Myten om det oansvariga facket
Kritiken mot LO och dess förbund har duggat tätt sedan inledningen till vad som numera får betraktas som en djup och långvarig recesion, eller The Great Recession som Krugman kallar den. Till en början sipprade klagosalvorna fram från borgerliga tankesmedjor och näringslivskramande krönikörer, mer eller mindre utan uppmärksamhet från nyhetsankdammen i övrigt. LO-kollektivet tog inte ansvar för lönsamheten i svenska bolag genom att inte gå med på försämrade villkor och sänkta löner, hette det. Men något hände när kyliga april övergick i mer mänskliga maj och juni; från att nästan uteslutande vara koncentrerat till ytterliberalismens allra antifackligaste krets plockades argument efter argument upp även av namnkunniga ledarskribenter och så kallade analytiker (vad det nu är). En ursprungligen perifer kritik blev plötsligt politiskt allmängods och hittade så småningom fram även till nyhetsplatser runt om i landets tidningar. Därmed inträffade ett fundamentalt skifte av framställningen av fackföreningsrörelsens roll och ansvar i finanskrisen…
The Onion är bäst
Mexico Builds Border Wall To Keep Out US Assholes
Obama om stimulanspaketet (bland annat)
Två saker utkristalliseras av Obamas uttalanden: 1. Administrationen har greppat att de kommande månaderna riskerar att urholka stödet för en expansiv finanspolitik med fylliga offentliga investeringar. Därför tar man chansen att gå ut så mycket som möjligt till försvar av stimulanspaketet som lanserades tidigare i våras. 2. Den amerikanska ekonomin skriker efter ett andra stimulanspaket, men den här gången tydligare riktat till investeringar inom den offentliga sektorn. Recessionen är så pass långvarig och har slagit så pass hårt på sysselsättningen att stora delar av ekonomin behöver offentliga medel för att kunna ta sig över kriströskeln och börja vädra ny morgonluft.
Ett av många skäl att ogilla Joe Lieberman
Bakgrund: Joe Lieberman, partilös senator och tidigare demokrat, har gjort sig känd för att befinna sig en bra bit högerut från medeldemokraten i senaten. Som Al Gores val till vicepresidentkandidat år 2000 utlöste han chockvågor i det demokratiska partiet, som närmast betraktade honom som den amerikanska politikens Judas. Med visst fog, ska tilläggas. Inför senatsvalet 2006, på den tiden då Lieberman fortfarande titulerade sig demokrat, nominerades en annan kandidat fram i det demokratiska primärvalet. Snopet, tänkte Joe, men ställde helt enkelt upp som oberoende kandidat i stället. Och vann. Generellt har han röstat med demokraterna i inrikespolitiska frågor, men hökat loss rejält i utrikes- och försvarsfrågor. Spiken i kistan blev för många när Lieberman släppte alla hämningar och blev kampanjkompis med John McCain under förra årets presidentkampanj. Under kampanjens sista hektiska veckor höll han tal för McCain så gott som dagligen. Något som sannolikt retat upp i synnerhet liberala demokrater…
Världens bästa skatt – tillbaka 2010?
Och plötsligt hände det. Det progressiva regeringsalternativet tog sig i kragen och lanserade ett smart, konkret och framför allt klokt förslag inför nästa års riksdagsval. Idén om att återlansera en form av fastighetsskatt, med ett par viktiga förändringar, är en välkommen nyhet både för skattebetalarna och för framtida reformmöjligheter. Låt mig förklara. En fastighetsskatt är världens i särklass bästa skatt, av flera anledningar. Först och främst därför att den skapar få störningar då den inte drabbar till exempel konsumtion eller ger andra negativa effekter i ekonomin. Marginaleffekterna är minimala. Fråga vilken NEK-professor som helst. Den är dessutom, till skillnad från inkomstbaserade skatter, förutsägbar över tid och fungerar som en fyllig inkomstkälla i statskassan. Det som hände när regeringen paketerade om skatten till en fast avgift strax efter makttillträdet var att man kapade bort en av de viktigaste inkomstkällorna för svensk ekonomi. Det i kombination med ofinansierade skattesänkningar och konsumtionsdestruktiva reformer…
Snart så
Intressant om Musik, Kultur, Young Jeezy, Rap, Hip Hop, Berns
Lyckomusik
Av någon anledning har jag helt lyckats missa The Kid Daytona, en otroligt talangfull ordsmed från Bronx. Under 2008 släppte han trevliga mixtapet ‘A Tribe Called Fresh‘, som bjöd på avantgardistiska ordkrumbukter och dessutom lyckades vara en värdig hyllning till originalet. Nästa installation, albumet ‘Come Fly With Me’, släpps om exakt sex dagar. Här är ett par tips: ‘Air Born’ tillsammans med UGK-legenden Bun B. 6th Sense har producerat sitt livs beat och både ungen och sötebrödet lägger förstklassiga verser: Storslagna elektroångande ‘Twilight’, producerad av Jet Stream: Ett spår från ‘A Tribe Called Fresh’: Fly Shit:
Party like it’s 1993
Tonen inför höstens sammandrabbning om den amerikanska sjukvården har skärpts rejält bara de senaste dagarna. Obama och lejonparten av senaten vill introducera ett offentligt, Medicare-liknande, alternativ som konkurrerar vid sidan av befintliga försäkringslösningar från HBO:s. Tanken är att det offentliga alternativet mer eller mindre kommer att konkurrera ut de privata försäkringslösningarna på sikt, eftersom både pris och täckning är svårslaget. Sinnrikt och betydligt mer genomtänkt än att försöka sig på en renodlat offentlig sjukvårdsmodell av europeiskt snitt. USA är USA, trots allt. Men det mesta tyder på att det kommer att bli svårt att skrapa ihop 60 filibustersäkra röster bara inom loppet av ett par månader. Demokratiska senatorer från konservativa delstater vacklar i frågan och har troligen nästa års senatsval i bakhuvudet. Max Baucus, en förhållandevis konservativ demokratisk senator från Montana, håller som bäst på att snickra ihop en ytterst begränsad sjukvårdsreform som i princip bara attackerar högstanivåerna på försäkringspriset.…