En marknadsmegafon utan seriösa svar
The Economist skriver i sin senaste ledare om den globala jobbkrisen, som för övrigt är temat för numret som helhet. Man beskriver bland annat problemen med fallande produktivitet och bräckliga investeringsgrunder. Regeringar som har säkrat upp det sociala skyddsnätet och arbetslöshetsersättningar benämns dessutom som goda exempel på en form av “automatiska stabilisatorer”. En tryggare arbetsmarknad stabiliserar därmed ekonomin när efterfrågan krymper. Allt gott så långt. Men märkligt nog landar ledarskribenten i textens slutskede i att arbetsmarknaden ändå måste bli mer flexibel på lång sikt. Samma åtgärder för arbetsmarknaden som prisas i kristider måste avvecklas för att öka omsättningen, heter det. Resonemanget känns bakvänt och säger dessutom emot hela den inledande analysen. En trygg arbetsmarknad, höga ersättningsnivåer och förutsägbarhet för den anställde är tvärtom garanter för att undvika de allra djupaste kriserna, eller åtminstone mildra krisens omfattning och effekt. Utan automatiska stabilisatorer skapas ett underliggande överhettnings- och inflationstryck som spiller över…
Bubbelgeni
Daniel Gross, finansiell analytiker och journalist, skriver i dagens upplaga av Slate det förmodligen smartaste hittills om den finansiella kollapsen. Exempelvis, There’s plenty of blame to go around: poor regulation, eight years of a failed Republican economic philosophy, Wall Street-friendly Democrats who helped stymie reform, misguided bipartisan efforts to promote home ownership, Wall Street greed, corrupt CEOs, a botched rescue effort, painfully fallible central bankers. But while there was plenty of alleged criminal activity—ahem, Mr. Madoff—law-abiding, respectable citizens who were operating well within the confines of laws and regulations racked up the overwhelming majority of losses. Everybody—individuals, companies, institutions, and governments—got caught up in the stupidity. ..och, Since we can’t stop ourselves from pressing the pedal to the metal when we get excited by a hot new trend, perhaps we need some automatic brakes. In other words, we need to figure out ways to make our system and our money…
Ett förlorat år som kräver politiskt ledarskap
Den amerikanska ekonomin krymper med 6,2 procent, samtidigt som svensk tillväxt backar med 4,9 procent. Fler och fler varningssignaler tyder på att krisen blir längre, djupare och mer svårtacklad än vad många från början trodde. Inte ens den mest optimistiska chefsekonomen (läs: Nordea) kan längre förneka att vi sitter i skiten. Samtidigt introducerar centralbanker världen räntor som ligger på historiskt låga nivåer, i syfte att motverka de globala negativa spiraler som nu uppstår. Det börjar bli alltmer sannolikt att hela regioner mer eller mindre kommer introducera nollräntor för att tvinga fram likviditet och förtroende för den ekonomiska politiken. Problemet är bara att ingen räntesänkning i världen kan ta tillväxten över det röda strecket så länge bristerna i de finansiella systemen inte åtgärdas. Det blir lite som att hetsäta socker när man är hungrig fast man egentligen borde fixa en tallriksmodellsmiddag. Flera saker gör dessutom att beslutsfattare riskerar att skjuta sig…
"Saker-som-borde-skrivits-på-twitter"-inlägg
Den här veckan läser jag en seg doktorsavhandling i heterogena förväntningar på mikronivå (sjukt nog till JMK), rättar tentor efter att i ett svagt ögonblick tackat ja till extrajobb på institutionen (S kallar mig kiss-ass), filar på texter, går på visning på Gärdet, sysslar med layoutaktivism, bokar om det mesta, skriver tal, kollar på finfina Mia & Klara, fixar inför examensarbetet, sjunker djupare och djupare ner i smutsigasödernträsket, hänger med mormor som är på blixtvixit från Norge, köper tolv olika böcker (varav tio tokbilligt via Blocket) och har min första lediga helg på typ en månad. Trots en kalender som ser tom ut.
Euron är en del av lösningen
Finanskrisens vågor skummor fortfarande högt och ingen vet ännu om krisen är på väg att rundas av, eller om den kanske bara har börjat. Min gissning är att verkligheten ligger närmare det senare. Konsekvenserna av den finansiella kollapsen syns mer eller mindre överallt. Reor som förblir halvutsålda. Barnfamiljer som får det allt svårare att gå ihop. En ekonomisk kaka som krymper och ger oss mindre resurser till det som är viktigt. Men kanske viktigast: en dolkstöt i hjärtat av hela det nyliberala luftslottet. Vad som nu växer fram är en insikt om att det krävs starkare finanspolitiska verktyg för att tackla inte bara krisen, utan också de mer strukturella problem som västvärldens ekonomier står inför. För den ekonomiska recession vi befinner oss i är inte bara ett resultat av en dipp i konjunkturen, eller slumpmässiga skeenden i det globala systemet. Tvärtom är det en konsekvens av en övertro på marknadens…
Bring it on!
Den skönt progressive ekonomen Joseph Stiglitz publicerade i förrgår en intressant artikel om vikten av att inte snåla med investeringar för att kickstarta ekonomin. Innehållet är speciellt relevant för Sverige, som sitter i skamvrån med västvärldens minsta stimulanspaket. På något sätt är det karakteristiskt att finansminister Borg är lika rädd för offentliga investeringar som Greg Mankiw, förste ekonomiske rådgivare till Bush.
PJ Anders Linder är ute och cyklar – igen
Nu blir det så där härligt förutsägbart igen. Socialdemokratisk bloggare kritiserar borgerlig ledarskribent, om skatter och välfärd dessutom. Bear with me. Sveriges – tillsammans med Big P Wolodarski – meste marknadsentusiast gör i dagens ledarkrönika, titulerad “En stor stat skapar osäkerhet”, en poäng av att Sverige är och alltid varit fattigare än USA. Visserligen är de rikare rikare i USA men där finns det åtminstone inte lika många som är piss poor, menar Linder: ” [.. ] det som kännetecknar vårt samhälle [är] inte att de få har så mycket utan att de många har så lite.” Säg vad? Sist jag kollade visade alla ekonometriska mätningar att Sverige är mer jämlikt än USA, både mätt i inkomster och marginell hushållsekonomi. GINI-koefficienten, ett mått på ojämlikhet i inkomster, är en erkänd metod för att illustrera skillnader i jämlikhet mellan länder. Kartan nedan visar tydligt att Sverige befinner sig på skalans lägsta…
Jämlikheten som försvann
I samma sekund som jag skrev rubriken insåg jag att Stefan Fölster skrev en fruktansvärt seg och snackig bok med samma namn för ett par år sedan. Hans slutsats var att Sverige hade tappat i jämlikhet som en följd av, du gissade rätt, höga skatter. Det här inlägget har inte riktigt samma vinkel. Jag tror snarare att det är tvärtom; att köttåren på 1990-talet med – nödvändiga – besparingar och nedskärningar allvarligt hamnade i kollisionskurs med ett socialdemokratiskt mål om minskade klyftor. Om det beror på att partiet i sig självt glömde den ideologiska kompassen mellan finansdepartementet och riksdagen, eller om andra faktorer spelade in, det låter jag vara osagt. Vad som däremot är sant är att Sverige är det land i västvärlden där klassklyftorna har ökat som snabbast de senaste 20 åren. Googla på Roine & Waldenström så hittar du en intressant rapport i ämnet. Socialdemokratiska regeringar har systematiskt…
En heldag senare
Klev nyss in genom dörren, trött som få och med en Casio som visar 1:05. Efter en kvarts promenad från Gullmars är jag hemma igen, efter en köttig dag med politik. I dag var det nämligen budget-KF på Värmdö, mitt allra sista dessutom. Från och med typ nästa vecka är jag officiellt – och skatteverksmässigt – folkbokförd i Enskede. Rätt ska ju vara rätt. Och det blev lite knepigt att ha politiska förtroendeuppdrag i en kommun, samtidigt som jag pluggar/jobbar journalistiskt. Eller conflict of interest som snabbköpskassörskan skulle säga. Från ikväll minns jag mest tre saker: Fantastiska Annika som trots en tokförkylning ändå går upp och argumenterar mot försämringar i skolan. Med glöd. Peppa – och kommunalpolitiska junkien – Lasse som ställde hela den borgerliga majoriteten i skamvrån. Utan att tappa i ödmjukhet. Allra mest utmärkte sig dock kulturentusiasten, och hemsideredaktören, Lennart Karlsson, med sitt eleganta och tankeväckande inlägg om…