Tillbringade förmiddagen i min “hemmaborough”, Queens, där jag intervjuade ett par intressanta personer om hur recessionen påverkat dem. Först i blandade Briarwood och sedan i sorgebarnet Queensbridge. Därefter har jag planlöst knatat omkring på Lower East Side och kollat i lite vintagebutiker. Det är runt 28 grader ute och helt galet fuktigt så det känns typ som att gå runt i en urban regnskog. Men vem klagar.
Just nu sitter jag på ett organiskt kafé i Williamsburg och känner som en enda stor hipsterklyscha. Här är i alla fall ett axplock av de personer jag träffat.
Först ut är Michael Gray, som jobbat för MTA (det offentliga bolaget som driver tunnelbanan) i 22 år. När jag träffade honom var han på väg för att överklaga försäkringsbolagets beslut att inte ge honom tandvård, trots att han alltså betalat i över 20 år. Otroligt intressanta berättelser.


Här ringer Mike försäkringsbolaget:

Framför “domstolen”:

Som av en slump stötte Michael på en gammal vän, Walden, som han inte sett på över fem år. De bodde i samma byggnad som 18-åringar och har spelat i olika jazzband genom åren. “Man, I’ve been thinking of you a lot lately. I’m gonna write down my number and adress so we kan get together and play again”, utbrast Walden förtjust när han fick syn på Mike.


Här har vi Bernard Stern:

Här är Sharyl Benjamin, 52 år gammal och crackberoende. Hon går i ett alkohol- och drogavvänjningsprogram i Brooklyn sedan i februari.

Nästa serie är från Queensbridge som är världens största Public Housing-område, det vill säga subventionerade lägenheter för i synnerhet låginkomsttagare. Området byggdes i samband med Franklin D Roosevelts New Deal. I dag är Queensbridge mest känt för att dras med hög kriminalitet och drogberoende i unga åldrar, liksom att rapparen Nas och rapduon Mobb Deep kommer härifrån.

Mannen nedan är Joe Steck, 72 år gammal. Under mer än femtio års tid bodde han i Harlem men i samband med att hans fru gick bort förra året tvingades han flytta till norra Queensbridge tillsammans med sin son. “I miss the people. Everybody around here is just messing things up and thinking of themselves”, berättade Steck och pekade på ett par unga killar i vita t-tröjor som hängde på hörnet.



Sist ut för i dag är Andrew Johnson, som tills nyligen jobbade för en stor bokkedja på Manhattan. Tidigare i vår sades han upp dock från jobbet och vräktes från lägenheten i Queensbridge. Numera säljer han böcker framför ett snabbmatsställe som genomgår renovering och försöker få vardagen att gå runt. “Technically I’m homeless. A friend of mine is working on the place so sometimes he lets me sleep on the floor during nights.”
Andrew är född och uppväxt i Mississippi i djupaste Södern, där han också tog en Bachelor’s degree i statsvetenskap. Han hade en hel del att säga både om ekonomin och amerikansk politik. Som tack för att han ställde upp för intervjun köpte jag John Kerry’s högtravande “A Call for Service” för fyra dollar.


Mäktigt med the Bridge!
Det var riktigt grymt att vara där. Liksom kommentaren “You’re a long way from home now, son” från en white tee-typ i parken.