Handsken är kastad
Jag har blivit utmanad, av ingen mindre än Maryam. Here goes: 4 arbeten jag har haft i mitt liv:Kassajeppe: ICA Gillet & ICA Kvantum VärmdöKampanjarbetare: Ja till euronBiblioteksassistent: Ekedals bibliotekSeminariebokare: ACTA Kapitalförvaltning4 filmer jag kan se om och om igen:Menace II SocietyCity of GodTorsk på TallinnBlow4 platser jag har bott på: TromsöUmeåVärmdöLappkärrsberget 4 tv-serier jag gärna ser:Allt med F & FPrison BreakSeinfeldMy Name Is Earl4 ställen jag vill/tycker om att åka till:BarcelonaN.Y.KenyaDominikanska Republiken4 webbsidor jag besöker dagligen:HemfeberAll Music GuideSvDThe Pirate Bay4 ställen där jag trivs:WeFo (West of Folkskolegatan)Mitt kökI slutna landskapI en skön fåtölj med en välrostad4 personer som jag vill ska svara:HansNatalieStefanJean-Claude
Big up, KI!
OK. Korten på bordet. Jag gillar Konjunkturinstitutet skarpt. Faktum är att jag nästan vill sträcka mig så långt som att säga att det är en av mina favoritmyndigheter (Bara en sosse kan kombinera “favorit” och “myndighet”). Varje litet sug efter räkne- och kurvkunskap mättas kvickt genom ett besök på hemsidan. Den som är en riktig sucker för KI nöjer sig emellertid inte med en nätvisit. Nix, för den som är riktigt down med Ingemar Hansson och hans posse är en vallfärd till kontoret på Kungsgatan ett måste. Och när KI dessutom fetsågar moderaternas ekonomiska beräkningar övergår tycket till ren och ogenerad dyrkan. Hatten av: “Moderaterna har använt våra beräkningar som underlag men jag vet inte hur de kommit fram till siffran 100 miljarder”, säger Mats Dillén, prognoschef på Konjunkturinstitutet, till Nyhetsbyrån Direkt. “Han [Mats] säger att moderaterna antagligen tagit bort en del av KI:s beräkningar, till exempel för transfereringar och…
lyxfrulle i laxlandet
116 kronor. så mycket kostade en torr och smulig fralla, garvsyrekaffe och en løjligt liten mugg med juice. mycket kan man sæga om norge, men knappast att det ær billigt eller ens i nærheten aav skæligt. vågar knappt tænka på vad man skulle behøva hosta upp før en pizzaslice. det hær skrivs før øvrigt från tromsø flygplats, dærav de neata bokstæverna liksom att jag inte kan tillæmpa inledande stor bokstav. planet hem till tryggheten lyfter om 20. hej då fjordar.
Bloggpaus
I morgon bär det av till Norge för att träffa släkt. Det blir därför en liten paus i bloggandet. Men vi ses snart, var så säker!
En hyllning till ett multi-nationellt företag och foto-frenzy
Inte helt kompetent att lyckas med konststycket att förlägga nycklarna och inte greppa det förrän kvällen är både sen och gladlynt. Som tur var (och är) fanns dem strax utanför tullarna. En swift resa och vips så klirrade metallen så där välbekant och behagligt i handen igen. Highlife. I morse slogs jag än en gång av hur obegripligt gott det är med frukost på Mc Donald’s. Grov fralla med lite grönt och lite skinka, Tropicanajuice (nästan lika god som Brämhult), klassiskt bryggkaffe i designad pappmugg och en toksötad och därmed djävulskt god yoghurt. Den sönderkommersialiserade snabbmatsindustrin har mig i ett fast, och välsmakande, grepp. Hatten av för Charlie Bell. Som en liten bonus slänger jag upp några low-definition kamerabilder från bl.a. vår, sommar och lite med den bittre från Zinken: Senvinter i Gustavsberg. Nästan vår i Enskede. Bommersvik i vårens färger. Tvärgata i Fuengirola nattetid. Gotland i juni. Vy mot…
Minnesbilder och tillvarons guldkant
Föga oväntat så var spelningen igår med alla mått mätt, briljant. Förutom klassiska konsertlåtar – som jag inte nämner här – blev både “Nästan ditt namn” och “En Stockholmstjej igen” positiva överraskningar. Förutom att den senarenämnda låten omsorgsfullt paketerats om i en grym version var det också första gången på många år som den framfördes live. Starkt. Det allra färskaste bidraget i repertoaren – “Under vulkanen” – gjorde också intryck och intar sannolikt en värdig plats bland låtmaterialet i övrigt. Setlistan finns här. Shout outs till J, E och A och medömkan till den krasslige R som missade allt. Annars vill jag mest konstatera att en baguettelunch vid Munkbrokajen definitivt är ett tacksamt sätt att fixa lite – och nu kommer där uttrycket som varken du, jag eller nån annan begriper eller tolererar – vardagslyx till en dag på jobbet. Enda smolket i bägaren var att mina exceptionella arbets- och…
Gärna miljöhänsyn, men först en rejäl frihandel
Det finns en organisation vid namn Svenskt sigill som pysslar med lite allt från märkning av produkter till olika former av kampanjer. Märkningen “Svenskt sigill” – som omfattar framför allt mat och blommor – hamnar på produkter och varor som är odlade i Sverige och uppfyller diverse krav som organisationen fastställt. På ytan låter det harmlöst, för att inte säga lite lagom ekotrivsamt. Kruxet är bara att all information som organisationen förmedlar mer eller mindre subtilt antyder att kött eller produkter från andra länder än Sverige skulle vara sämre, antingen kvalitets- eller miljömässigt. Tanken är att vi som konsumenter ska bli lite oroliga för att handla brassebiff eller kenyansk vete och i stället hålla oss till varor som odlats mellan Riksgränsen och Ystad. Märkningskramarna menar nämligen att svenskt jordbruk har lite extra fina värderingar. Det är heller ingen slump att Svenskt sigill backas upp av svenska bönder, eller att man…
Den gamle håller hov
Sveriges störste musikpoet kliver i morgon kl. 19 upp på scenen vid Skansen för att ta sommarturnén till Stockholm. Efter förra årets fulländade spelning på samma plats finns det faktiskt ingen ursäkt till att inte vara där och höra en bitter – men hoppfull – Ulf sjunga rader tillägnade livet självt. Bitterhet är som sagt en lyx. Eftersom låtlistan varierar något mellan spelningarna är det svårt att säga exakt vilka låtar som levereras. Några av guldkornen som dock följt med alltsedan turnéstarten i Visby är “Chans”, “Tillsammans vi två” och “På senare år”. Setlistor från respektive spelning finns här och biljetter köper man allra smidigast här. Vi ses. Andra bloggar om: Ulf Lundell, Musik, Stockholm, Kultur
Kortslutning i den gröna gratistidningen
I dag uppmanar jag alla vänner med skämtsamt kynne att ögna igenom dagens kolumn i tidningen Metro (den lite sämre gratistidningen i Stockholm). Dagens kolumnist är ingen mindre än Johan Stäel von Holstein, känd från allehanda IT-relaterade projekt. Poängen – om den nu finns – tycks vara att få den outbildade pöbeln i Sverige att inse att sossarna är dumma. Och att alternativet till höger är desto bättre. Icon Medialabs grundare illustrerar den svenska misären genom att på ett tacksamt sätt jämföra med bland annat travlopp och fotbollslag i allsvenskan. Ett litet smakprov: Valet mellan frihet och centralstyre är ju uppenbart och socialism har aldrig, inte någonstans, fungerat, i annat än under extrema situationer och övergångsfaser som i Sverige under efterkrigstiden. Ingen hade väl egentligen förväntat sig ett klatschigare tema än så, men hans kolumn blir mest ett sorgligt hopkok av dålig skrivkonst och ett onyanserat resonemang. Därför rolig. Jag…
Bombernas tydliga språk
De senaste dagarna har ytterligare några människoliv frånhänts åtskilliga familjer, vänner och närstående. Någons man, en annans son och en tredjes bästa vän. Konfliktens vapen har varit räder av ohyggligt effektiva och hänsynslösa bomber med syftet att knäcka Hizbollahrörelsens verksamheter i Libanon. Det stora landet i väst har med ivrighet försvarat angreppen parallellt med att arrogant ignorera generalsekreteraren för FN:s fräna kritik. Medan sprängmedel detonerar, blykulor haglar och än fler mister livet tycks sans och reson allt mer bytas ut mot barbari och krigsromantik. Och varje gång blir jag faktiskt lika förvånad. Följderna av Israels intensiva krigföring har i själva blivit en nyväckt aggression bland regionens allra mest fundamentalistiska rörelser. Detta i kombination med släckta drömmar och spillda människoliv. Är det så här vi bygger den nya tiden? Andra bloggar om: israel, libanon, usa, politik, mellanöstern