De senaste dagarna har ytterligare några människoliv frånhänts åtskilliga familjer, vänner och närstående. Någons man, en annans son och en tredjes bästa vän. Konfliktens vapen har varit räder av ohyggligt effektiva och hänsynslösa bomber med syftet att knäcka Hizbollahrörelsens verksamheter i Libanon. Det stora landet i väst har med ivrighet försvarat angreppen parallellt med att arrogant ignorera generalsekreteraren för FN:s fräna kritik. Medan sprängmedel detonerar, blykulor haglar och än fler mister livet tycks sans och reson allt mer bytas ut mot barbari och krigsromantik. Och varje gång blir jag faktiskt lika förvånad.
Följderna av Israels intensiva krigföring har i själva blivit en nyväckt aggression bland regionens allra mest fundamentalistiska rörelser. Detta i kombination med släckta drömmar och spillda människoliv.
Är det så här vi bygger den nya tiden?
Andra bloggar om: israel, libanon, usa, politik, mellanöstern
Hej på dig. Ska bli kul att få besöka dig och få återvända hem. Hade också en väldigt rolig helg. Får hoppas att det blir en tradition.
Högaktningsfullt
Reidar Dahlén
Samtidigt kan man nästan tycka att FN borde ha reagerat redan när Libanon sket i resolution 1559. Att börja gnälla nu är en aning försent.