Skrivkramp by friday
På skrivbordet ligger en imponerande bunt välskrivna motioner som väntar på att besvaras. Lika bra att sätta igång. Veckans roligaste.
Underskatta aldrig ett rent golv
1 ½ timme. Så lång tid tog det för att åstadkomma en i det närmaste landstingsren lägenhet. Jag överväger faktiskt starkt att ta lunchen på golvet bara för att fullt ut njuta av den preussiska saniteten. Faktum är att få saker är så tillfredsställande som att slita hårt och se resultat i form av glänsande golv och dammfria ytor. Samtidigt är det också som att röja bland högar av ostrukturerade och fragmenterade tankar, en bonus i form av mental cleanout. Medan jag sörplar på en kopp på tok för surt och vattnigt kaffe läser jag på NYT:s hemsida att Bush beslut om att – mot kongressens vilja – utöka truppantalet i Irak mötts av omfattande demonstrationer och protester i Washington. I samma stund presenteras också de lägsta opinionssiffrorna någonsin för en amerikansk president, där GWB till och med slår sitt förra bottenrekord. Det framstår alltmer som att den nuvarande administrationens…
Sluttipsat
Hittade en smidig liten grej som visar de senast spelade låtarna från iTunes i en snygg listning. Du hittar den nere till höger.
Utanför flyger dagen förbi
I dag är en sån dag när man inte riktigt lyckas koppla ihop allt som händer fullt ut. Egentligen är det aktivitetsmässigt mer som om några dagar komprimerats till en enda. Eller i själva verket kanske det är så här alla andra dagar borde se ut. Stockholms universitet. Värmdö. Solna. Sundbyberg. Sturegatan. Hornsgatan. Kyrkogårdsvägen. I den ordningen. Någonstans där i slutet gick jag och såg Half Nelson som visade sig vara brutalt bra, så som bara Oscarnominerade filmer kan vara. Tack för gratisbiljetterna, Bon. Tidigt, tidigt i morse (OK, kanske inte byggjobbartidigt) fick jag i City syn på ett svar på min debattartikel från i fredags. Avsändaren var en folkpartist från Farsta och innehållet var lite knepigt att tolka helt analogt. Det jag i alla fall lyckades klura ut var att författaren inte alls besvarade den huvudsakliga kritiken i det jag skrivit – nämligen slakten av en progressiv bostadspolitik –…
Det kan i alla fall inte bli kallare än så här
En sval dag i december för några år sedan berättade min fysiklärare ett genialt faktum. Han delade nämligen med sig av den häpnadsväckande – och djupt sinnrika – hemligheten att det inte finns nåt som heter kyla, utan att det i själva verket rör sig om avsaknad av värme. I dag känns dessa ord på något sätt provocerande träffande. Temperaturmätaren ute i hallen visar nämligen 17 frostiga och föga trivsamma grader; nog saknas värme. Därför ser jag ingen annan utväg än att rota fram raggsockor och pälsa på fleecetröja och helt enkelt vänta in bättre tider. Det måste vara så här det känns när de vida berömda sötebrödsdagarna är över. Desto roligare är att den mustiga makrotentan äntligen hör till historien. Nu kan ett normalt och hälsosamt vardagsliv börja, eller i alla fall tills det börjar igen om fyra veckor. Lyckades dessutom infria idén om maratonfika, eller närmare bestämt tre…
Fredag, äntligen?
I vanliga fall är det alltid en fräsch känsla på fredag eftermiddag, ens alldeles egna tid att slappa legitimt. När inte en fet tenta infaller på söndag morgon kl 9 det vill säga. Helgens sällskap kommer därför bestå av J-kurvor och AD-samband, vilket till och med låter roligare än vad det faktiskt är. Tänkte därför försöka kompensera det sociala underskottet med en maratonfika som sträcker sig över hela måndagen. Det vore något. Fick förresten in en artikel om bland annat a-kasseförsämringar och bostadspolitik i City i dag. Har du inte papperstidningen finns texten här. Gräddtårta till Marcus för att han charmade debattredaktionen. Andra bloggar om: Politik, Nationalekonomi, Debatt, A-kassa, Bostadspolitik, Stockholms CityIntressant
En dag i dåtid och framtid
För den gamles del blev det mest dåtid i det som blev den allra sista riksdagsdebatten. Kändes lite som valrörelsens slutgiltiga aftermath mellan nuvarande statsminister Reinfeldt och dåvarande statsminister Persson. Märklig känsla med en fetbesk eftersmak som inte riktigt vill släppa. Samtidigt valbereds och snackas det för fullt om efterträdaren till posten som partiordförande för Sveriges största parti. Som det ser ut nu känns det uteslutande positivt och hoppfullt. Mona kan faktiskt inte bli annat än riktigt, riktigt vass. Det kommer definitivt behövas i en socialdemokrati som står i akut behov av accelererande och fördjupad förnyelse. Andra bloggar om: Politik, Socialdemokraterna, Göran Persson, Fredrik Reinfeldt, Mona SahlinIntressant
Den svenska avundsjukan lever!
Tre personer i min bekantskapskrets har turen att i skrivande stund befinna sig utomlands. Somliga på varma breddgrader med långa dagar i hängmattor, vajande palmer och azurblått havsvatten. Andra får nöja sig med dis, sjavig matkultur och obehagligt uttal. Trots det är det i alla fall nåt annat än det vi andra just nu upplever här hemma: den fuktiga och grå filt som gör att hela stan ser ut som ett klipp från nån Beckfilm anno 1997. Människorna som för tillfället befolkar den den ser både trötta och uppgivna ut, samtidigt som allt färre fattar den här grejen med vinter och allt fler längtar till vår och utomhusspontanitet. Vi som är så illa tvungna att vistas under den grå filten i ytterligare nån månad gör bäst i att hålla hoppet om sol och nerpackade vinterkläder vid liv. Och inte minst knapra penicillin för att mota dess mest ovälkomna och osköna…
Svensk integrationspolitik i perspektiv
Politik blir egentligen riktigt spännande först när det lyfts ur sitt sammanhang och diskuteras i en annan kontext. Därför är internationella tidningar ofta en intressant och rik källa till att tolka svensk politik med andra – och ofta mindre insnöade – glasögon. Om inte annat för att företrädare faktiskt vågar lufta verkliga politiska ståndpunkter när det står DW och inte SVT på mikrofonen. Partilinjen tycks bara gälla inom Sverige. Nu senast läste jag exempelvis ett intressant intervjureportage med den svenska integrationsministern Sabuni i NYT. Efter att att ha ögnat igenom texten och funderat blev jag uppriktigt oroad och förbannad över de grova generaliseringar och skrämmande assimileringspolitiska uttalanden som folkpartiets företrädare i regeringen ger uttryck för. Ska det vara så svårt att greppa att integrationspolitik inte handlar om att försvenska eller nationalisera? I själva verket är den så kallade svenska kulturen ingenting annat än ett mischmasch av olika kulturella importer och…
Hemlig tunnel
Kanske inte jättehemlig, men det är i alla fall lite spännande att den finns där. I och för sig är det en rätt soft promenad från Slussen till Södra men tidsvinsten är ju klockren. Bara det inte blir som tunneln mellan Sveavägen och Sturegatan. Vem vet förresten vilka fler tunnlar som finns under stan? Min gissning är att hela Vasastan är en enda stor Schweizerost under jorden. Tunneltipsa gärna.