De senaste veckorna har – förutom den vanliga fotbollsfrossan – dominerats av nyheter om den finansiella panik som drar över Europa. Land efter land har lanserat mer eller mindre genomtänkta åtstramningspaket för att “lugna marknaderna” i förhoppning om att stormen ska blåsa över. Flera ekonomer, däribland Paul Krugman, pekar på att problemen härstammar från att eurozonen inte är ett optimalt valutaområde och att en central penningpolitik fungerar som en tvångströja för medlemsstaterna. Somliga föreslår till och med att EU bör överge EMU-samarbetet och återinföra egna valutor för att få tillbaka det nationella räntevapnet.
Problemet med den argumentationen är flera. Först och främst visar den pågående krisen med all önskvärd tydlighet att en expansiv penningpolitik i sig inte stimulerar tillväxt och sysselsättning. Sverige har i princip en nollränta i kombination med en fortsatt trög arbetsmarknad. En lägre räntenivå kommer hellre aldrig att påverka sysselsättningen på längre sikt. För det andra är det naivt att tro att länder, oberoende av varandra, kan sätta räntenivåer utan hänsyn till global handel och skiftningar i bytesbalanser. Dagens räntesystem präglas mer av ängsliga centralbankstjänstemän snarare än principfasta räntehökar. Slutligen underskattas samordningsvinsterna av en gemensam valuta och ränta.
Det naturliga svaret på Europas finansiella kris finner vi i stället på den andra halvan av ekonomins spektrum: finanspolitiken. Den huvudsakliga anledningen till att ECB-området upplever allvarliga problem är att det saknas en gemensam makroekonomisk samordning. Även om ECB för en expansiv penningpolitik kan effekten motverkas nationellt genom, som nu, åtstramningar i offentliga utgifter. Resultatet blir då att återhämtningen försenas. Ett EU med ett större budgetansvar och mer överstatliga inslag i skatte- och välfärdspolitiken skulle ge Europa verktygen att både bekämpa kriser kortsiktigt, men också rusta regionen över tid. Ett mardrömsscenario för den europeiska högern, gissningsvis, men ett projekt värt namnet för den progressiva vänster som tycker att tillväxt och välstånd handlar om mer än aktiekurser och BNP-staplar.
Intressant om Politik, Ekonomi, Arbetsmarknad, Sysselsättning, ECB, EU, Europa