Här borde det väl stå något smart. Insatt, analytiskt och vettigt. Men just nu förmår jag verkligen inte. Alls. Dagen efter valet känns allt bara väldigt ihåligt och hopplöst. Ännu en hemmasnickrad analys gör varken hit eller dit, alldeles oavsett vad bittra föredettingar med svullna egon vill ge sken av. Politik är politik och i bland torskar man. Bryt ihop och kom igen liksom.
Faktum kvarstår: jag har aldrig varit mer stolt över att vara socialdemokrat och över alla de fantastiska människor jag mött under valrörelsen. Liksom alla kampanjarbetare som slitit som djur för att knacka dörrar, dela ut flygblad, ta debatter och övertyga unga människor om att Sverige förtjänar bättre. Den här valrörelsen har innehållit några av de bästa stunderna jag någonsin upplevt, med vänner för livet. Jag har heller aldrig brunnit lika mycket för samhällsförändring som just nu. För jag vet att politikens nerv och idéernas sprängkraft betyder så oändligt mycket mer än ett val.
Förhoppningsvis alstrar dagens frustration ny politisk spänst framför introvert bitterhet. Det politiska tomrum som nu öppnar sig är en unik möjlighet till ett kreativt idépolitiskt skafferi. Ett frö till det där vittgående, bärande, samhällsprojektet som rymmer både värdering och reform. Vad gör vi annars här?
Socialdemokratins styrka är och har alltid varit förmågan att växelvis kombinera ideologiskt rotad samhällskritik och stegvis omprövning. Varken triangulering, höger- eller vänstersvängar, partiledarbyten eller fluffig retorik kommer fixa det per automatik. Snarare idén om att inte bara den ensamstående mamman, den utförsäkrade femtioåringen eller svikna ungdomskullen förtjänar ett land som menar allvar med att ta tillvara på deras inneboende drivkraft. Utan alla.
Nu börjar det på allvar. Än så länge vet ingen av oss riktigt vart vi är på väg. Men vi vet att vi måste dit. För att det känns rätt. För att det är rätt. Och för att vi vill mer.
“Framåt, framåt är allt jag kan och vill.”
Är inte du lite väl ung för att vara stolt över vad generationerna innan dig har gjort?
Jag tror du därmed ger en fingervisning om en av många orsaker till Socialdemokratins kräftgång. Du nöjer dig med att vara stolt över historiska framgångar istället för att brinna för att ta S in i 2000-talet.
Stora företag där de unga gör karriär genom att bara bekräfta de äldre går snabbt under. Det är ni unga som ska förändra S om inte ni vill eller kan, vilka ska då göra det?
Så man inte vara stolt om man är ung, är det vad du menar? Mycket märklig kommentar.
Håller med om att det är en oerhört märklig kommentar. I synnerhet när du, tillsammans med många andra, gjorde allt i din makt för att socialdemokratin skulle vinna valet. Vi både kan och vill föra socialdemokratin framåt, och den viljan upphör inte här och inte nu. Socialdemokratin behövs mer än någonsin.