Reinfeldt – en svensk Thatcher
I dag offentliggjordes siffror från A-kassornas samorganisation som visar att mer eller mindre alla arbetslöshetskassor kommer att slå i taket någon gång under nästa år. Anledningen är att a-kassan, på regeringens initiativ, kopplats till arbetslöshetsgraden inom branshen. För en medianlöntagaren i LO-familjen kan det innebära en månadsavgift om uppemot 500 kr. Lägg därtill att nivån och omfattningen i a-kassan urholkats så pass mycket att en stor andel av de långtidsarbetlösa – som dessutom förväntas bli fler – bara kommer att kunna räkna med 65 % av garantilönen. Liksom att klassklyftorna – mätt i inkomster och förmögenheter – ökat med 50 procent över alla inkomstgrupper de senaste 25 åren. Den pågående krisen och regeringens så kallade jobbpolitik riskerar därmed att skapa en permanent underklass och i grunden stöpa om den svenska arbetsmarknadens funktionssätt. Knappast en modest bedrift för en moderat statsminister. I helgen skrev DN dessutom om att antalet socialbidragstagare beräknas öka med…
Ett socialdemokratiskt mixtape
Socialdemokraternas skuggbudget – eller “Budget för jobb” som den kallas – är lite som valfritt rapmixtape. En snabb överblick gör att man blir nyfiken och pepp av en line-up/presentation som verkar smått spektakulär. Sedan lyssnar/läser man igenom det hela och landar i en känsla av det är ganska bra. Varken mer eller mindre. En och annan vers/punkt är fullständigt lysande, medan ackompanjemanget på det stora hela inte lyckas överraska eller presentera ett sammanhängande koncept. Resultatet blir en budget som inte lyckas nå fram, alldeles oavsett hur bra stora delar faktiskt är. Och låt mig vara tydlig. Mycket i budgetförslaget är bra. Förbannat bra. Problemet är bara att den inte andas den dos av optimism och framtidstro som behövs i kristider. Det saknas dessutom tydligt jobbskapande förslag, liksom en allvarlig ansats för att hantera klimatfrågorna. Ungdomslyftet är en finfin idé, men borde rimligen bara vara en del i ett större investeringspaket…
(vårbudget)
Vårpropositionen 2009 ser ut att bli årets parentes. Medan finanskrisens svallvågor dränkt tiotusentals arbetstillfällen bara i Sverige försöker regeringen göra en Herbert Hoover genom att göra så lite som möjligt. Om vi bara sticker huvudet i sanden tillräckligt länge så kanske det löser sig, tycks Borg och Reinfeldt resonera. Den som är, eller riskerar att bli, arbetslös har i alla fall ingenting att hämta i vårbudgeten. Visst finns det satsningar, men på fel saker. Summorna är på tok för små för att på allvar kunna stimulera en ekonomi i fritt fall. Sverige är har en av Europas mest balanserade budgetar, och det kan tyckas avundsvärt. Men problemet är bara att det absolut värsta en regering kan göra i kristider – när hushåll och konsumenter sparar och skär ner på uppgifterna – är att hålla tillbaka. Tvärtom är det enda verkligt verksamma ekonomiska receptet på återhämtning satsningar på infrastruktur, jobb, utbildning…
No one on the corner have swagger like AMS
Arbetsförmedlingen släppte i dag en nattsvart rapport som bedömer att arbetslösheten klättrar upp till elva procent redan nästa år. En halv miljon människor beräknas därmed bli arbetslösa. Osofta siffror men i ljuset av den stora recessionens tid lär ingen bli speciellt överraskad över prognosen. Desto mer överraskande är att den borgerliga regeringen fortfarande inte har föreslagit några nya stimulansåtgärder, ett tydligt jobbpaket eller besked till de 500 000 individer som kommer att sakna försörjning från och med nästa år. Hur var det nu, en politik för jobb?
Massarbetslöshet i krisens spår – regeringen gör ingenting
Regeringen med Anders Borg valde i dag att instämma i den nattsvarta rapport som Konjunkturinstitutet presenterade igår. I den står det bland annat att läsa att arbetslösheten kommer att nå närmare 12 procent under 2011, som en följd av att ekonomin krymper med 4,2 procent. Men vad har regeringen för krisrecept? “Han [Borg] bedömer att regeringen redan har gjort mycket och också tillsammans med Riksbanken gjort omfattande insatser för att dämpa finanskrisen. Han konstaterar också att det är viktigt att sköta de offentliga finanserna. – Vår uppgift nu är att ha ordning och reda i statens finanser och inte skapa osäkerhet, sade Borg.” Helt osannolikt. Samtidigt som resten av världen satsar på att investera sig ur krisen tror Sverige på fullaste allvar att striktare budgetdisciplin kommer att skapa nya jobb. Samtidigt lanserar oppositionen ett klimat- och investeringspaket med realistiska lösningar på den kommande jobbkrisen. Är det här början på slutet…
Kurvorna som bevisar allt..
Eller åtminstone att Obamas stimulanspaket kommer att fungera. Den pixliga figuren från oberoende Congressional Budget Office illustrerar det så kallade BNP-gapet, med andra ord den procentuella skillnaden mellan potentiell och faktisk BNP-tillväxt ((Y*-Y)/Y). Med stimulanspaketet kommer den amerikanska ekonomin, enligt uppskattningen, att krympa med två procentenheter mindre. Och en kurva är ju alltid fin. Problemet med att enbart mäta ekonomisk prestanda i termer av BNP-tillväxt är att det berättar ganska lite om effekt på sysselsättning och produktivitet. Vi minns alla den socialdemokrati utan självkritik som envist pekade på en förhållandevis hög tillväxt strax innan riksdagsvalet 2006. Staplade såg snygga ut och kakan tycktes växa. Tyvärr visade det sig att den höga tillväxttakten inte skapade speciellt många nya jobb. Resten av historien behöver knappast berättas. Men även här visar det sig att det kapitalintensiva stimulanspaketet faktiskt åstadkommer en lägre arbetslöshetsgrad. En vild gissning är att stora investeringar i infrastruktur och jobbskapande…
När borgerligheten ljuger
I dagens ledare skriver PJ Anders Linder om hur sjukfrånvaron stadigt har minskat sedan regeringen Reinfeldt tillträdde. På motsvarande satt minskade arbetslösheten under samma period, innan finanskrisen slog ut efterfrågan på arbetskraft inom den privata sektorn. Trenderna både inom sysselsättning, sjukfrånvaro och bidragsberoende har en tydlig koppling till konjunkturen i allmänhet och den produktivitetsstyrda tillväxttakten i synnerhet. Så långt allt gott. Problemet är bara att varken Linder eller hans ledarkompisar på SvD är beredda att på ett ärligt sätt analysera de underliggande mekanismerna bakom förändringar inom samhällsekonomin. I stället för att frikoppla den positiva utvecklingen från den sittande regeringens ageranden – något som är fullt rimligt eftersom det började vända innan regeringsskiftet – försöker man vinna billiga poänger genom att hylla socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson för framgångsrika reformer. Hon “utmanat bidragslinjen”, heter det. Det är ungefär lika klipskt som att påstå att regeringen Carlsson som tillträdde 1994 var orsaken till…
Ett förlorat år som kräver politiskt ledarskap
Den amerikanska ekonomin krymper med 6,2 procent, samtidigt som svensk tillväxt backar med 4,9 procent. Fler och fler varningssignaler tyder på att krisen blir längre, djupare och mer svårtacklad än vad många från början trodde. Inte ens den mest optimistiska chefsekonomen (läs: Nordea) kan längre förneka att vi sitter i skiten. Samtidigt introducerar centralbanker världen räntor som ligger på historiskt låga nivåer, i syfte att motverka de globala negativa spiraler som nu uppstår. Det börjar bli alltmer sannolikt att hela regioner mer eller mindre kommer introducera nollräntor för att tvinga fram likviditet och förtroende för den ekonomiska politiken. Problemet är bara att ingen räntesänkning i världen kan ta tillväxten över det röda strecket så länge bristerna i de finansiella systemen inte åtgärdas. Det blir lite som att hetsäta socker när man är hungrig fast man egentligen borde fixa en tallriksmodellsmiddag. Flera saker gör dessutom att beslutsfattare riskerar att skjuta sig…
Nu måste vi vinna Stockholm
Den nya regeringens signaler om väntande nedskärningar har uppenbarligen inte varit tokpoppis. I stället backar regeringspartierna samtidigt som framför allt vi sossar går fram i Synovate/Temos mätning. Samtidigt är det oerhört oroande att vi alltjämt tappar sympatisörer i Stockholmsregionen. Nu måste partiet ta storstadspolitiken på allvar, annars kan vi glömma att få nåt som helst inflytande i framtiden. Det behövs helt enkelt en färskare politisk verktygslåda som också attraherar mexitegelfolket. Tips: Snook – Jag gör min grej (Snook är en av få ljuspunkter på den svenska hiphopscenen)