Kom hem från en valhelg – med över 120 unga socialdemokrater från hela Stockholmsregionen – för ett par timmar sedan och upptäckte ett särskilt intressant mejl när jag sovrade i mejlskörden. Avsändaren var IMFSA Sverige, en ideell organisation bestående av läkarstudenter som driver humanitära frågor på det medicinska området. Just nu driver organisationen, som är världens största studentorganisation, en kampanj för att även papperslösa individer bosatta i Sverige ska få rätt till skälig vård. Något som är långtifrån fallet i dag.
Som en del i organisationens initiativ skickar de ut en enkät till alla som kandiderar till riksdagen i höstens val. Där ställer de ett par enkla frågor om hur man ställer sig till att utöka, eller begränsa, rätten till vård för papperslösa som bor i Sverige. Så fort jag hade läst mejlet lyste jag upp. Äntligen en ideell förening som driver en av de i särklass viktigaste frågorna just nu.
För mig är det självklart att alla som bor och lever i Sverige ska erbjudas lika bra vård som personer som redan har medborgarskap. Att låta välfärdens princip stanna vid gränsen är osolidariskt, dumt och knappast värdigt ett modernt samhälle som vilar på progressiva värderingar. Jag skulle dessutom vilja gå längre: alla som för tillfället vistas i Sverige, från Ystad till Haparanda, ska i största möjliga mån åtnjuta samma fri- och rättigheter som faktiska medborgare.
Mitt mål är ett samhälle där gränser är överflödiga, med fri invandring. Alla som av olika anledningar vill söka lyckan i Sverige och förverkliga sina livsprojekt ska ges de bästa av verktyg för att slå rot och bygga ett nytt, självständigt, liv. Det handlar inte bara om omsorg om enskilda människor från omvärlden, utan lika mycket mycket om att det gemensamma välståndet – och möjligheterna att vässa välfärden och skapa nya jobb – ökar när befolkningen, idéerna och insatserna ökar. Växer den ekonomiska kakan får vi större möjligheter att modernisera Sverige. Men nyttan för samhället är långtifrån det tyngsta argumentet för fri invandring. Varje land och samhälle som finner näring i tolerans, humanism och en framstegsvänlig syn på mänskligheten har också en moralisk skyldighet att öppna famnen för individer från alla delar av världen.
Öppen och fri invandring slår också hål på den inskränkta myten om nationalstaten som naturlig arena för att bedriva politik. Dess själva logik, som bygger på inkludering snarare än exkludering, spränger effektivt tanken om att dela in världen i vi och dem. I stället garanterar öppna gränser att beslutsfattandet utvidgas till alla människor som faktiskt berörs. Och inte minst är målet om fri invandring det enda värdiga och humanistiska alternativet till de främlingsfientliga krafter som vill strypa invandringen, sortera människor efter hudfärg och stänga gränserna för handel, utbyte och migration.
Varje gång Sverigedemokraterna vill diskutera invandringens kostnader eller kulturhotet mot Sverige så måste svaret alltid bli: vi står får någonting i grunden annorlunda, vi vill gå steget längre. Vi vill öppna gränserna ytterligare. För att fri rörlighet för människor skapar större välstånd. För att hela samhället tjänar på det. Och för att allt annat är unkna svepskäl.
Intressant om Politik, Samhälle, Ekonomi, Invandring, Migration, Asyl, Sverigedemokraterna, Integration, Segregation
“Varje gång Sverigedemokraterna vill diskutera invandringens kostnader eller kulturhotet mot Sverige så måste svaret alltid bli: vi står får någonting i grunden annorlunda, vi vill gå steget längre. Vi vill öppna gränserna ytterligare. För att fri rörlighet för människor skapar större välstånd. För att hela samhället tjänar på det. Och för att allt annat är unkna svepskäl.”
Hur undanröjs rent konkret följande unkna svepskäl:
År 2009 omfattade nyproduktionen ca 15.000 bostäder medan invandringen var 102.441 personer. För år 2010 förutses oförändrad nybyggnation med ca 15.000 bostäder men ökad immigration med fler än 120.000 personer.
Välj valfri borgerlig kommun. Ring sedan kommunens växel och be om ett utdrag från det senaste Kommunfullmäktigesammanträdet som behandlade flyktingmottagande. Läs Kommunstyrelsens utlåtande som handlar om att det inte går att ta emot fler, eftersom det saknas bostäder. Samma kommuner bygger som regel ytterst få hyresrätter, alternativt ombildar dem, för att förhindra att vissa socioekonomiska grupper flyttar in.
Politik är inget nollsummespel. Problemet ligger inte i att invandringen är för hög, utan att bostäderna är för få. Med samma logik skulle man kunna hävda att ungdomarna är för många, eller att födseltalen för höga.
Här är tre förslag som skulle sporra bostadsbyggandet:
– Investeringsstöd för nybyggda hyresrätter.
– En nationell bostadsfond för att försörja kommunernas bostadsbehov, i kombination med en statlig bostadspolitik.
– Utvidgat ROT-avdraget som omfattar hyresbostäder.
Hur skulle vi få råd med fri invandring om dessa också skulle omfattas av hela välfärden? Har ni räknat på det?
Hela erat tänkande är så barnsligt att t.o.m Bamse skulle ha satt honungen i halsen.
Bra åtgärder! Kräver dock finansiering. I bästa fall kan på föreslaget sätt nuvarande brister på sikt åtgärdas.
Fri invandring har jag i princip inget emot. Däremot i praktiken, eftersom en stor del av invandrarna behöver årtionden av skattefinansierat försörjningsstöd innan de kan komma med i produktionen (vissa kommer aldrig med).
Jag anser att det är fel att bevilja svenskt medborgarskap på falska grunder. Jag skäms över att Sverige är en fristad för krigsförbrytare p g a bristande identitetskontroll.
Alla är inte goda och långt ifrån alla är onda. Men de har en sak gemensamt: De är individer med olika drömmar, förhoppningar och förmågor.
I min hemkommun har Socialstyrelsen riktat synnerligen allvarlig kritik mot äldreomsorgen. Skall kommunen ta emot ytterligare invandrare eller åtgärda bristerna inom äldrevården?
Politik är att välja. Välja är att avstå (O.Palme).
Bo:
Frågan om fri invandring handlar egentligen inte bara om siffror och staplar, snarare om moralisk övertygelse. Men för sakens skull kan det vara intressant att göra ett tankeexperiment:
Har någon räknat på vad det skulle ha kostat Sverige om vi inte hade haft invandring under 1900-talet som helhet? Med största sannolikhet hade hela industrier aldrig sett dagens ljus, idéer aldrig fötts och företag aldrig startats. Eller USA för den delen, ett land vars ekonomiska välstånd bygger på invandring.
På samma sätt som att varje människa som föds i Sverige omfattas av välfärden bör också alla människor som bor i Sverige göra det. Svårare än så är det inte.
Stellan:
Finansieringen är lätt att lösa genom en taxeringsbaserad fastighetsskatt, grön skatteväxling och genom att en procent av alla inkomster i de svenska energibolagen går till att finansiera forskningen kirng förnybara energikällor och byggformer.
Varje människa som flyttar till ett annat land besitter en enorm potential och skaparkraft. Men skiljelinjen ligger inte mellan medborgare och icke-medborgare: skiljelinjen ligger i socioekonomi, uppväxtmiljö och förutsättningar. Där behövs en generell välfärdspolitik och en ekonomisk politik som minskar inkomstspridningen. Inte stängda gränser.
På vilket sätt är Sverige fristad för krigsförbrytare?
Självklart ska äldreomsorgen fungera och finansieras på ett bra sätt, men det ena utesluter inte det andra. Tvärtom. Ekonomi är inget nollsummespel: det finns inte ett fast antal jobb, ett fast antal bostäder, eller ett fast antal människor som kan ingå i ett samhälle. Ekonomin är i stället dynamisk och skalbar. Ny arbetskraft föder ny konsumtion som föder nytt sparande och nya investeringar, enligt samma princip som för industrin: http://en.wikipedia.org/wiki/Economy_of_scale.
Vad är det här för pajasblogg jag olyckligtvis råkat halka in på?