Lillasyster, 4 år, med anledning av att jag spelade Eric B & Rakim sist hon var här:
L – Nej, jag vill inte lyssna på det här!
D – Nähä, varför inte?
L – Nää, det där är bara såna där, ehh, tuffa människor som pratar till trummor! Och jag tycker inte att det är fint. Och så har de såna där stora byxor (illustrativ rörelse) och mössor hela tiden. (Sur och allvarlig min).
D – (Paff inför träffsäkerheten) Eh, aa det har du rätt i faktiskt. Sorry.
D – Nähä, varför inte?
L – Nää, det där är bara såna där, ehh, tuffa människor som pratar till trummor! Och jag tycker inte att det är fint. Och så har de såna där stora byxor (illustrativ rörelse) och mössor hela tiden. (Sur och allvarlig min).
D – (Paff inför träffsäkerheten) Eh, aa det har du rätt i faktiskt. Sorry.
Musiken byttes därmed ut. Inte ens andra versen från ‘No Omega’ kunde rädda Rakims skinn i det läget. Strax därpå åkte vi skridskor, som om ingenting hade hänt.
Hon vann min respekt…!
C-L-O-S-U-R-E