Var finns ledarskapet?
Damn that’s hot. Kurvan ovan illustrerar avvikelser i medeltemperaturen under perioden januari-december, från och med 1880 till och med dagens datum. Sammanställningen kommer från amerikanska National Climate Data Center och bilden kan inte penslas tydligare. Den globala förändringen i klimat och temperatur är långsiktigt strukturell och en bra bit över tidigare avvikelser. Tidigare mätningar har visserligen bekräftat farhågorna om klimatavvikelser, men ingen har kommit i närheten av så markanta förändringar. Siffrorna är speciellt intressanta med tanke på att president Obama under gårdagen deklarerade att världens ledare med största sannolikhet inte kommer lyckas nå en handlingskraftig överenskommelse innan årsskiftet. Huruvida det beror på att den amerikanske presidenten redan har tillräckligt svårt att sy ihop en sjukvårdsreform på hemmaplan eller på politisk realism är egentligen ointressant. Faktum kvarstår: utan att vara klimatfundamentalist är det lätt att inse att världen står inför en ekonomisk och ekologisk kris. Som kräver lösningar. I förra veckans nummer…
Jobb behöver skapas – inte delas
Ett av ledarsticken i morgonens DN, undertecknat Rikard Westerberg, går i polemik med gårdagens debattinlägg av Ilija Batljan och Ylva Thörn angående Nynäshamnsmodellen och idén om rätt till heltid. Huvudargumentet är att en generell rätt till heltid, med möjlighet till självvald deltid, skulle driva upp arbetslösheten och tvinga fler att dela på färre jobb. Det enligt en företagarundersökning, beställd av Svenskt näringsliv. Linjen känns igen. Också den borgerliga regeringens ekonomiska politik och lönebildningsmodell följer mer eller mindre samma princip. Ända sedan regeringen Reinfeldt tillträdde har ambitionen varit att hålla tillbaka lägstalönerna via en strukturellt försvagad a-kassenivå. Lägre löner – eller “högre priselasticitet på arbetskraft” som det står i textböckerna i nationalekonomi – gör nämligen att jobben räcker till fler, menar regeringen. Vad som är verkligt intressant är att både Westerberg, regeringen och floran av borgerliga ledarskribenter utgår från en statisk och föråldrad bild av hur arbetsmarknaden fungerar. En syn som delvis motsäger…
Nummer ett
Året är 1987. Större delen av den ännu unga hiphopsfären är fullt upptagen med enstaviga nödrim över trötta partybeats. Kreativiteten i uttryckssättet går minst sagt på tomgång. Även om en och annan ljusglimt finns, exempelvis i Public Enemy, verkar hiphopen hopplöst hämmad i en kreativ tvångströja med 1980-talets syntmättade ljudfond som ackompanjemang. Lyckligtvis blev det också på början på någonting nytt. 7 juli samma år förändrade nämligen Eric B & Rakim genren för alltid. Med släppet av fläckfria debutalbumett ‘Paid In Full’ kapslade Rakim – också känd under modesta Rakim Allah – skickligt in både tidsandan och etablerade dessutom rapparen, MC:n, som genrens utgångspunkt. Tidigare uppfattades MC:n ofta som ett nödvändigt ont; någon som kompletterade DJ:n. Nu placerades i stället texten, rimmet och betoningar i stavelser i centrum; ingen tvivlade på att det huvudsakligen var Rakims pulserande ordströmmar som sken allra klarast. Över 10 spår sprängfyllda med funkiga samplingar och…
Vågar man hoppas?
Efter beskedet om att Tjeckiens president Vaclav Klaus, mer eller mindre motvilligt, ratificerat förslaget till nytt konstitutionellt fördrag börjar det äntligen ljusna för EU:s framtida integrationsprocess. Förhoppningsvis. År av motgångar och ett samarbete som präglats av tillbakagångar och euroskleros har gjort att tilltron till EU:s förmåga urholkats rejält. Nu kan EU lämna ett svåröverskådligt lapptäcke av maktbefogenheter, regler och undantag och utgå från ett konstitutionellt fördrag som tydligare närs av folkstyrets principer. Ett fördrag som blir lättare att granska och får en mer naturlig koppling till den politiska processen. En av de viktigaste slutsatserna är att reformen placerar politiken och dess utövare i fokus. Idéer blir viktigare än nationell maktlogik. Särskilt det faktum att EU-parlamentet, på bekostnad av de lyckta dörrarnas maktprincip, får mer inflytande politiserar fler områden och ger Europas medborgare större inflytande över unionens inriktning. Dessutom blir det enklare att utkräva ansvar från beslutsfattare och etablerar en bättre koppling mellan…
Norsk-svensk reformrörelse i tandem
Gårdagens första stapplande timmar av den socialdemokratiska partikongressen har täckts till mättnadspunkten av såväl gamla som nya medier. Jag tänker därför inte ge mig på att ingående skildra eller analysera Monas tal. Några saker kan däremot konstateras. Det var ett förbannat välformulerat och ideologiskt tal som både lyckades med konststycket att knyta samman en idépolitisk överbyggnad för det socialdemokratiska partiet liksom kommunicera konkreta förslag gentemot väljarkåren. För första gången kändes det som att Mona lyfte i både stil och innehåll; talet blev inte bara ett uppradande av borgerliga akilleshälar och socialdemokratiska paradgrenar. I stället landade mer än en rad i magen. Den om klassamhället. Om den ökade barnfattigdomen. Och inte minst visionen om möjligheternas land. Till slut. Gårdagens öppning av, får man förmoda, en av Mona Sahlins viktigaste kongresser innehöll en kanske ännu viktigare berättelse om nästa kapitel för socialdemokratins idépolitiska sejour. Mer än en gång nämndes “idéernas kamp” och…
Utanförskap Journalistik
De senaste veckorna har jag befunnit mig i ett tidsobundet, isolerat vakuum. Anledningen är att jag går igenom den uppsjö av material jag krafsade ned och spelade in i samband med USA-resan under september-oktober. Och aldrig tidigare har jag upplevt hur svårt det är att få en naturlig struktur på dagarna när ingen annan än en själv sätter spelreglerna. Liksom hur ovetande man blir om vad som pågår. Där ute. En och annan fika med någon kompis bryter förstås av, men i övrigt flyger timmarna iväg utan att man riktigt förstår och vet vad som hände. Varje gång jag går ut känner jag mig helt socialt inkompatibel och trevande inför möten med andra. Förhoppningsvis är det värt det. I dag ska ta ett avbrott från skrivstugan och åka förbi Socialdemokraternas partikongress, främst för att höra Mona Sahlins öppningstal. Ska bli intressant att känna på stämningen och se om det går…
Throwback
Legendariska hiphopduon Gang Starr – med geniet DJ Premier bakom spakarna och släpiga Guru i båset – var anledningen till att jag överhuvudtaget började intressera mig för hiphop en gång i tiden. Innan jag för första gången hörde låten ‘The Militia’ fattade jag inte grejen och tyckte mest att allt lät likadant och stereotypt. Men allt kom att ändras efter att jag för första gången hörde det bultande, kompromisslösa, beatet och scratchningarna som inleder en av hiphophistoriens allra bästa låtar. Egentligen var Gang Starrs storhetstid långt förbi 1998, tidpunkten då Moment of Truth-plattan släpptes, men ‘The Militia’ bevisar vilken sprängkraft det finns i nördigt samplande och rappare som leker med och uttryck så mästerligt att det krävs att man lyssnar på varenda textrad. Förutom Guru lägger även Gang Starr-affilierade Big Shug och Freddie Foxx (som för övrigt är helt galen) två sanslöst bra verser. Särskilt Freddie Foxx avslutande vers spelar…
Sverigedemokraterna – en fråga om gränslös moral
Bokaktuelle Per Wirtén ringade tacksamt in kärnan i SD-debatten i gårdagens Dagens arena-ledare. Några delar av argumenten förtjänar ytterligare emfas, andra kompletteras, men inlägget utgör utan tvekan den kanske viktigaste ideologiska och principiella hållningen inför 2010. Uppfattningen att de etablerade partierna “måste ta debatten” med Sverigedemokraterna är inte bara orealistisk och bisarr, den är dessutom vådlig i en större politisk kontext. För vad som händer när någon bemöter partiets representanter – vare sig det är media eller politiker – är att dess ytterst snäva stöd i folklagren plötsligt blir politiskt allmängods. Xeno- och islamofobi i kombination med en djupt konservativ uppfattning om nationalstatens roll hamnar därmed i den politiska mittfåran. Och då förskjuts debatten från de verkligt viktiga frågorna om klyftor, jobb och tillväxt till marginella extremisters tolkningar av verkligheten. Både Aftonbladets publicering och alla politiska försök att desarmera SD framstår därför som såväl taktlösa som kontraproduktiva ur demokratisk synvinkel.…
IF Metall väljer rätt väg (till slut)
IF Metall gör helt rätt som definitivt avslutar de tillfälliga krisavtal som slöts med arbetsgivarorganisationerna tidigare i år. I praktiken innebar de att fackförbundets ledning gick med på sänkta löner för sina medlemmar i utbyte mot att samtliga varsel drogs tillbaka. Den senaste överenskommelsen gäller till och med 2010 men Teknikföretagen, branschens arbetsgivarorganisation, önskar nu förlänga dem ytterligare och därmed pressa fram ytterligare lönesänkningar. Representanter för arbetsgivarna – liksom en unison kör av borgerliga ledarskribenter och högerekonomer – har sedan krisen inleddes pekat ut “ökad löneelasticitet” som ett recept för att rädda jobb inom i synnerhet industrierna. Till en början gick också IF Metall med på sänkta löner över hela spektret, något som minst sagt skapade turbulens inom LO-paraplyet som helhet. Men nu sätter Stefan Löfvén, ordförande IF Metall, stopp för ytterligare försvagningar av löneutrymmet för organisationens medlemmar. Bara i år har över 50 000 personer sänkt sina löner i enlighet…