%5D&sink=preservemd%5Btrue%5D)
För omkring en månad sedan kändes det helt okej. Temperaturen klamrade sig fast runt nollstrecket, snön började så smått smälta bort. Vinter, absolut, men ändå hoppfullt på något vis. Våren var på väg. Nu gällde det bara att bita ihop ett par veckor medan man ivrigt fingrade på vårjackorna. Trodde jag. I stället känns Stockholm i februari som ett tvåmiljonerslajv med slaget i Stalingrad som inspirationskälla. Ett elakt skämt.
Merinolångkallingar, fejkpälsmössa, ullstrumpor? Fuggedaboutit. Mot den svenska vintern har du ingenting. Absolut ingenting.