Platta ord. Snåriga meningar. Oöverskådlig textmassa. Trötta resonemang. Ologiska sammanhang. Krystade bisatser. Överanvända formuleringar. Blaséskrivande. Så känns det efter att ha ägnat de senaste dagarna åt att skriva orimliga mängder med allt från en hemtenta till en debattartikel. Som om att varje knatter på tangenterna kommer lite automatiskt till slut, utan att man hinner fundera på om det är bra eller dåligt. Och även om det är grymt kul finns det liksom gränser. Då funkar det egentligen bara att lägga in Madlibs remixade Bluenotemästerverk, Shades Of Blue, i nya fina ipoden och fly skärmen. Det bästa av allt: den är helt instrumental.
Här är förresten en instant classic från Conan O’Brien, MC Hammer’s back-up dancer lost in a suburban New Jersey neighborhood.