Tre personer i min bekantskapskrets har turen att i skrivande stund befinna sig utomlands. Somliga på varma breddgrader med långa dagar i hängmattor, vajande palmer och azurblått havsvatten. Andra får nöja sig med dis, sjavig matkultur och obehagligt uttal. Trots det är det i alla fall nåt annat än det vi andra just nu upplever här hemma: den fuktiga och grå filt som gör att hela stan ser ut som ett klipp från nån Beckfilm anno 1997.
Människorna som för tillfället befolkar den den ser både trötta och uppgivna ut, samtidigt som allt färre fattar den här grejen med vinter och allt fler längtar till vår och utomhusspontanitet. Vi som är så illa tvungna att vistas under den grå filten i ytterligare nån månad gör bäst i att hålla hoppet om sol och nerpackade vinterkläder vid liv. Och inte minst knapra penicillin för att mota dess mest ovälkomna och osköna avarter i grind.
Medicin: Burning Spear – The Sun
Andra bloggar om: Vinter, Beck, Snöslask, Sverige
Intressant
“Andra får nöja sig med dis, sjavig matkultur och obehagligt uttal.”
Det ar faktiskt ganska trivsamt vader, forutom lite val mycket regn, pa den engelska “rivieran”. Da jag uppgivit att jag ar allergisk mot allehanda konstiga matratter, far jag aven adekvat mat. Det finns till och med en del trevliga flickor har, men uttalet aterfinns alltjamt pa minuskontot. Som hemma, fast anda sa annorlunda, for att citera Torsk pa Talinn …
Haha, gissar att det inte blir ost i överflöd.