Så gick det igenom. Den borgerliga majoriteten i riksdagen – bortsett från två modiga centerpartister – beslutade i går att riva upp den så kallade avvecklingslagen. Därmed är det fritt fram att bygga tio nya reaktorer om en befintlig reaktor tas ur bruk. Voteringen markerar ett klart brott med den breda energipolitiska samsyn som funnits i Sverige under många år. Regeringen har gjort partipolitik av viktiga framtidsfrågor.
Vad som är mest förvånande är att Centerpartiet nu i praktiken skrapar bort sin historiska identitet och med största sannolikhet accelererar det interna sönderfallet. Själv undrar jag mest hur de lokala centergräsrötterna tänker om rikspartiets snabba omsvängning. Hur känner de pragmatiska centerpartister som utgör stommen i partiet? Och vem vågar lita på Centerpartiet efter det här? En sak är säker: Maud Olofsson har effektivt berövat centern sin själ.
Kärnkraften är en extremt osäker, farlig och olönsam energilösning. Att bryta uran är förenat med livsfara för de som jobbar med det och ännu finns ingen hållbar lösning för att slutförvara förbrukat kärnbränsle. Men ingenting av det tycks oroa regeringen. Beslutet att öppna upp för nya reaktorer kommer dessutom att bromsa ny teknologi och forskning och utveckling inom energi. Vad Sverige behöver är en nationell forskningsfond för morgondagens förnyelsebara energilösningar – inte mer av samma gamla vara.
Det är en sorglig reflektion av regeringens idépolitiska torka att man inte tar chansen att kombinera massiva investeringar i grön teknologi med jobb inom nya industrisektorer. Men framför allt: vem får betala priset för regeringens energidogmatism?
Nu återstår bara att hoppas på en rödgrön vinst i riksdagsvalet den 19 september så att vi kan lägga grunden för en hållbar, lönsam och progressiv energimodell som både skapar jobb och säkrar hushållens energianvändning för decennier framöver. Kärnkraft känns bara så i går.
Intressant om Politik, Samhälle, Ekonomi, Energi, Kärnkraft, Vattenkraft, Teknik, Regeringen, Riksdagen
Centern ska ha all heder får sitt beslut att nu och i fortsättningen ta ansvar för framtiden och inte släppa ut så hiskeligt mycket CO2. Jag minns mycket tydligt GP:s ord, då en reaktor i Barsebäck stängdes för ett antal år sedan, att man nog skulle få kompensera med några “droppar” olja.
Alla vet att omröstningen 1980 utgick från en osaklig debatt. Drygt en tredjedel av de som röstade 1980 är nu inte längre i livet.
Centerns inställning till kärnkraft har fram till nu varit mycket olycklig för Sverige och borgerligheten. Det har varit en avgörande anledning till att inte rösta på dem. Men iom detta ska jag omvärdera det.
Solveig Ternström och Eva Silen ska ha än mer heder för att de följde sin övertygelse i en tid när resten av deras parti inte gjorde det. Det finns inga slutförvaringslösningar för kärnbränslet, därför är kärnkraften inte framtidsinriktad. Vad Sverige och världen behöver är energiomställning och en utsläppsanpassad livsstil. Inte kortsiktiga lösningar i form av kärnkraft.
Niklas:
På vilket sätt ska Centerpartiet ha heder för att de sviker vallöften och säljer ut hela sin medlemsbas?
Daniel:
Definitivt!