Nu börjas det

I dag meddelade Storbritanniens nyvalde premiärminister, David Cameron, att han kommer att genomföra “drastiska nedskärningar” i landets offentliga budget de närmaste åren. Cameron flaggar, i ett tal om tillståndet i ekonomin, för att det kommer att bli den största minskningen av Storbritanniens offentliga sektor på över en generation. Känns det igen?

Som vanligt använder högern ekonomiska kriser för att motivera ideologiska, inte pragmatiska, förändringar av de offentliga systemen. Officiellt heter det att staten behöver spara in på välfärd och försäkringar för att rida ut den ekonomiska krisen. Sparsamhet som politisk dygd. I själva verket handlar det mer om att kostymera ett seismiskt politiskt skifte i ekonomisk politik. På samma sätt som Bildts borgerliga regering 1991-94 passade på att skära lite extra i välfärdssystemen önskar Cameron göra förändringarna permanenta. Det är också talande att det bara handlar om nedskärningar i befintlig budget, aldrig om skattehöjningar.

Förutom att det kommer att drabba den del av den brittiska befolkningen som inte växt upp med rätt bakgrund och kontakter är det också dålig ekonomisk politik. Det sista något europeiskt land behöver just nu är politiker som skalar tillbaka de offentliga åtagandena och därmed minskar den offentliga konsumtionen. Snarare borde finansministrar släppa underskottsångesten och fortsätta nödvändiga och långsiktiga investeringar i infrastruktur, forskning och ny teknologi. Bara genom att kompensera för det privata fallet i konsumtion – och ersätta en kortsiktig låne- och spekulationsekonomi – går det att åstadkomma en långsiktigt hållbar tillväxt.

På motsvarande sätt är det både cyniskt och kortsiktigt att kräva att Grekland ska skära ned i de offentliga utgifterna för att återställa förtroendet på finansmarknaderna. Greklands kris har inte orsakats av för stora offentliga utgifter. Greklands kris är orsakad av marknadsmisslyckanden och en alltför svag reglering av utlåning och spekulation. Det europeiska minnet tycks kort. Finanskrisen skapades inte av politiker med stora plånböcker utan av ett näringsliv som gått bananas. Den europeiska krisen kräver en ny ekonomisk politik som bättre kombinerar hållbara investeringar i ny teknologi och stimulanspaket som ger långsiktig effekt. Inte finansiell självspäkning under ideologiska skygglappar.

Intressant om Politik, Samhälle, Ekonomi, David Cameron, Storbritannien, Margaret Thatcher, Carl Bildt, Moderaterna