1 ½ timme. Så lång tid tog det för att åstadkomma en i det närmaste landstingsren lägenhet. Jag överväger faktiskt starkt att ta lunchen på golvet bara för att fullt ut njuta av den preussiska saniteten. Faktum är att få saker är så tillfredsställande som att slita hårt och se resultat i form av glänsande golv och dammfria ytor. Samtidigt är det också som att röja bland högar av ostrukturerade och fragmenterade tankar, en bonus i form av mental cleanout.
Medan jag sörplar på en kopp på tok för surt och vattnigt kaffe läser jag på NYT:s hemsida att Bush beslut om att – mot kongressens vilja – utöka truppantalet i Irak mötts av omfattande demonstrationer och protester i Washington. I samma stund presenteras också de lägsta opinionssiffrorna någonsin för en amerikansk president, där GWB till och med slår sitt förra bottenrekord. Det framstår alltmer som att den nuvarande administrationens handlingsplaner för såväl inhemsk som internationell politik är ett desperat försök att återigen vinna initiativ och handlingskraft för att putsa upp en duktigt krackelerad bild av det republikanska partiet. Situationen är därför kanske mer än något annat ett styrkebesked om att demokratin faktiskt fungerar och att ansvarsutkrävandet väljare gentemot vald i allra högsta grad lever. Nu står hoppet till ett ledarskapsförnyat demokratiskt parti med ett paket av idéer för att både försöka återvinna internationell värdighet, men lika mycket för att förbättra vardagen för den genomsnittliga amerikanen.
Andra bloggar om: Politik, Internationellt, USA, George W Bush, Republikanerna, Demokraterna, New York Times, Irak, Washington
Intressant