Bubbelgeni

Bubbelgeni

Daniel Gross, finansiell analytiker och journalist, skriver i dagens upplaga av Slate det förmodligen smartaste hittills om den finansiella kollapsen. Exempelvis,

There’s plenty of blame to go around: poor regulation, eight years of a failed Republican economic philosophy, Wall Street-friendly Democrats who helped stymie reform, misguided bipartisan efforts to promote home ownership, Wall Street greed, corrupt CEOs, a botched rescue effort, painfully fallible central bankers. But while there was plenty of alleged criminal activity—ahem, Mr. Madoff—law-abiding, respectable citizens who were operating well within the confines of laws and regulations racked up the overwhelming majority of losses. Everybody—individuals, companies, institutions, and governments—got caught up in the stupidity.

..och,

Since we can’t stop ourselves from pressing the pedal to the metal when we get excited by a hot new trend, perhaps we need some automatic brakes. In other words, we need to figure out ways to make our system and our money culture less procyclical. We need a sort of fiscal lithium, an agent that smoothes out things. It might take away some of our personality and make us a little less fun to be around, but it will also make us less destructive and easier to live with.

Den kanske viktigaste slutsatsen från artikeln är värdet i att finna automatiska stabilisatorer i ekonomin som inte är beroende av politiska nycker. Det finansiella systemet – nationellt, regionalt och globalt – skulle må bra av att ha fler mekanismer för att hantera chocker och externaliteter, oavsett omfång och effekt. Analysen går definitivt att tillämpa på Sverige i allmänhet och EU i synnerhet; det räntelapptäcke och stimulanskaos som just nu präglar kontinenten i sin helhet är knappast långsiktigt hållbart. Oförutsägbarhet skapar dels instabilitet på marknaderna, med negativa förväntingar som följd, och dels ett kringskuret manöverutrymme för regeringar. Genom att utveckla nationella och globala verktyg för att begränsa negativa bubblor kan politiken tydligare fokusera på välståndsskapande reformer snarare än renodlat krisarbete. Det sätter i sin tur idéer och nytänkande i främsta rummet och minskar förhoppningsvis de riktigt djupa konjunkturdalarna.

Läs hela artikeln här.