Compassionate conservatism, någon?

George Walker Bush la häromdagen in ett veto mot ett lagförslag om att utöka den offentliga finansieringen av barnsjukvård. Bush ryckte därmed undan mattan för en gedigen kongressmajoritet och visade samtidigt vad politiska dialoger betyder för beslut. När till och med The Economist – som inte direkt präglas av statssocialism – tycker att det är gnidigt vet man att administrationen i Washington har skitit i det blå skåpet.

Notera även att det bara handlar om utökad sjukvård för barn, alltså inte generellt. Om inte det är själva definitionen av en rätt så rakryggad cut-to-the-chase-konservatism så vet jag faktiskt ingenting. Om nånting.