Tack för mig
Vilken fantastisk DÅK, vilka fantastiska medlemmar och vilken fantastisk ny distriktsordförande. Under helgen hade nämligen Stockholms läns SSU-distrikt sin 62:a distriktsårskongress, där det bland annat diskuterades och beslutades om framtidens politik och Niclas Palmér valdes till ny distriktsordförande. Under söndagen hade jag mitt avtackningstal till distriktet och nedan har jag klistrat in talet som det skrevs innan DÅK:en: Tack. Och tack Niclas för de fina orden. OK. Så här är det. Jag ska verkligen försöka vara effektiv och koncis, men det blir svårt. Och det här kommer att bli långt. Sorry, men det här är liksom min sista chans att få prata så länge på en DÅK. Speciellt är det några saker som jag har burit med mig under de senaste veckorna. Jag stod här i samma talarstol för tre år sedan, förbannat nervös och nyfiken inför ett uppdrag som kändes oöverskådligt och obegripligt. Jag vill dela med mig några…
Lulanomics, baby!
Medan världen sjunker djupare och djupare ner i en långvarig recession utkristalliserar sig Brasilien, något otippat, som det land som tacklar de inställda sötebrödsdagarna allra bäst. Kan det här vara framtidens ekonomiska föredöme? Mycket tyder på det. Genom en kombination av neo-keynesianska reformer och lite flyt har president Lula lyckats med det som inget annat land förmår: att tackla krisen med värdighet. Hemligheten ligger i ett högt offentligt sparande i högkonjunktur, vettiga budgettak, handelsbalans samt en ackomoderad tillika kontracyklisk finans- och penningpolitik. När krisens stormar mojnat pekar mycket på att Brasilien kommer att stå kvar som klassens ljus, mycket tack vare starkt sparande bland hushållen och urstarka offentliga finanser. Det trots att BNP-tillväxten faller och jobb försvinner. I själva verket kompenseras det delvis av att regeringen lyckats skriva av statslån och använt offentligt ägda bolag klokt genom nyinvesteringar i sysselsättningstäta sektorer. Faktum är att Brasilien är det land i världen…
När borgerligheten ljuger
I dagens ledare skriver PJ Anders Linder om hur sjukfrånvaron stadigt har minskat sedan regeringen Reinfeldt tillträdde. På motsvarande satt minskade arbetslösheten under samma period, innan finanskrisen slog ut efterfrågan på arbetskraft inom den privata sektorn. Trenderna både inom sysselsättning, sjukfrånvaro och bidragsberoende har en tydlig koppling till konjunkturen i allmänhet och den produktivitetsstyrda tillväxttakten i synnerhet. Så långt allt gott. Problemet är bara att varken Linder eller hans ledarkompisar på SvD är beredda att på ett ärligt sätt analysera de underliggande mekanismerna bakom förändringar inom samhällsekonomin. I stället för att frikoppla den positiva utvecklingen från den sittande regeringens ageranden – något som är fullt rimligt eftersom det började vända innan regeringsskiftet – försöker man vinna billiga poänger genom att hylla socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson för framgångsrika reformer. Hon “utmanat bidragslinjen”, heter det. Det är ungefär lika klipskt som att påstå att regeringen Carlsson som tillträdde 1994 var orsaken till…
Att vara republikan är ju så, eh, hip hop?
Krympta aborträttigheter. Envist motstånd till alla delar av stimulanspaketet och budgeten som gynnar låginkomsttagare. Envist bifall till permanenta skattesänkningar för den rikaste decentilen. Stängda gränser. Monstruösa satsningar på försvaret. Ett avskaffande av positiv särbehandling vid ansökningar. Samtliga republikanska adelsmärken. Trots det försöker Michael Steele, republikanernas nyvalde ordförande, i en diskussion med DL Hughey och Public Enemys frontrappare Chuck D sälja in Grand Old Party, som mer eller mindre har patent på att driva frågor som gynnar en vit, välbeställd, övre medelklass, som ett mysigt och folkligt parti för hiphopgenerationen. Resultatet blir en blandning av pinsamma försök att verka gata (“I grew up on 8th Street right here in DC”) och beundransvärda inslag av självdistans. Kredd till Steele för att han ställde upp.
Bubbelgeni
Daniel Gross, finansiell analytiker och journalist, skriver i dagens upplaga av Slate det förmodligen smartaste hittills om den finansiella kollapsen. Exempelvis, There’s plenty of blame to go around: poor regulation, eight years of a failed Republican economic philosophy, Wall Street-friendly Democrats who helped stymie reform, misguided bipartisan efforts to promote home ownership, Wall Street greed, corrupt CEOs, a botched rescue effort, painfully fallible central bankers. But while there was plenty of alleged criminal activity—ahem, Mr. Madoff—law-abiding, respectable citizens who were operating well within the confines of laws and regulations racked up the overwhelming majority of losses. Everybody—individuals, companies, institutions, and governments—got caught up in the stupidity. ..och, Since we can’t stop ourselves from pressing the pedal to the metal when we get excited by a hot new trend, perhaps we need some automatic brakes. In other words, we need to figure out ways to make our system and our money…
Ett förlorat år som kräver politiskt ledarskap
Den amerikanska ekonomin krymper med 6,2 procent, samtidigt som svensk tillväxt backar med 4,9 procent. Fler och fler varningssignaler tyder på att krisen blir längre, djupare och mer svårtacklad än vad många från början trodde. Inte ens den mest optimistiska chefsekonomen (läs: Nordea) kan längre förneka att vi sitter i skiten. Samtidigt introducerar centralbanker världen räntor som ligger på historiskt låga nivåer, i syfte att motverka de globala negativa spiraler som nu uppstår. Det börjar bli alltmer sannolikt att hela regioner mer eller mindre kommer introducera nollräntor för att tvinga fram likviditet och förtroende för den ekonomiska politiken. Problemet är bara att ingen räntesänkning i världen kan ta tillväxten över det röda strecket så länge bristerna i de finansiella systemen inte åtgärdas. Det blir lite som att hetsäta socker när man är hungrig fast man egentligen borde fixa en tallriksmodellsmiddag. Flera saker gör dessutom att beslutsfattare riskerar att skjuta sig…
"Saker-som-borde-skrivits-på-twitter"-inlägg
Den här veckan läser jag en seg doktorsavhandling i heterogena förväntningar på mikronivå (sjukt nog till JMK), rättar tentor efter att i ett svagt ögonblick tackat ja till extrajobb på institutionen (S kallar mig kiss-ass), filar på texter, går på visning på Gärdet, sysslar med layoutaktivism, bokar om det mesta, skriver tal, kollar på finfina Mia & Klara, fixar inför examensarbetet, sjunker djupare och djupare ner i smutsigasödernträsket, hänger med mormor som är på blixtvixit från Norge, köper tolv olika böcker (varav tio tokbilligt via Blocket) och har min första lediga helg på typ en månad. Trots en kalender som ser tom ut.
So Watcha Sayin’?
Vissa frågor och uttalanden av principiell karaktär kan göra mig genuint förbannad. Tobias Billströms senaste utspel på DN debatt lyckas med all önskvärd tydlighet exemplifiera just den känslan. Inlägget är ingenting annat än en medveten provokation. Dels för att bredda den moderata väljarbasen i de främlingsfientliga sumpmarkerna; dels för att söka förflytta fokus från de verkliga och mer strukturella problem som drabbar Sverige i dag. Ekonomisk kris, någon? I själva verket är Moderaterna livrädda för den ekonomiska krisen och spelar ut invandrarkortet för att försöka styra över debatten på en främlingsfientlig planhalva. En riktig analys är snarare att regeringen misskött och underskattat krisens djup och dimensioner på bekostnad av låg- och medelinkomstagare. Sverige är ett kluvet land och där trender i både inkomster och förmögenheter förstärker klyftorna ytterligare. I stället för att utveckla välfärden, satsa på gröna lösningar inom industrin och satsa oss ur krisen sker det en successiv tillbakagång.…
Lär av historien
Någon hittade ett gäng finfina knappar från 1980-talet i SSU-distriktets gamla källare på Skytteholmsvägen. Budskapet är lika tidlöst som enkelt, kombinerat med en skön retrodesign. Ämnet är dessutom mer aktuellt än någonsin i dessa dagar av mer eller mindre genomtänkta prokärnkraftskampanjer. Vill du också ha en? Ta en sväng förbi distriktsexpeditionen och fråga snällt. Så här fin är min egen: