Läge att kvickna till?
Avståndet mellan Socialdemokraterna och Moderaterna har krympt till 5 procentenheter. Samtidigt ligger Sverigedemokraterna och skvalpar omkring fyra procent och skulle enligt den senaste mätningen få en vågmästarroll i riksdagen. Jag ska för en gångs skull avstå från att berätta om min frustration över den svenska socialdemokratins oppositionsroll. Ni har hört det förut. Den stora frågan är i stället varför Socialdemokraterna ännu inte lanserat ett vitalt och handlingskraftigt program för att både bekämpa krisen och vässa välfärdsstaten? I stället nappar partistrategerna på varje utspel som regeringen gör och triangulerar bort varje ansats till reformambitioner. Urvattnat, oseriöst och beklämmande. Jag hatar att behöva säga det, men utan nya och friska idéer och en tillkvicknad partiorganisation blir valet 2010 en obehaglig historia: förnyad borgerlig majoritet i kombination med ett xenofobiskt parti som släpar in flyttkartongerna i Sveriges högsta beslutande organ. Politik handlar om idéer och en vilja till förändring. Att vinna val för…
It ain’t over
De senaste dagarna har nyhetsflödet strösslats med positiva nyheter om allt från en högre förväntad efterfrågan till en avstannad arbetslöshetsförändring. Men det återstår fortfarande en hel del att beta av på listan innan allt är business as usual igen. I själva verket är det nu, på tröskeln till återhämtning, som saker och ting kan gå allvarligt snett. Arbetslösheten är fortfarande extremt hög och produktionsgapet för stort för att kunna se en markant återhämtning. Det i kombination med strama kreditutlåningar riskerar att strypa investeringar och hålla tillbaka den globala efterfrågan en bra bit in på hösten. Vilket i sin tur grumlar utsikterna för världens exportberoende ekonomier, däribland Sverige och Tyskland. Grafen nedan illustrerar med hjälp av procentuella förändringsvärden för högsta arbetslöshetsnivå att läget är allt annat än cheerio. f BNP-tappet har dessutom varit betydligt större än vad medierapporterna porträtterar. Känslan har nästan varit att krisen är tillfällig och kortvarig medan den…
Regeringens skatteläckage och idétorka
Ibland är det inte lätt att vara moderat, i synnerhet inte “ny” moderat. Så sent som för två månader drämde finansminister Anders Borg näven i bordet och meddelade att regeringen “hade gjort tillräckligt” för att tackla den finansiella och ekonomiska krisen. Det skulle varken bli nya jobbpaket eller andra investeringar i offentlig sektor. De automatiska stabilisatorerna skulle räcka, hette det. Problemet då var bara att regeringens skattesänkningar från 2008 mer eller mindre helt hade läckt ut i antingen sparande eller avbetalningar av lån; effekten på konsumtion och investeringar var försumbar. Dessutom resulterade a-kassekapningen i att konsumtionsutrymmet för en stor del av befolkningen krympte rejält. De automatiska stabilisatorer som i normalfall motverkar lågkonjunkturer var därmed satta ur spel. Och förra veckan kom facit på regeringens ekonomiska politik. Arbetslösheten klättrar allt närmare 10 procent av befolkningen och omkring 25-30 procent av alla unga mellan 18-25. Hade regeringen mött höstens inledande krismånader med…
Konstaterande
De senaste dagarnas uppståndelse om att borgerliga bloggförfattare inte skriver om arbetslöshetsfrågan är rejält överhaussad. Och tröttsam. Allvarligt talat: Hur många ledande socialdemokrater pratade om ungdomsarbetslöshet när den senaste socialdemokratiska regeringen satt vid makten? Hur många vågade ifrågasätta de strukturella orättvisorna och diskrimineringen på arbetsmarknaden? Vem var beredd att kritisera partikamrater som inte tillräckligt offensivt skapade jobb? Få. Om några. I själva verket är det precis så den politiska logiken fungerar. Oppositionen lyfter fram de delar av verkligheten där regeringens politik tycks brista, ivrigt påhejade av sympatisörer på aktuell politisk kant. Och partimedlemmar, sympatisörer, proffstyckare och politiskt knutna bloggare på den andra planhalvan gör sitt bästa för att vinkla fram positiva nyheter från regeringens arbete. I den mån de överhuvudtaget finns. Det är inte konstigare än så. Problemet ligger snarare i att sympatisörer och bloggare tycks drabbas av någon form av kollektiv idéinfarkt så fort det egna partiet hamnar i…
Investeringar – inte skattesänkningar – skapar jobb
Det senaste numret av Newsweek, en av världens i särklass bästa veckomagasin, innehåller en genial artikel om USA:s krisbekämpningspolitik. Artikelns huvudvinkel är att det krävs ökade investeringar inom den offentliga sektorn för att tackla krisen och recessionen. I texten lyfter skribenten fram lokala och regionala exempel där personer och organisationer med hjälp av pengar från stimulanspaketet lyckats skapa fler jobb inom exempelvis bygg- och järnvägssektorn. En annan viktig slutsats som artikelförfattaren lyfter fram är att det krävs en övergång till nya och gröna teknologier för att säkra en hög framtida sysselsättning. Men den verkligt intressanta delen av artikeln återfinns inte i textmassan. I anslutning till artikeln finns det nämligen en graf som visar hur mycket det kostar att skapa ett (1) jobb med hjälp av ytterligare offentliga utgifter respektive sänkta skatter. Så här ser det ut: Government spending to create one job: $ 92 000 Tax breaks to create one job:…
Skit i driftsformen – fokusera på innehållet
Moderaten tillika landstingskandidaten Edvin Alam skriver om skillnader i socialdemokratisk respektive borgerlig skolpolitik. Hans slutsats är enkel; borgerligheten “ligger ljusår” före den socialdemokratiska idédebatten. Och kanske ligger det något i det. Men enligt min mening är det snarare så att borgerligheten och dogmatiker på vänsterkanten har en viktig sak gemensam: en blind övertro på att driftsformen i sig är ett egenvärde. Medan borgerligheten hetsar fram krystade privatiseringar menar en minoritet inom socialdemokratin att kommunala skolor är bättre per se. Bägge sidor på skolbarrikaden pekar därmed ut vem som producerar utbildningen snarare än vad den faktiskt levererar. I själva verket är det varken borgerligheten eller enögda debattörer vänsterut som sitter på svaren om hur skolan kan öka kunskapsnivån och fostra bättre rustade, och kritiskt ifrågasättande, medborgare. Varken en auktoritär femtiotalsskola eller mysigt proggfluff kommer i närheten av svar på några av utbildningssystemets gordiska knutar. De verkligt pragmatiska åsikterna om framtidens återfinns i…
Göteborgs-Posten ljuger om Krugmankritik
GP publicerar i dag en artikel med rubriken “Underkänt för Sveriges politik”. Ingressen lyder: “Regeringen Reinfeldts ekonomiska politik sågas av nobelpristagaren Krugman – och av Barack Obamas tyngsta ekonomiska rådgivare.” Det låter ju onekligen intressant. Men artikelns enda källa är i själva verket en kolumn som Paul Krugman skrev i New York Times 15 juli, med titeln “Stay the course.” Krugman driver den kloka tesen att USA måste bedriva en betydligt mer offensiv stimulanspolitik, främst via finanspolitiska mekanismer, för att mota recessionen i grind. I kolumnen lyfter han upp flera historiska exempel, däribland krisen i Asien och depresionen på 1930-talet, som belysande fond för dagens ekonomiska situation. Sverige nämns överhuvudtaget inte. I stället nämns Europa med ett mening: “Some, especially in Europe, argue that stimulus isn’t needed, because the economy is already turning around.” Så mycket för sågning av Sverige. Meningen är snarare tänkt som en referens till att europeiska…
Ett växande Kina förpliktigar
De senaste officiella siffrorna från Kina skvallrar om ett land som, trots en global recession, växer så det knakar. För ett par veckor sedan kom rapporter om att den kinesiska BNP-tillväxten ligger på närapå 8 procent, att jämföra med krympande marknader på annat håll i världen. Landet upplevde egentligen bara en regelrätt svacka under det första kvartalet i år och har fortsatt ångat på i ett imponerande högt tempo. Men, och det här är ett viktigt men, till skillnad från en tidigare exportstyrd tillväxt närs den svällande ekonomin av helt andra inkomstkällor. Omkring nyår offentliggjorde landets regering nämligen ett jättelikt stimulanspaket på omkring 600 miljarder dollar, något mindre än den amerikanska motsvarigheten på 787 miljarder dollar. Bryter man ned paketet i relation till befolkningsmängd blir siffrorna dock inte lika iögonfallande. 600 miljarder dollar fördelat på en befolkning om 1,3 miljarder personer blir inte mer än 4,6 dollar per person. Motsvarande…