varken svält, krig eller orättvisor. Är det så svårt att lyfta blicken ibland? Att förmå rapportera om Centralafrikas öppna sår, Iraks blodigaste månad hittills, våldet i Israel och Palestina eller det instabila Afghanistan?…
The comeback kids
Över all förväntan. Frustrationen över utvecklingen i socialdemokratin och arbetarrörelsen har ersatts av en smula optimism och framtidstro. Både Monas och Wanjas tal i dag lyckades ta avstamp i viktiga politiska frågor, en väsentlig samhällskritik och nyckelargument gentemot den borgerliga regeringen. Den där krypande, illavarslande magkänslan som ockuperat det socialdemokratiska medvetandet sedan någon gång i höstas har åtminstone hos mig utmynnat i något som bäst kan beskrivas i ordet ‘vändpunkt’. Förhoppningsvis kan vi lägga alla tafatta utspel bakom oss och börja presentera ett trovärdigt och vardagsförankrat framtidspaket för väljarna 2010. Kanske var det här precis vad socialdemokratin behövde; alerta ledare som idkar självkritik och engagerade och lojala medlemmar som backar upp när det är som tuffast. Det krävdes uppenbarligen en kris för att skärpa ledarskapet ett par snäpp och samla medlemsleden. Sträck på dig, rätta till rosen på kavajslaget och vädra morgonluft. Var stolt. Socialdemokratin är tillbaka. — På en…
Intressant test
Margot Wallström facebookade om en ny grej som kommissionen lanserat, EU Profiler. Det är en klassisk politisk kompass som syftar till att hitta det parti som bäst passar inför EP-valet. Här är mitt resultat. Knappast speciellt förvånande att jag ligger i linje med socialdemokratin i socioekonomiska frågor, men är betydligt mer positiv till djupare integration av unionen. ..och det här ska tydligen indikera hur väl mina åsikter överensstämmer med Socialdemokraternas. Tydligast är att jag, som förespråkare av fri invandring, får noll på “Restriktiv invandringspolitik”-skalan. På samma sätt är det inte så otippat att jag får något mindre på “Restriktiv finanspolitik” mitt under pågående recession. “Liberalt samhälle” tickar förmodligen uppåt för att jag betonade medborgerliga fri- och rättigheter i testet. Att jag får lite mindre på “Lag och ordning” beror möjligen på att jag, i likhet med The Economist sedan 20 år tillbaka och 500 ledande ekonomer, förespråkar en legalisering av…
Specter till Demokraterna
Arlen Specter (D-Pennsylvania): Och kongresstalman Pelosis reaktion: Eric Sundström skriver om partibytet här, men personligen är jag inte så övertygad om att Specter representerar någonting annat än en klassisk opportunist. Eller ‘hack’ som det så fint heter. Även om han är mittenorienterad politiskt saknar han ett kontinuerligt röstmönster i Senaten. Snarare har han vänt kappan efter vinden och försökt maximera karriärmöjligheterna i de stora politiska frågorna. Samtidigt pekar mycket på att han nu kommer att gå in för att ytterligare profilera sig som en demokrat, i syfte att konsolidera sin plats i startfältet i nästa års primärval. Och det i sig – i kombination med Al Franken – skulle kunna ge Demokraterna de 60 röster som behövs för att få igenom exempelvis en sjukvårdsreform och mer pro-fackliga reformer (något som Specter tidigare motsatt sig). Allra viktigast är dock att det är ett hårt slag mot ett redan sargat republikanskt parti…
Ett socialdemokratiskt mixtape
Socialdemokraternas skuggbudget – eller “Budget för jobb” som den kallas – är lite som valfritt rapmixtape. En snabb överblick gör att man blir nyfiken och pepp av en line-up/presentation som verkar smått spektakulär. Sedan lyssnar/läser man igenom det hela och landar i en känsla av det är ganska bra. Varken mer eller mindre. En och annan vers/punkt är fullständigt lysande, medan ackompanjemanget på det stora hela inte lyckas överraska eller presentera ett sammanhängande koncept. Resultatet blir en budget som inte lyckas nå fram, alldeles oavsett hur bra stora delar faktiskt är. Och låt mig vara tydlig. Mycket i budgetförslaget är bra. Förbannat bra. Problemet är bara att den inte andas den dos av optimism och framtidstro som behövs i kristider. Det saknas dessutom tydligt jobbskapande förslag, liksom en allvarlig ansats för att hantera klimatfrågorna. Ungdomslyftet är en finfin idé, men borde rimligen bara vara en del i ett större investeringspaket…
Carl Bildt “skakar om i webbvärlden”
Vill du bli inspirerad, omskakad och taggad inför EP-valet? Look no more, Carl Bildt är här. Moderaterna har verkligen tänkt till och vågat vara crazy. Varför bry sig om politik eller nya koncept när man kan slänga in en trött f.d. statsminister/bitter utrikesminister i leken? Jag kan nästan föreställa mig spånmötet där några kreativa konsulter lanserade det genialiskt självklara: ingen annan kan charma nya väljarkluster som en en skorrande Bildt. “Den 20 maj och den 4 juni ska vi skaka om i webbvärlden.” I bet you will. Och medan det moderata bunkeränget skakar sina bakar oroar vi andra oss för perifera saker som den klättrande arbetslösheten.
DN fixar grafiken i Paint
“Reporäntan pressas till en halv procent”, lyder rubriken till huvudnyheten på DN.se. Här ovan är en skärmdump som visar bilden som nätredaktören uppenbarligen tyckte skulle ackompanjera texten väl. Eh. Alltså, allvarligt. Först och främst är det inte 1997 längre; det finns ingen giltig ursäkt för att använda pixliga illustrationer. Inte ens på webben. För det andra måste det finnas tusen andra bilder som bättre symboliserar en räntesänkning än ett brungrått städ (ska det väl vara?) som klämmer ihop ett skuggat procenttecken. Step your game up. För övrigt vittnar de historiskt låga räntenivåerna om att penningpolitikens verktygslåda snart är tom. Det är dags att inse att finanspolitiken måste ges en större roll för att kunna skapa jobb och dämpa krisen. Räntesänkningar i sig skapar inte en långsiktigt hållbar tillväxt.
Kapten Krok blir arbetslös
Skruva av träbenet och göm kroken. Nu är både piratepitet och dödskalleloggor lika stendöda som Gottfrid Swartholm Wargs hårsäckar. I dag dömdes nämligen huvudpersonerna bakom The Pirate Bay till ett års fängelse i kombination med höga skadestånd. Kölhalningen kan börja. Kommentarerna på nyhetssidor och bloggar kommer troligtvis svämma över av polariserande kommentarer om vem som hade rätt eller fel. Och om det här innebär slutet för rättsstaten eller början på en ny era av immaterialsäkerhet. Själv pallar jag inte dra någon slutsats, förutom att det spontant känns som ett enda stort antiklimax. Jaha, liksom. För vem behöver The Pirate Bay när det här och det här finns? Visst finns det problem med att både lagstiftningen och tillämpningen ligger i gränszonen mellan personlig integritet och skyddet av öppen och fri information. Är det statens uppgift att angripa enskilda individer för ett allmänt beteende, som formar om den globala kulturinfrastrukturen i grunden?…