Gärna miljöhänsyn, men först en rejäl frihandel

Det finns en organisation vid namn Svenskt sigill som pysslar med lite allt från märkning av produkter till olika former av kampanjer. Märkningen “Svenskt sigill” – som omfattar framför allt mat och blommor – hamnar på produkter och varor som är odlade i Sverige och uppfyller diverse krav som organisationen fastställt. På ytan låter det harmlöst, för att inte säga lite lagom ekotrivsamt. Kruxet är bara att all information som organisationen förmedlar mer eller mindre subtilt antyder att kött eller produkter från andra länder än Sverige skulle vara sämre, antingen kvalitets- eller miljömässigt.

Tanken är att vi som konsumenter ska bli lite oroliga för att handla brassebiff eller kenyansk vete och i stället hålla oss till varor som odlats mellan Riksgränsen och Ystad. Märkningskramarna menar nämligen att svenskt jordbruk har lite extra fina värderingar. Det är heller ingen slump att Svenskt sigill backas upp av svenska bönder, eller att man samarbetar med den subventionsglada franska bonderörelsen. Konsekvensen blir att man motarbetar exempelvis afrikanska eller latinamerikanska farmare från att exportera sina produkter till Sverige. Naturligtvis är det skäligt och rimligt att uppmuntra till mer sunda odlingsformer, men att sprida bilden av att bara svensk pannbiff duger känns bara unket och inskränkt. Såväl tullar och subventioner som exporthämmande märkningar spär i själva verket på en redan orättvis världsordning. Det verkar dock Svenskt sigill inte tycka är lika angeläget:

Vi arbetar målmedvetet för ett livskraftigt svenskt jordbruk.

Själv tänker jag fortsätta handla produkter från lite varstans, oavsett sigill eller inte.

Dagens tips: Fredrik och Filippa Reinfeldt bevisar varför Täby is the scheisse i en animerad flashfilm. Stort tack till Finansdepartementet för tipset.