Omvald:
En av världens, med rätta, mest bespottade ledare “valdes” ånyo till president i gårdagens presidentval i Iran. Oppositionen under ledning presidentkandidaten Mousavi – som enligt valbyrån fick omkring 35 procent av rösterna – anklagar dock Ahmadinejad för omfattande valfusk. Strax efter att landets officiella valbyrå offentliggjorde valresultatet strömmade oppositionella till gator och torg för att protestera mot ett, enligt dem, felaktigt resultat. Landets myndigheter har som en konsekvens stängt av alla sms- och mobiltrafik för att förhindra ytterligare organisering, erfar nyhetsbolaget Al Jazeera. Embedded video from CNN Video De första siffrorna från vallokalerna indikerade ett rekordstort valdeltagande, vilket bedömare hade hoppats skulle medföra stärkta chanser för oppistionskandidaten Mousavi. Men när mer eller mindre alla röster hade räknats rapporterade landets valbyrå att den sittande presidenten fått uppemot 65 procent av rösterna. Därmed grusades en av årets kanske viktigaste chanser för att skifta balansen i världspolitiken och förändra relationerna mellan framför allt…
En europavision bortom 2009
Valet till Europaparlamentet har huvudsakligen handlat om den typ av frågor som ligger inom ramen för det nuvarande samarbetets befogenheter. De olika kandidaterna har profilerat sig inom områden som klimat, handel och diskriminering för att på olika sätt fånga potentiella väljares uppmärksamhet. Men vad som har saknats är en större diskussion om en mer sammanhängande vision för Europaprojektet. Var befinner sig EU om 25 år? Hur behöver maktdelningen se ut i framtiden för att tackla de stora framtidsfrågorna? Om vi menar allvar med en gemensam arbetsmarknad, varför kompletteras inte det med beskattningsrätt, överstatlig välfärd och medborgerliga rättigheter? Valrörelsen har allt för mycket handlat om att påverka unionens inriktning på marginalen och för lite om att våga pensla ut en glimt av framtiden. Å ena sidan kan det bero på att den svenska väljarkåren är erkänt kärv vad gäller allt som har med EU att göra. Å andra sidan gissar jag den…
Norge visar vägen
Medan resten av Europa skramlar ihop till mediokra stimulanspaket som i bästa fall förändrar på marginalen levererar Norge en konkret och tydlig jobbreform på 6,5 miljarder NOK. Prioriteringarna är tydliga: mer pengar till kommunerna, storinvesteringar i forskning, tusentals nya utbildningsplatser och åtgärder för att vässa skola och välfärd. “Tørt” eller inte. Budgetdokumentet innehåller viktiga lösningar för att få ekonomin på fötter och lovvärda satsningar på de som drabbades först av krisen. Kontrasten gentemot Sverige kan knappast målas i ett tydligare skimmer. Medan den borgerliga regeringen brände ett fylligt överskott genom skattesänkningar mitt under brinnande högkonjunktur sparade Norge och väntade in dystrare tider. I dag står Anders Borg utan svar på den svenska krisen. “Dystra tider kräver försiktighet”, heter det. Klokt nog väljer Europas smartaste statsminister, Jens Stoltenberg, att signalera att den norska regeringen tar recessionen på allvar och investerar stort för att tackla jobbkrisen. Den socialdemokratiskt dominerade regeringen återuppfinner den…
Ett första steg mot nedrustning?
Väldigt, väldigt dåligt: Desto bättre är det att Obama och Medvedev kommit överens om gemensamma riktlinjer för en global nedrustning av kärnvapen. I dag offentliggör han de konkreta planerna tillsammans med de före detta republikanska utrikesministrarna Henry Kissinger, utrikesminister under Nixon, och George Schultz, Reagans utrikesminister. Även Sam Nunn, demokratisk senator från Connecticut, och William Perry, försvarsminister under Clinton, deltar vid presskonferensen. Obamas initiativ är definitivt ett välkommet avsteg från den förre presidentens icke-plan för att motverka kärnvapenspridning. Om det lyckas. Ambitionen är, enligt New York Times, att få till samtal med Iran så snart som möjligt och inleda den långa och mödosamma processen med att etablera maximiavtal för kärnbränsle et cetera. Sannolikt står Nordkorea näst på tur strax därefter. Svårigheten i att finna former för att reducera spridningen av kärnvapen kan bäst sammanfattas i ett utdrag ur Obamas tal i Prag för ett par veckor sedan: “The goal will not be reached…
Gotta love that Lisbon
Efter det tjeckiska godkännandet av Lissabonfördraget kan vänner av fördjupad EU-integration än en gång vädra morgonluft. Hade den tjeckiska senaten röstat emot förslaget till fördrag hade processen sannolikt avstannat fullständigt, och skapat ännu en konstitutionell kris för unionen. Nu finns det en ny chans att implementera ett av vår tids kanske viktigaste politiska dokument. Med fördraget skulle fokus förskjutas från byråkrater och nationella särintressen till ett folkvalt parlament där politiska beslut fattas med enkel majoritet. Flera av kontinentens viktigaste framtidsfrågor skulle kunna fattas genom politiska förhandlingar och vägledas av idéburna konstellationer, snarare än maktgrupperingar med bas i respektive medlemsland. Fördraget lyfter även fram den sociala dimensionen tydligare, redan i portalparagrafen, och definierar varje medborgares rättigheter inom unionen. En av huvudpunkterna handlar exempelvis om social rättvisa, generationellt ansvarstagande och målet om full sysselsättning. En fullödig implementering skulle utan tvekan förflytta Europeiska unionen i progressiv riktning och lägga grunden för vitaliserade välfärdsambitioner…
Kan Zuma lyfta Sydafrika?
I dag godkände det sydafrikanska parlamentet Jacob Zuma som ledamot av parlamentet såväl som president. Därmed inleds vad som på förhand beskrivs som ett tveksamt och skakigt presidentskap, där utgången är osäker. Många uttrycker en skepsis till den nye presidenten och ANC:s grepp om den sydafrikanska politiken. Korruptionsanklagelser och maktöverträdelser haglar över såväl ministrar som förtroendevalda, något som ytterligare gröpt ur förtroendet för stat och offentlig sektor. Efter ett decennium av ekonomisk expansion, utjämnade klyftor och nytt hopp för en generation av sydafrikaner är dagens situationen för Afrikas starkast lysande stjärna högst oklar. Den ekonomiska kakan väntas krympa med 1,6 procentenheter i år och arbetslösheten klättra närmare 30 procent. Lägg därtill en förvärrad AIDS-problematik och en fattigdom som accelererar i takt med att exportmöjligheterna krymper och det är lätt att inse att utmaningarna är många och stora. Sydafrika är det land i världen med högst andel HIV/AIDS-smittade, närmare 20 procent…
Låga löner – Längre kris
En färsk rapport från amerikanska Labour Bureau of Statistics visar att lönerna bland låg- och medelinkomsttagare faller rejält jämfört med förra året. Anledningen sägs huvudsakligen vara att den höga arbetslösheten i kombination med förhållandevis låga ingångslöner – trots minimilönshöjningen 2007 – gör att den minskade efterfrågan på arbetskraft justerar ned lönerna. Och eftersom lön är priset på arbetskraft, eller snarare priset för att köpa arbetskraft, så följer utvecklingen en klassisk marknadsekonomisk lönemodell. En del lönesänkningar är ett resultat av överenskommelser mellan arbetsgivare och fackföreningar, som fallet med exempelvis Chrysler. Men generellt beror den negativa löneutvecklingen på att den amerikanska arbetsmarknaden är otroligt svag och har en förskjuten balans mellan arbetsgivare-arbetstagare. Anställda vågar ofta inte, av rädsla för att förlora jobbet, protestera mot försämrade anställningsvillkor och särskilt inte i ljuset av en becksvart ekonomi. Om teorierna stämde – och alla stjärnor vore i linje med varandra – skulle arbetslösheten falla som…
Perspektiv?
Efter att ha levt i ett permanent kristillstånd de senaste månaderna, med dagliga rapporter om hur allvarligt det ekonomiska läget är, börjar jag bli trött. Trött på att höra hur synd det är om västvärlden. Trött på att det daltas för mycket med bankerna. Trött på att stimulansåtgärderna riktas mot medel- och överklassen, men inte kommer de som verkligen behöver dem till del. Och framför allt trött på att alla medier verkar fullständigt uppslukade av den finansiella krisen till den milda grad att allt annat som händer runt om i världen glöms bort. För den som enbart läser tidningar, lyssnar på radio eller ser på teve är det lätt att dra slutsatsen att det inte längre finns varken svält, krig eller orättvisor. Är det så svårt att lyfta blicken ibland? Att förmå rapportera om Centralafrikas öppna sår, Iraks blodigaste månad hittills, våldet i Israel och Palestina eller det instabila Afghanistan?…