Politiska alternativ gynnar Sydafrika – och ANC
Valet av Sydafrikas före detta försvarsminister, Mosiuoa Lekota, till ordförande för det nybildade COPE markerar en ny tid i landets historia. Sedan självständigheten – och apartheidsystemets avskaffande – har Sydafrika fullständigt dominerats av ANC-partiet och dess förtroendevalda. På senare år har det överhuvudtaget varit svårt att dra en tydlig gräns mellan var offentlig politik och interna ANC-angelägenheter. Konsekvensen har blivit att landet åtnjutit tider av god ekonomisk tillväxt och stabilitet så länge ANC fungerat bra, medan nödvändiga reformer hamnat i skymundan när ledande representanter varit inblandade i korruptionsskandaler eller interna stridigheter. Bildandet innebär att de många oppositionella från ANC byter partimedlemskap till COPE. Samma parti som fick Mandela vald till president i Sydafrika tappar därmed en betydande del av medlemskåren, till stora delar bestående av yngre och gräsrötter. Bildandet av COPE är en följd av ett missnöje som grott under flera års tid, där fler och fler ifrågasatt ledande förtroendevalda…
Årets..
I en kombination av inspiration från Elof och ett överhängande årssammanfattningsbehov tänkte jag redan nu rada upp årets pärlor: Politiska händelse: 1. Obama vinner presidentvalet.2. Den rödgröna potpurrin, s+mp (+v).3. Lissabonfördragsdöden.4. Det franska socialistpartiets väljer en traditionalist framför Sego.5. Silvio Berlusconi lyckas än en gång ta makten i Italien. Internationella händelse: 1. Finanskrisen.2. Inbördeskriget i Kongo bryter ut igen.3. Protesterna i Thailand.4. Efterspelet av mordet på Benazir Bhutto.5. Paul Krugman får Nobelpriset. Äntligen. Årtal: 1929. Grej: Spotify. Blogg: 538. Kaffe: Te. Låt: 1. T.I. – What Up, What’s Happening.2. Tiger Lou – The Less.3. Kanye West – Robocop.4. Coldplay – Strawberry Swing.5. Young Jeezy – Put On (Remix feat. Jay-Z). Bubblare: G-Side – Speed Of Sound, ABN – Miss My Dawg. Flytt: Skytteholmsvägen 2 -> Sveavägen 68. Gammelmoderat: Anders Björck. Mest bisarra: Busta Rhymes.Skiva: 1. T.I. – Paper Trail.2. Kanye West – 808’s & Heartbreak.3. Tiger Lou – A Partial…
PJ Anders Linder är ute och cyklar – igen
Nu blir det så där härligt förutsägbart igen. Socialdemokratisk bloggare kritiserar borgerlig ledarskribent, om skatter och välfärd dessutom. Bear with me. Sveriges – tillsammans med Big P Wolodarski – meste marknadsentusiast gör i dagens ledarkrönika, titulerad “En stor stat skapar osäkerhet”, en poäng av att Sverige är och alltid varit fattigare än USA. Visserligen är de rikare rikare i USA men där finns det åtminstone inte lika många som är piss poor, menar Linder: ” [.. ] det som kännetecknar vårt samhälle [är] inte att de få har så mycket utan att de många har så lite.” Säg vad? Sist jag kollade visade alla ekonometriska mätningar att Sverige är mer jämlikt än USA, både mätt i inkomster och marginell hushållsekonomi. GINI-koefficienten, ett mått på ojämlikhet i inkomster, är en erkänd metod för att illustrera skillnader i jämlikhet mellan länder. Kartan nedan visar tydligt att Sverige befinner sig på skalans lägsta…
För Haparanda i Europa
En partikamrat från Haparanda, Sven-Erik, mejlade och skrev att han “tycker att vi är inne på helt rätt tankar”. Vi i det här läget är jag och Niclas Palmér och det Sven-Erik syftar på är vår debattartikel i senaste numret av AiP, Aktuellt i Politiken. Själva grejen är att vi vill att partiet ska börja formulera en europalinje med konkret innehåll och lite udd. Tyvärr har jag inte lyckats knycka åt mig ett exemplar ännu, och texten ligger inte på nätet. Men från och med i dag är jag i alla fall prenumerant, bättre sent än aldrig. Här är är debattartikeln som vi skickade in den:”Socialdemokraterna saknar europapolitiska muskler” Socialdemokraterna har misslyckats med att kommunicera en politisk vision för Europa. Skarpa reformförslag saknas, och det nationella intresset överskuggar nytänkande. Nu behövs en socialdemokratisk EU-debatt, säger Daniel Mathisen och Niclas Palmér. Bara var tredje röstberättigad medborgare väljer att rösta till europaparlamentsvalet.…
Jämlikheten som försvann
I samma sekund som jag skrev rubriken insåg jag att Stefan Fölster skrev en fruktansvärt seg och snackig bok med samma namn för ett par år sedan. Hans slutsats var att Sverige hade tappat i jämlikhet som en följd av, du gissade rätt, höga skatter. Det här inlägget har inte riktigt samma vinkel. Jag tror snarare att det är tvärtom; att köttåren på 1990-talet med – nödvändiga – besparingar och nedskärningar allvarligt hamnade i kollisionskurs med ett socialdemokratiskt mål om minskade klyftor. Om det beror på att partiet i sig självt glömde den ideologiska kompassen mellan finansdepartementet och riksdagen, eller om andra faktorer spelade in, det låter jag vara osagt. Vad som däremot är sant är att Sverige är det land i västvärlden där klassklyftorna har ökat som snabbast de senaste 20 åren. Googla på Roine & Waldenström så hittar du en intressant rapport i ämnet. Socialdemokratiska regeringar har systematiskt…
En heldag senare
Klev nyss in genom dörren, trött som få och med en Casio som visar 1:05. Efter en kvarts promenad från Gullmars är jag hemma igen, efter en köttig dag med politik. I dag var det nämligen budget-KF på Värmdö, mitt allra sista dessutom. Från och med typ nästa vecka är jag officiellt – och skatteverksmässigt – folkbokförd i Enskede. Rätt ska ju vara rätt. Och det blev lite knepigt att ha politiska förtroendeuppdrag i en kommun, samtidigt som jag pluggar/jobbar journalistiskt. Eller conflict of interest som snabbköpskassörskan skulle säga. Från ikväll minns jag mest tre saker: Fantastiska Annika som trots en tokförkylning ändå går upp och argumenterar mot försämringar i skolan. Med glöd. Peppa – och kommunalpolitiska junkien – Lasse som ställde hela den borgerliga majoriteten i skamvrån. Utan att tappa i ödmjukhet. Allra mest utmärkte sig dock kulturentusiasten, och hemsideredaktören, Lennart Karlsson, med sitt eleganta och tankeväckande inlägg om…