Bun B!
Snart så.
Lång väg kvar för Europa
Inser att det har blivit en hel del demagogiskt hamrande av budskapet att den befintliga lågkonjunkturen inte kan bekämpas med minskade underskott och krympta offentliga utgifter. Tjatigt kan tyckas. Men faktum är att Europa med största sannolikhet håller på att begå ett historiskt misstag och missar chansen att långsiktigt och strukturellt förbättra förutsättningar för tillväxt och vässad sysselsättning. Ledarsidor och ekonomer vill gärna ge intrycket av att det inte handlar så mycket om politik, snarare om pragmatism och praktiska överväganden. I själva verket är Europas ekonomiska vägval i allra högsta grad ideologiskt och en fråga om värderingar och åsikter. Därför är jag förvånad över att diskussionen inom den progressiva vänstern varit så pass lågmäld. Den senaste lågkonjunkturen, strax efter it-bubblan, skiljde sig en hel del från det vi ser framför oss just nu. Det något plottriga diagrammet nedan illustrerar hur arbetsmarknaden förändrades de elva månaderna efter lågkonjunkturen inleddes. Finanskrisen som inleddes…
Räntan räcker inte
De senaste veckorna har – förutom den vanliga fotbollsfrossan – dominerats av nyheter om den finansiella panik som drar över Europa. Land efter land har lanserat mer eller mindre genomtänkta åtstramningspaket för att “lugna marknaderna” i förhoppning om att stormen ska blåsa över. Flera ekonomer, däribland Paul Krugman, pekar på att problemen härstammar från att eurozonen inte är ett optimalt valutaområde och att en central penningpolitik fungerar som en tvångströja för medlemsstaterna. Somliga föreslår till och med att EU bör överge EMU-samarbetet och återinföra egna valutor för att få tillbaka det nationella räntevapnet. Problemet med den argumentationen är flera. Först och främst visar den pågående krisen med all önskvärd tydlighet att en expansiv penningpolitik i sig inte stimulerar tillväxt och sysselsättning. Sverige har i princip en nollränta i kombination med en fortsatt trög arbetsmarknad. En lägre räntenivå kommer hellre aldrig att påverka sysselsättningen på längre sikt. För det andra är…
Skamligt, USA
I dag skriver IHT en brutal berättelse om nioåriga barnsoldater i Somalia. Knappast en nyhet, tänker några, då så många som 80 procent av de islamistiska rebellstyrkorna består av barn. Men den här gången är det annorlunda. Artikeln handlar i stället om att en femtedel av stödstyrkorna till Somalias övergångsregering, som backas upp finansiellt av USA, består av barnsoldater. Med andra ord betalar USA Somalia för att rekrytera barnsoldater. I artikeln intervjuas bland annat Awil, en tolvårig pojke med en Kalashnikov över ena axeln, en cigarett i mungipan och en påse med kat i fickan. Hur nobelt målet om ett terroristbefriat Afrikas horn än är kan det aldrig vara rimligt att slita barn ur skolbänken till stridsfältet. Men den extrema situationen i Somalia pekar också på ett större problem för USA. Av alla världens länder är det bara två som ännu inte ratifierat FN:s barnkonvention – Somalia och USA. Obama…
Smolket i bägaren
Dagens SCB-mätning har vid det här laget kommenterats och dissekerats in i detalj. Bloggare och tyckare till vänster gläds åt framgångarna för det rödgröna laget, somliga med en oroande självsäkerhet. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte andas ut något åt den betryggande marginalen mellan blocken. De senaste veckornas molokna mätningar har långtifrån känts pepp. Men en obehaglig, påträngande, känsla i mig gör att jag har svårt att förmå korka upp champagnen riktigt ännu. Vad som oroar mig är att så pass få kommenterar Socialdemokraternas extremt svaga väljarstöd, blott 33,8 procent. Det känns inte rätt. Rotar man runt lite bland SCB:s siffror hittar man följande diagram, som illustrerar SCB:s undersökningar över tid. Att Socialdemokraterna har samma låga resultat, och Moderaterna samma höga, som under slutet av 1980-talet känns sådär. En rödgrön regering med en svag socialdemokrati och ett oppositionsparti med rekordsiffror kommer att skapa långsiktiga, strukturella, problem…
Hej då, DN
Dagens DN Ekonomi rymmer en smått bisarr artikel om ungdomsarbetslösheten. Gårdagens tes om att ungdomsarbetslösheten “är på väg ner” hamras i dag in genom budskapet att oppositionen överdriver hur många som faktiskt är arbetslösa. I artikeln intervjuas även ett par studenter från Handelshögskolan i Stockholm, där de berättar att de faktiskt inte alls är särskilt svårt att skaffa jobb. Ursäkta? Sedan när blev studenter från Sveriges mest prestigefyllda skola utsatta på arbetsmarknaden? Det hade varit mer intressant om DN hade intervjuat ett tvärsnitt av ungdomsgenerationen som befinner sig på tröskeln till arbetsmarknaden, i stället för att småprata med samhällets kanske allra mest gynnade grupp. Ovanstående är bara ett exempel på hur Sveriges historiskt vassaste dagstidning tappat i kvalitet och skärpa det senaste halvåret. Gunilla Herlitz, vd i första hand och chefredaktör i andra hand, har kompromisslöst sagt upp personal och ensidigt fokuserat på vinstkrav framför journalistisk integritet. Resultatet är en…
Valvinnaren
Moderaterna har rotat runt längst ner i den svenska artistfloran och plockat fram Wille Crafoord (från 2006), Sofia Talvik (vem?) samt c-rapparen Mange Schmidt för att knåpa ihop en vallåt. Resultatet, “Flyter”, kan du lyssna på här. Intressant om Politik, Moderaterna, Val 2010, Mange Schmidt
Warum?
Tyskland går Storbritanniens väg. I dag offentliggör landets förbundskansler, Angela Merkel, att 85 miljarder euro ska skäras bort från budgeten de närmaste åren. Och liksom Cameron redovisar Merkel uteslutande besparingar. Förbundskanslern presenterar inga lösningar för att minska landets svällande underskott via nya intäkter, såsom skattehöjningar. Tysklands sparpaket är det största i landets historia, post-1945 det vill säga, och är mer eller mindre en direkt spegling av det brittiska. Merkels stålbad kritiseras hårt av landets opposition och fackförbund. Men även det amerikanska finansdepartementet som menar att återhämtningen kommer att försvåras genom minskade offentliga utgifter. Timothy Geithner, USA:s finansminister, manar exempelvis Europa till en ökad inhemsk efterfrågan för att kompensera för fallet i privat konsumtion. Känns det igen? Det är verkligen speciella tider när Europas progressiva ekonomer finner större gehör i USA än här hemma. Än en gång söker högern driva igenom ett ideologiskt motiverat systemskifte med pajasreformer som ingen vettig ekonom längre…
Apple gör det igen
You’re just too good to be true. Can’t take my eyes off of you. You’d be like heaven to touch. I wanna hold you so much. Snart kan jag äntligen kassera min slitna och spruckna iPhone 3G till förmån för skapelsen ovan, ett underverk i glas och aluminium. I juli är den min. DN Intressant om Teknik, Media, Kultur, Apple, iPhone, Iphone 4, WWDC, San Francisco, Steve Jobs
Nu börjas det
I dag meddelade Storbritanniens nyvalde premiärminister, David Cameron, att han kommer att genomföra “drastiska nedskärningar” i landets offentliga budget de närmaste åren. Cameron flaggar, i ett tal om tillståndet i ekonomin, för att det kommer att bli den största minskningen av Storbritanniens offentliga sektor på över en generation. Känns det igen? Som vanligt använder högern ekonomiska kriser för att motivera ideologiska, inte pragmatiska, förändringar av de offentliga systemen. Officiellt heter det att staten behöver spara in på välfärd och försäkringar för att rida ut den ekonomiska krisen. Sparsamhet som politisk dygd. I själva verket handlar det mer om att kostymera ett seismiskt politiskt skifte i ekonomisk politik. På samma sätt som Bildts borgerliga regering 1991-94 passade på att skära lite extra i välfärdssystemen önskar Cameron göra förändringarna permanenta. Det är också talande att det bara handlar om nedskärningar i befintlig budget, aldrig om skattehöjningar. Förutom att det kommer att drabba…