Carl Bildt “skakar om i webbvärlden”
Vill du bli inspirerad, omskakad och taggad inför EP-valet? Look no more, Carl Bildt är här. Moderaterna har verkligen tänkt till och vågat vara crazy. Varför bry sig om politik eller nya koncept när man kan slänga in en trött f.d. statsminister/bitter utrikesminister i leken? Jag kan nästan föreställa mig spånmötet där några kreativa konsulter lanserade det genialiskt självklara: ingen annan kan charma nya väljarkluster som en en skorrande Bildt. “Den 20 maj och den 4 juni ska vi skaka om i webbvärlden.” I bet you will. Och medan det moderata bunkeränget skakar sina bakar oroar vi andra oss för perifera saker som den klättrande arbetslösheten.
(vårbudget)
Vårpropositionen 2009 ser ut att bli årets parentes. Medan finanskrisens svallvågor dränkt tiotusentals arbetstillfällen bara i Sverige försöker regeringen göra en Herbert Hoover genom att göra så lite som möjligt. Om vi bara sticker huvudet i sanden tillräckligt länge så kanske det löser sig, tycks Borg och Reinfeldt resonera. Den som är, eller riskerar att bli, arbetslös har i alla fall ingenting att hämta i vårbudgeten. Visst finns det satsningar, men på fel saker. Summorna är på tok för små för att på allvar kunna stimulera en ekonomi i fritt fall. Sverige är har en av Europas mest balanserade budgetar, och det kan tyckas avundsvärt. Men problemet är bara att det absolut värsta en regering kan göra i kristider – när hushåll och konsumenter sparar och skär ner på uppgifterna – är att hålla tillbaka. Tvärtom är det enda verkligt verksamma ekonomiska receptet på återhämtning satsningar på infrastruktur, jobb, utbildning…
No one on the corner have swagger like AMS
Arbetsförmedlingen släppte i dag en nattsvart rapport som bedömer att arbetslösheten klättrar upp till elva procent redan nästa år. En halv miljon människor beräknas därmed bli arbetslösa. Osofta siffror men i ljuset av den stora recessionens tid lär ingen bli speciellt överraskad över prognosen. Desto mer överraskande är att den borgerliga regeringen fortfarande inte har föreslagit några nya stimulansåtgärder, ett tydligt jobbpaket eller besked till de 500 000 individer som kommer att sakna försörjning från och med nästa år. Hur var det nu, en politik för jobb?
Massarbetslöshet i krisens spår – regeringen gör ingenting
Regeringen med Anders Borg valde i dag att instämma i den nattsvarta rapport som Konjunkturinstitutet presenterade igår. I den står det bland annat att läsa att arbetslösheten kommer att nå närmare 12 procent under 2011, som en följd av att ekonomin krymper med 4,2 procent. Men vad har regeringen för krisrecept? “Han [Borg] bedömer att regeringen redan har gjort mycket och också tillsammans med Riksbanken gjort omfattande insatser för att dämpa finanskrisen. Han konstaterar också att det är viktigt att sköta de offentliga finanserna. – Vår uppgift nu är att ha ordning och reda i statens finanser och inte skapa osäkerhet, sade Borg.” Helt osannolikt. Samtidigt som resten av världen satsar på att investera sig ur krisen tror Sverige på fullaste allvar att striktare budgetdisciplin kommer att skapa nya jobb. Samtidigt lanserar oppositionen ett klimat- och investeringspaket med realistiska lösningar på den kommande jobbkrisen. Är det här början på slutet…
När borgerligheten ljuger
I dagens ledare skriver PJ Anders Linder om hur sjukfrånvaron stadigt har minskat sedan regeringen Reinfeldt tillträdde. På motsvarande satt minskade arbetslösheten under samma period, innan finanskrisen slog ut efterfrågan på arbetskraft inom den privata sektorn. Trenderna både inom sysselsättning, sjukfrånvaro och bidragsberoende har en tydlig koppling till konjunkturen i allmänhet och den produktivitetsstyrda tillväxttakten i synnerhet. Så långt allt gott. Problemet är bara att varken Linder eller hans ledarkompisar på SvD är beredda att på ett ärligt sätt analysera de underliggande mekanismerna bakom förändringar inom samhällsekonomin. I stället för att frikoppla den positiva utvecklingen från den sittande regeringens ageranden – något som är fullt rimligt eftersom det började vända innan regeringsskiftet – försöker man vinna billiga poänger genom att hylla socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson för framgångsrika reformer. Hon “utmanat bidragslinjen”, heter det. Det är ungefär lika klipskt som att påstå att regeringen Carlsson som tillträdde 1994 var orsaken till…
So Watcha Sayin’?
Vissa frågor och uttalanden av principiell karaktär kan göra mig genuint förbannad. Tobias Billströms senaste utspel på DN debatt lyckas med all önskvärd tydlighet exemplifiera just den känslan. Inlägget är ingenting annat än en medveten provokation. Dels för att bredda den moderata väljarbasen i de främlingsfientliga sumpmarkerna; dels för att söka förflytta fokus från de verkliga och mer strukturella problem som drabbar Sverige i dag. Ekonomisk kris, någon? I själva verket är Moderaterna livrädda för den ekonomiska krisen och spelar ut invandrarkortet för att försöka styra över debatten på en främlingsfientlig planhalva. En riktig analys är snarare att regeringen misskött och underskattat krisens djup och dimensioner på bekostnad av låg- och medelinkomstagare. Sverige är ett kluvet land och där trender i både inkomster och förmögenheter förstärker klyftorna ytterligare. I stället för att utveckla välfärden, satsa på gröna lösningar inom industrin och satsa oss ur krisen sker det en successiv tillbakagång.…
Bryr vi oss verkligen tillräckligt?
I morse när jag både sömnig och svårstartad i det regnruskiga höst-Stockholm läste City reagerade jag speciellt på en artikel. Slentrianbläddrandet som tidsfördriv byttes mot intresse och obehag. Texten gick ut på att världssvälten inte alls minskat utan att problemen tvärt emot vad många trott faktiskt förvärrats allvarligt. I min lilla värld har jag föreställt mig en positiv utveckling där den mest allvarliga fattigdomen trängts undan, om än allt för långsamt. Tydligen inte. FN:s målsättning med utrota världssvälten har i stället floppat rejält. Samtidigt sitter länder – och unioner – i väst med skyhöga tullmurar mot starkt exportberoende tillika fattiga regioner. Hur kan man leva med det, egentligen? Och hur kan moderata riksdagsledamöter på fullaste allvar vilja driva igenom en biståndssänkning? Världen är större än Sverige (och Europa också för den delen) och det är faktiskt dags att vi ser till att den blir några snäpp bättre. Det är egentligen…
Asks batongpolitik
Hade det inte varit för att det är en så fantastiskt fin dag ute och att jag är på ovanligt bra humör hade det här resulterat i ett långt och inte så lite argt blogginlägg. I stället konstaterar jag helt enkelt att borgerlig kriminalpolitik är fullständigt vanvettig och att de sociala klyftorna garanterat kommer att öka som en följd. Jag undrar också hur politiska företrädare som baserar erfarenheter på rädsla och fördomar om kriminalitet egentligen kan ha någon som helst legitimitet. Samtidigt är det kanske inte så märkligt med tanke på att de flesta bor i extremt segregerade områden i innerstan eller i lågskattekommuner. Då blir också politikens innehåll därefter, där socialt utsatta förorter stämplas som kriminella nästen och problemområden. Dumt, inskränkt och farligt.
Du och jag, Greider
Märklig rubrik kan tyckas. De gånger jag och Greider står på samma sida i en politisk fråga kan förmodligen räknas på en hand. Häromveckan förde Dala-Demokratens chefredaktör exempelvis fram det låga inflationsmålet som en av huvudförklaringarna till att vi torskade. Onyanserat, och väldigt förenklat. Däremot har jag alltid imponerats av hans litterära kapacitet (jazz- och blueskrönikorna i Arena) och analytiska skärpa. Gissar att det hänger på flanellskjortan och det lite mumlande, lätt kaotiska, sättet att uttrycka sig. Därför är förvåningen desto större att jag idag tycks befinna mig bakom samma barrikad som Göran Greider. I några korta kommentarer i dagens SvD kritiserar han nämligen utnämningen av den nya kulturministern, medan många andra tycks välkomna valet. Min begränsade snabbanalys är att Adelsohn-Liljeroth är ett sätt för Reinfeldt att spela ett säkert kort och undvika stora konflikter med Public Service-Sverige. Utan att fördenskull vara varken nymoderat eller särskilt politiskt mittenorienterad. Vad vi…