Tredje vägens Tony lämnar scenen
Så gick han han, en politiker som lyckades inspirera en hel generation socialdemokrater till progressiva och vassa idéer i en tid som mest dominerades av nattsvart realism och finanspolitiska stålbad. Tony Blair trodde på idén om förnyelse och vågade utmana trött traditionalism och en stelbent socialdemokrati som fastnat i en nostalgisk längtan efter gamla tiders stora konflikter. Frasradikala programförklaringar byttes mot praktisk och verklighetsförankrad politik och Blair lyckades med den på pappret omöjliga uppgiften att knåpa ihop ett socialt visionärt – och praktiskt pragmatiskt – projekt som gav de brittiska medborgarna faktiska möjligheter att forma sina egna liv. Det gör honom till en stor politisk förebild. Samtidigt kan jag inte säga att hans sista år som premiärminister glänste mest, om alls, vare sig när det gäller praktisk politik eller idépolitisk förnyelse. Tvärtom. Både agerandet i Irakfrågan och flera tveksamma politiska ståndpunkter gör att min bild av den store inspiratören med…
Så mycket för att bli lantbrukare
Yes, jag blir också lite pissed. Av alla saker som Persson kunde valt att pyssla med så väljer han att bli lobbyjeppe på JKL. Osnyggt.
Note to self:
Fixa Ketamine (lite fel) Kestine. Det är ju kul att slippa nysa tio gånger i rad varje kvart.
Fem år med Sarko
Dagens väder manifesterar tydligt vad jag känner inför det franska valresultatet. It ain’t sweet y’all. Det blir uppenbarligen fem år till med arrogant högerpolitik för Frankrike. Om det nu finns nåt positivt så är det i alla fall guldläge för socialistpartiet att greppa vad som gick snett och presentera en problemlösande politik inför sommarens val till NF. Bara tanken på att Sarkozy ska sitta med presidentpekpinnen och styra ett djupt polariserat och sargat Frankrike gives me chills. Reinfeldt kommenterar valutgången så här: Jag välkomnar Sarkozy som president och ser fram emot ett nära samarbete under vår gemensamma ordförandeskapsperiod i EU. Det är min förhoppning att Frankrike får en konstruktiv röst med vilja att föra Europasamarbetet framåt. Jag vet inte om Reino missat det, men den nyvalde presidenten tillhör den kanske mest EU-fientliga falangen inom UMP. Att i det läget hoppas på att ett konservativt bunkergäng ska föra EU-samarbetet framåt är…
Lördag är lensettadag
Hemma igen efter första halvan av en än så länge riktigt lyckad lensetta, med många taggade och pålästa deltagare. Och det flexibla schemat verkar fungera. Vi lyckades nämligen snabbfixa både film och släpa DVD-spelare inom loppet av 45 minuter. Vem behöver preussisk minutplanering då? I morgon väntar fler spännande pass med bl.a. gubbkeps-Niclas och nomad-Jytte, men nu blir det Cantaloupe-melon och ledig lördag. Eventuellt i form av Supahumans på Mosebacke.
Ny tid för Frankrike och USA?
I Frankrike hoppas jag förstås på Ségolène på söndag. Trots ett alltför vekt ekonomiskt program och ibland märkliga prioriteringar är hon den bästa kandidaten för posten, alla kategorier. Många av de sociala reformer som hon föreslår är inte bara önskvärda utan faktiskt nödvändiga för att överhuvudtaget kunna läka de sår som rivits upp efter de senaste årens konfrontationspolitik. Sammanhållning och inte cementerad uppdelning borde vara ledstjärnan. Det är heller ingen slump att segregationen, utanförskapet och klyftorna accelererat under åren med den borgerliga regeringen. Politiken har varit principfast och Sarkozy har naturligtvis gjort sitt för att bidra till de hårda nyporna. Därför känns det också bra att Royal tydligt tagit ställning mot den extremt fördomsfulla retorik den konservative motkandidaten valt, och vågat visa på ett progressivt alternativ. Europa behöver knappast ett nytt Danmark.Det andra stora valet på tapeten är det amerikanska och trots att det inte äger rum förrän nästa år…
Kortis
Tillbaka efter ett riktigt peppande förstamajtåg där vår del av tåget både hördes och syntes mest. Det är som alltid en speciell känsla att gå på Kungsgatan tillsammans med tusentals andra under gemensamma och viktiga paroller, även om det centrala budskapet på Norra bantorget kanske inte var så där tokspännande. Nu i ett oppositionsläge är det också viktigare än någonsin att protestera mot det borgerliga systemskiftet som pågår både på regeringsnivå och ute i kommuner. Update: Sumpan-Jesper intervjuad av Expressen.
Höstkänsla
I dag rapporterar största dagstidningen ointressant om en i sig ointressantare händelse. Kungen tycks fylla år. Händelserna i Mellanöstern får dock nöja sig med en mindre nyhet längre ner på sidan, medan det allra färskaste från Irak helt utelämnas. Svensk nyhetsjournalistik klafsar fortfarande runt i lågvatten. Trots både brasevents och knugfiranden sitter jag inne och skriver på ett hem-PM som ska ligga i ett fack på fula Frescati om några dagar. Utanför blåser det obegripligt kyligt och det känns nästan som om att årstiderna skiftat och att september är tillbaka igen. Hoppas innerligt att så inte är fallet.
Stadsfixering och unken mijöretorik
Hemma igen efter en lyckad Parisresa och jag ska inte ljuga om att det finns en saknad efter det pulserande storstadslivet när jag promenerar hemma i Stockholm igen. Till och med avloppsstanken på Paris bakgator och de tokhöga priserna verkar lite charmiga så här i retrospekt. Då hjälper det inte ens att luncha i ett soldränkt Tanto med favvoplaylisten för att bota ressuget. Lika bra att bekänna: “My name is Daniel and I’m a metroholic”. Tur då att jag och A ska hålla storstadspolitisk kurs inom kort. Förutom stan i sig känns det surt att inte kunna bevittna den andra omgången i presidentvalet på plats för att i stället hänvisas till andrahandsinformation på engelska. Ingenting går nämligen upp emot fransmän som passionerat skäller ut varandra på öppen gata. På grund av politik. När förekommer det här hemma? Såg förresten ett program på TV alldeles nyss som handlade om klimathotet och…
Paris enligt en mobilkamera
Om man ar i Paris borde man kanske dissa amerikanska snabbmats- och kaffekedjor och satsa helhjartat pa sma lokala kaféer. Men vem kan egentligen motsta KFC och Starbucks? Jag ar en dalig turist. Skivbutiken hittade vi forresten aldrig tillbaka till igen, trots stora insatser. Sorry Samads Records. I stallet at vi rinnig kosherglass pa en bakgata. I dag ar sista dagen vi egentligen hinner gora nagot pa sa tanken ar utnyttja tiden maximalt. Men forst en fet bagelfrukost pa ett ofranskt pappmuggskafé. Har ar nagra bilder. Hall utkik efter fler pa P:s blogg de narmaste dagarna. Sa har fin kan en vagg se ut. Morgontrott utanfor PS kvarterslokal. Kycklig nar den ar som bast. Deep fried. Lycka i en pappmugg. Gata. Bilar. Brasserie. Veckorna innan presidentvalet betalar ingen p-boter. Den nyvalda presidenten skriver namligen av allas skulder strax efter tilltradet. Bilen ar ocksa fin.