Vem trodde att en av årets bästa låtar skulle landa i facket skånsk indiehouse? Johan T Karlsson – aka Familjen – pressar fram tre minuter och femtiotvå sekunder ren glädjemusik med hjälp av syntloopade samplingar och kliniska kickdrums. Bonnskånska möter Detroits klubbscen liksom. Och även om låten är orimligt vass i sig är frågan om inte videon kvalificerar till bästa någonsin med sitt frikyrkotheme. Det snurrar i min skalle hamnar hur som helst långt ovanför allt annat just nu. Sov heller inte på de fina remixarna av Cat Burglar respektive Mike Downey.
Andra bloggar om: Musik, Kultur, Familjen, House, Detroit, Indie
Ha, bland det mest udda jag hört på sistone men absolut inte dåligt!
keep it real!
Vi lyckliga som har biljetter till Kents vårturné kommer att få njuta av just Familjen som förband! Och det borde du ju veta att det är svensk folkhemsnostalig a la Kent jag gottar mig i, inte Carl Larsson bondesamhälle!
Vi ses på fredag.
Ooouuch… asbra.
vem kunde trott att skånsk elektronica kunde vara så ok?
Helena:
Nää, det är inte rättvist. Och jag som missade Familjen på Vicefesten häromdagen också :(
såg familjen när kent va i örebro förra fredagen :D såå jääävla bra!