Nu senast läste jag exempelvis ett intressant intervjureportage med den svenska integrationsministern Sabuni i NYT. Efter att att ha ögnat igenom texten och funderat blev jag uppriktigt oroad och förbannad över de grova generaliseringar och skrämmande assimileringspolitiska uttalanden som folkpartiets företrädare i regeringen ger uttryck för. Ska det vara så svårt att greppa att integrationspolitik inte handlar om att försvenska eller nationalisera? I själva verket är den så kallade svenska kulturen ingenting annat än ett mischmasch av olika kulturella importer och influenser. Det är desto mer en fråga om demokratiska och humanistiska principer än bisarra och ovälkomna nationella konstruktioner. Nyamkos och därmed regeringens nya integrationspolitiska linje är ingenting annat än pinsam och farlig.
Andra bloggar om: Nyamko Sabuni, New York Times, Politik, Integration
Intressant
Den nya borgliga regeringen är den enda som faktiskt vågar rensa upp i integrationspolitiken på allvar.. Ni sossar lämnade bara en sörja efter er.
Nej, tacka vet jag de socialdemokratiska integrationsministrarna. Utredningar ledda av Massoud Kamali är ju helt befriade från generaliseringar.
Anonymous:
Vad du menar med rensa upp vet jag inte riktigt och jag är inte helt säker på att jag vill veta.
Johan:
Generaliseringar kommer alltid att finnas i någon form och utsträckning. Skillnaden ligger i att generalisera så pass olyckligt att människor riskerar att drabbas, liksom att fördomar och diskriminering späs på ytterligare. Det är det största problemet med Sabunis helgalna idéer. Dessutom ska jag säga att jag är besviken på folkpartiet för att man helt och hållet verkar ge upp det sociala och humanistiska patos som fanns kring dessa frågor. I dag tycks det en gång i tiden socialliberala partiet mest vara en intolerant kravapparat som helt saknar principiell ryggrad.