Glory days
Klassisk låt. Klassisk video.
Tidsskillnadsoffer
Satt uppe till fyra-fem i natt och följde det spännande amerikanska kongressvalet via CNN som en följd av tidsskillnaden på sex kännbara timmar. Det är utan tvekan nåt speciellt med val, oavsett var och hur, och då särskilt amerikanska. Som det ser ut nu är det helt jämnt i senaten (49-49) med två återstående delstater (tokjämna Virginia och Montana). Fetvinst i representanthuset kan egentligen bara överträffas av en demokratisk senat. Kan det bli mer spännande?
Nu gäller det
Idag inleds det amerikanska kongressvalet till senaten och representanthuset. CNN sänder “America Votes 2006” live (typ valvaka) från och med 01:00 svensk tid på CNN och Eric Sundström – som faktiskt befinner sig i möjligheternas land – rapporterar från sin blogg. Missa inte det. Av nästan lika stor betydelse är att jag lyckats knipa ett signerat exemplar av Uffes senaste alster “Högtryck” på LP. Bild dyker upp inom kort.
Det ruffiga Östermalm och kristdemokratisk bensinbuffé
Riksdagsledamoten Veronica Palm motionerar på ett både fyndigt och träffande sätt om att det behövs en informationskampanj riktad mot överklassen för att klara upp fler brott. Det är uppenbarligen som jag och många redan visste: Direktörsghettot Östermalm är ett av Stockholms absolut mest brottsdrabbade områden. Mitt förslag är att poliser som trakasserar unga i förorten i stället fokuserarpå att kroppsvisitera alla som passerar den gyllene triangeln mellan Norrlandsgatan, Birger Jarlsgatan och Blasieholmen. Först då kommer brottsstatistiken att falla. Hur kan man förresten driva kravet på sänkt bensinskatt när det enda som det snackas om i tidningar numera är växthuseffekt, oljeslöseri, tunt ozonskikt och andra negativa miljöeffekter?Kan väl inte vara annat än populism: “Många kör bil. Många tycker det är för dyrt att tanka. *Glödlampa tänds*. Vi sänker bensinskatten, då kanske folk tycker om oss.” Varje person med lite vett fattar ju att ett minskat pris gör att fler åker bil…
Borat sätter Kazakhstan på kartan
Kazakhstans ambassadör i Storbritannien skriver i dagens The Timesen artikel med anledning av den kopiösa uppmärksamhet som fejkdokumentären med Borat åtnjutit. Förutom att med en skön portion självdistans tacka Sacha Baron Cohen för svåröverträffad reklam sammanfattar han även hela spektaklet med de historiska orden: Having survived Stalin we will certainly survive Borat. Tips: Missa inte Ulf Lundells vernissage på Galleri Hagman i morgon mellan 12 och 16.
Gnosjöanda, intolerans och en skvätt ångest
Ibland överträffas dikten utan tvekan av verkligheten. Kan nästan föreställa mig spånmötet där Sundsvalls-Fredric med riskfinansiärer bestämde sig för att börja kränga beboliga whiskeytunnor. Briljant. Beware, Kamprad. Med anledning av integrationsminister Sabunis senaste illdåd på integrationsområdet har den ofta skarpsynte Per Wirtén skrivit en artikel i dagens Expressen. Artikeln är samtidigt tacksamt problematiserande och lyckas på ett bra sätt belysa problemet med att lägga överdriven tonvikt vid begreppet religionsfrihet framför övriga rättigheter. Intressant och välskrivet. För övrigt är jag mer än lovligt trött på att sitta inne och studera kurvor. Ser fram emot att ha tentan avklarad och slippa ha ångest så fort man inte sitter klistrad vid böckerna (läs: nu). Frihet stavas således söndag eftermiddag. Tips: Nacho Libre. Så hysteriskt rolig att det faktiskt gör lite ont: “Have I focused too much on my boots and all my fame and my stretchy-pants?”
Befogat gnäll
Precis traskat i en timme i bitande kyla för att ta mig hem efter traikkaoset. Mer cranky än såhär blir man nog inte.
Bara Bob
En sån är dag finns det egentligen bara ett spår att lyssna på: “Bob Dylan – Shelter From The Storm”
Bryr vi oss verkligen tillräckligt?
I morse när jag både sömnig och svårstartad i det regnruskiga höst-Stockholm läste City reagerade jag speciellt på en artikel. Slentrianbläddrandet som tidsfördriv byttes mot intresse och obehag. Texten gick ut på att världssvälten inte alls minskat utan att problemen tvärt emot vad många trott faktiskt förvärrats allvarligt. I min lilla värld har jag föreställt mig en positiv utveckling där den mest allvarliga fattigdomen trängts undan, om än allt för långsamt. Tydligen inte. FN:s målsättning med utrota världssvälten har i stället floppat rejält. Samtidigt sitter länder – och unioner – i väst med skyhöga tullmurar mot starkt exportberoende tillika fattiga regioner. Hur kan man leva med det, egentligen? Och hur kan moderata riksdagsledamöter på fullaste allvar vilja driva igenom en biståndssänkning? Världen är större än Sverige (och Europa också för den delen) och det är faktiskt dags att vi ser till att den blir några snäpp bättre. Det är egentligen…
Asks batongpolitik
Hade det inte varit för att det är en så fantastiskt fin dag ute och att jag är på ovanligt bra humör hade det här resulterat i ett långt och inte så lite argt blogginlägg. I stället konstaterar jag helt enkelt att borgerlig kriminalpolitik är fullständigt vanvettig och att de sociala klyftorna garanterat kommer att öka som en följd. Jag undrar också hur politiska företrädare som baserar erfarenheter på rädsla och fördomar om kriminalitet egentligen kan ha någon som helst legitimitet. Samtidigt är det kanske inte så märkligt med tanke på att de flesta bor i extremt segregerade områden i innerstan eller i lågskattekommuner. Då blir också politikens innehåll därefter, där socialt utsatta förorter stämplas som kriminella nästen och problemområden. Dumt, inskränkt och farligt.