Vänsterns svar på krisen

Äntligen. Dagens debattartikel i DN, undertecknad av ett pärlband av vänsterdebattörer, presenterar ett friskt alternativ till den slentrianmässiga euroskepsis som finns inom stora delar av den svenska socialdemokratin och vänstern. Artikelförfattarna slår fast att den nuvarande krisen inte beror på varken euron som valutamodell eller EU-samarbetet i stort. Snarare handlar det om finanspolitiska misslyckanden och en alltför svag ekonomisk samordning länderna emellan.

Av förslagen presenteras bland annat ett kraftfullt stöd för euron, offentliga investeringar inom unionen för att möta arbetslösheten och introduktionen av skattegolv för medlemsländerna. Äntligen vettiga förslag med en progressiv klangbotten som skapar tillväxt, jobb och inte minst minskar klyftor. Författarna resonerar också om en ny färdriktning för unionen, från slappt marknadssamarbete till aktivistisk välfärdsunion. Den stora vattendelaren i Europa står nämligen inte mellan länder. Skiljelinjen går i stället mellan fattig och rik, oavsett födelseland inom unionen. Det är dags att politiken formuleras därefter.

För min del tror jag att EU och den progressiva vänstern står inför ett vägval. De senaste veckornas utveckling – där land efter land väljer åtstramningar framför keynesianska stimulanser – har skapat ett ideologiskt och idépolitiskt tomrum. Tyvärr har även socialdemokrater gett efter för ropen på nedskärningar inom offentlig sektor, trots att allt talar för att det kommer att förlänga krisen. Något som inte minst bevisas i en lysande artikel om Irlands katastrofala krispolitik under de senaste åren. Ortodoxa sparpaket fungerar helt enkelt inte.

Skuldkrisen i Europa beror varken på valutaområdets funktionssätt eller att EU begränsar handlingsutrymmet för enskilda medlemsländer. Faktum är att EU:s enda direktvalda organ, europaparlamentet, har för lite inflytande och makt att bedriva och genomföra överstatlig politik. Hade EU haft ett budgetansvar och möjligheten att lansera ett gemensamt stimulanspaket för unionen skulle arbetslösheten varit betydligt lägre i dag. Men så länge unionen baseras på en mellanstatlig beslutsmodell där det nationella egenintresset är alltjämt vägledande saknas verktygen.

Framtiden för Europa måste rymma en idé och vision om federalismen som maktdelningsprincip för unionen som helhet. Först då blir det möjligt att samordna finanspolitiken och genomföra investeringar som både förkortar och lindrar kriser, men även höjer tillväxten och sysselsättningen långsiktigt. Vänsterns intellektuella och progressiva ekonomer måste också våga kliva fram och presentera alternativ till medlemsländernas destruktiva stålbad. Alternativ som faktiskt fungerar. Svaret på Europas kris är inte en återgång till nationella valutor och räntor. Svaret på de brinnande tunnorna i Grekland, de söndertrasade pensionerna i Spanien och den extrema ungdomsarbetslösheten i Sverige är inte isolation och ekonomisk nationalism. Svaret är mer samarbete, mer sammanflätning av intressen och mer av överstatligt beslutsfattande.

Intressant om Politik, Samhälle, Ekonomi, EU, Euro, EMU, Grekland, Kris, Skuldkris, Arena, DN, Jobb, Arbetsmarknad