Därför vinner vi på dåliga mätningar
I den senaste Sifomätningen fortsätter avståndet mellan blocken att krympa. Socialdemokraterna fortsätter att tappa, samtidigt som moderaterna går framåt något. Jag är övertygad om att ett snålare opinionsläge gynnar socialdemokratin, både på kort och lång sikt. De onaturliga nivåer vi legat på under långa perioder har inte avspeglat vår position på den politiska kartan, och heller inte uppmuntrat oss att intensifiera förnyelsearbetet. Tvärtom har utspelen varit lite trötta, förslagen lite urvattnade och våra företrädare lite för självsäkra. Och i det här läget är självsäkerheten vår största fiende. Ett minskat avstånd mellan blocken kan förhoppningsvis bli det som blåser nytt liv i interna diskussioner om framtidens politik, om hur vanliga vardagsproblem kan lösas med smarta politiska förslag, och hur morgondagens socialdemokrati gör sitt ideologiska avtryck. På kort sikt resulterar det i bättre och mer nära väljarkontakt. Sämre siffror gör att vi tvingas vara ute och prata med folk i högre utsträckning,…
Mr Decaf
Har mer eller mindre helt hållit mig borta från koffein sen augusti-september. För det mesta är det inga problem överhuvudtaget. Cola, kaffe, svart te kan man liksom klara sig utan. Oftast. I stället har det blivit ett brett spektrum av téer, som C också noterade sist han var här genom att ta en bild på teutubdet i skafferiet. Rött. Grönt. Örtigt. Yogi. You name it, I have it. Men dagar som denna, när den våtgrå filten ligger över Stockholm igen, är jag helt sjukt sugen på en bryggkopp, eller åtminstone en kopp svart te, för den där lilla kicken. Inte blir det lättare heller av att bara typ två av tjugo kaféer i människobyn har decafkaffe. Starbucks, snälla? Och nej, försök inte säga att Espresso House är en svensk motsvarighet. Det skånska kaffekonglomeratet är inte ens i närheten.
250 200 kr för ingenting
Tvingades motvilligt betala kåravgiften till studentkåren vid JMK i dag. 250 200 kr för att ett gäng kårnissar ska kunna finansiera halvtomma pubarrangemang och hyra en muggig festlokal på Hornsgatan två gånger per år. Och det handlar liksom inte att jag är hög på någon frihetlig grej om att tvång är ofint. Skulle internklubben som kallas kåren lyckas prestera något vettigt för mina 250 kr skulle jag inte gnälla, till och med gladeligen betala. De kunde åtminstone arrangera grejer i andra lokaler än där man äter lunch. Dagens kårverksamhet kan bäst sammanfattas i Carl Lidboms bevingade ord: det är trams.
En fantastisk sång – fyra versioner
Var och varannan spelar ju den klassiska Sam Cooke-låten “A Change Is Gonna Come” i dessa dagar. Personligen gillar jag versionen som Otis Redding framförde på “Otis Sings Soul” allra bäst, men både Al Greens och Bob Dylans varianter är otroliga. Liksom originalet. Låten skrevs tydligen då Sam Cooke blivit så imponerad av Dylans “Blowin’ In The Wind”, vilket också sägs i klipp nummer då. Otis Redding (Studioversion, 1965): Bob Dylan (Live, 2008): Al Green (Live, 1995): Sam Cooke (Studioversion, 1964):
Den som ändå vore i DC
Sitter och kollar på CNN:s livebevakning inför Obamas installation i Vita huset. Just nu står en reporter i ett folkhav av runt 100 000 människor. Och då är det ändå drygt sex timmar tills det börjar på riktigt. Avståndet mellan Enskede och händelsernas mitt har aldrig varit större.
Det bästa med att vara vuxen?
Man kan äta obegränsade och sinnessjuka mängder Coco Pops.
Undanflykter
Vad kan jag hitta på för att skjuta på hemtentan ytterligare?
43: Epilog
Snart är det över. På riktigt.
Euron är en del av lösningen
Finanskrisens vågor skummor fortfarande högt och ingen vet ännu om krisen är på väg att rundas av, eller om den kanske bara har börjat. Min gissning är att verkligheten ligger närmare det senare. Konsekvenserna av den finansiella kollapsen syns mer eller mindre överallt. Reor som förblir halvutsålda. Barnfamiljer som får det allt svårare att gå ihop. En ekonomisk kaka som krymper och ger oss mindre resurser till det som är viktigt. Men kanske viktigast: en dolkstöt i hjärtat av hela det nyliberala luftslottet. Vad som nu växer fram är en insikt om att det krävs starkare finanspolitiska verktyg för att tackla inte bara krisen, utan också de mer strukturella problem som västvärldens ekonomier står inför. För den ekonomiska recession vi befinner oss i är inte bara ett resultat av en dipp i konjunkturen, eller slumpmässiga skeenden i det globala systemet. Tvärtom är det en konsekvens av en övertro på marknadens…