En vecka. Ner. Långt ner. Upp. Upp. Jävligt upp. Allt som inte dödar härdar, sägs det. Solen är i alla fall klarare än någonsin, och värmer mer än under hetaste julieftermiddag. En sak är säker; närmaste och käraste är viktigast i alla lägen. Det mesta i periferin känns överflödigt, eller åtminstone sekundärt. Det är en fantastisk dag, och allt känns finare, roligare och ljusare än på länge.
Ut ur mörkret
1 comment
Comments are closed.

Du är värd all sol!
Kram
Annika