Jaha. Då ser det ut som om att Chávez lyckades vinna ännu ett val i Venezuela. Hans supportrar gläds uppenbarligen, och säkerligen en och annan som får en jordplätt att odla på. Samtidigt är jag riktigt orolig för att Hugo och hans polare kommer att fortsätta kringskära demokratin och de mänskliga rättigheterna i ett av Latinamerikas resursrikaste länder. För visst är det både bra och viktigt med sociala reformer, men för mig som sosse måste det hänga ihop med yttrandefrihet och tolerans. Att Chávez dessutom öppet hyllar Castros Kuba (där socialdemokrater och fackföreningsmedlemmar en gång i tiden avrättades) får mig att känna obehag inför hela situationen.
Vi får inte göra oss själva en björntjänst och bara enögt låta oss fascineras av angeläget socialt arbete och okritiskt svälja att människorättsorganisationer och individer kränks av den venezuelanska regimen. Demokratin måste alltid vara överordnad andra politiska mål. År 2005 pekade exempelvis det svenska utrikesdepartementet på uppenbara brister i sin årliga rapport om mänskliga rättigheter i världen:
“En gradvis och oroväckande försämring av de rättigheter som garanterar demokratin och de politiska friheterna har skett under senare tid. [ .. ] Regeringen stod för offentlig, smutskastning av enskilda organisationer, kyrkan, domstolar och media. [ .. ] Enligt de nationella människorättsorganisationerna Programa Venezolano de Educación-Acción en Derechos Humanos samt den regionala organisationen Comisión Andina de Juristas (CAJ) har antalet övergrepp från statens sida ökat när det gäller brott mot rätten till liv, den personliga integriteten och rättsäkerheten. [ .. ] Enligt PROVEA var säkerhetsstyrkorna inblandade i elva försvinnanden mellan oktober 2003 och september 2004. Vidare var säkerhetsstyrkorna ansvariga för ett antal dödsfall. Vittnen till övergrepp från säkerhetsstyrkorna fick ta emot hot emot familjemedlemmar och det rapporterades även fall där dessa har mördats.
I samband med folkomröstningen om Chávez fortsatta mandat som president, offentliggjordes namn och id-nummer på alla de som hade skrivit under listan för att få till stånd omröstningen. Vissa av dessa har sedan drabbats av diskriminering, förlorat sina arbeten och blivit nekade offentlig service, såsom pass och id-kort. De har även drabbats av hot om att de skulle förlora jobb, stipendier, pensioner och även läkarvård, om underskrifterna inte drogs tillbaka. Nationalgardet anges ha beskjutit ett flertal journalister med gummikulor och tårgas. Under 2004 sattes ett antal journalister under skyddsåtgärd från den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter för att garantera deras rätt till liv, personlig integritet och yttrandefrihet.
I praktiken kan man se en utveckling av en allt större presidentmakt och samtidigt ett allt mindre utrymme för oberoende institutioner att verka fritt.”
Kritiken är allvarlig och signalerar att allt uppenbarligen inte står helt rätt till. Det spelar faktiskt ingen roll hur väl utbyggd välfärden är om inte varje individs fri- och rättigheter garanteras. Nu är det dags att reagera. Diskussionen om både Latinamerikas och Venezuelas framtid behöver nyanseras och Chávez kritiskt granskas. För demokratins skull.
Andra bloggar om: Politik, Internationellt, Venezuela, Hugo Chávez, Demokrati
Intressant
Håller helt med! Det är märkligt att det inte förs en mer nyanserad diskussion av Chávez och hans Venezuela. Antingen måste du vara för eller emot. Det finns en del som han faktiskt har lyckats riktigt bra med, särskilt för de fattiga, men när svenska ud är oroade blir jag oroad.
Clinton Eugene Curtis, A former programmer for NASA and Exxon has finally come forward to testify before the US Judiciary that he was … all » enlisted by Republicans to create a program which could guarantee Bush’s presidential election victory.
http://video.google.com/videoplay?docid=5851494414241212085&q=clinton+eugene&hl=en
Anonymous:
Hej, trist att du inte väljer att använda ditt riktiga namn. Blir svårt att på ett seriöst sätt bemöta det som skrivs.
Men ska jag tolka det du citerar så förstår jag så mycket att det är en kritik av hur Bushadministrationen hanterar demokrati och inflytandefrågor. Och jag ställer ig frågan: vad har det med det här att göra?
En gissning skulle kunna vara att du menar att bara för att jag kritiserar Chávez så är jag inte beredd att göra detsamma med USA. Tvärtom. Jag har en allvarlig kritik mot stora delar av det amerikanska politiska systemet. Däremot respekteras de mest grundläggande fri- och rättigheterna (folk torteras, förföljs eller fängslas inte för att man demonstrerar), vilket man definitivt inte kan säga om Venezuela eller Kuba.
Världen är inte svartvit och uppdelad i gott och ont. Bra och dåligt. Svart och vitt. Tvärtom består den av åtskilliga gråskalor och nyanser och det vår uppgift att analysera och ta ställning utifrån det. Inte bara ta första bästa chans att försvara en korrupt populist bara för att han kritiserar USA. Det är faktiskt dags att lägga korten på bordet och bevisa att man tar demokratin på allvar.
Jag fick ett länktips från en vän till den här artikeln med meddelandet “se här hur de så kallade unga socialisterna går i borgarnas fotspår för att jaga demokratiskt valda socialsister som försöker göra en skillnad i denna värld, samtidigt som de är först i led att hålla CIA i hand att utvisa svenskar till tortyr.”
Kan inte annat än hålla med, trist med ett så onyanserat och raljerande inlägg, “Kuba” tog inte länge förrän du grävde fram.
vad vill du ha sagt? FN:s generalförsamling är i det närmaste enad på alla utrikespolitiska fronter mot USA och deras försök till ekonomiskt världshärravälde. Talar du något om det? Talar du om hur USA, Israel, Storbrittanien och flera av deras allierade hela tiden fördöms av FN, Amnesty, International Human Rights watch med flera för deras folkrättsvidriga krig och behandling av fångar, deras brott mot internationell rätt och deras kidnappningar av medborgare i liberala demokratier? Dessa länder som styr världen begår tiafalt vidrigare brott men dem nämner du inte ens med en suck, du snackar istället om hur hemskt det är att en liten önation vid namn Kuba som är i krig med USA, som sanktioneras och sabtoreras av CIA och andra västländers säkerhetstjänser har mage att skydda sig mot detta genom att fängsla terrorister, fiender till samhället och kriminella?
Vakna upp. Läs på om CIA-anställde Posada Carilles som i över 25 år lett en omfattande terrorkampanj mot Kuba och Kubanska intressen. Hur nyligen öppnade FBI-arkiv i USA bevisar hans delaktighet i terrordåd såsom mordet på Chiles utrikesminister Orlando Letelier 1976. Hur han låg bakom flera bombattentat mot turisthotell på Kuba 1997 där flera skadades och en italiensk turist dog. Om detta skröt han öppet i New York Times 1998. Hur han greps i oktober 1976 och ställdes inför rätta i Venezuela. Den exilkubanska högerextrema organisa-tionen CANF i Miami (som får ekonomiska bidrag i mångmiljonklassen från CIA och Homeland security) finansierade hans flykt från fängelset 1985 under pågående rättsprocess.
År 2000 togs Posada Carriles på bar gärning i Panama City med 15 kg sprängmedel för att genomföra ett attentat mot Fidel Castro, som skulle tala i universitetets aula. Posada Carriles och tre andra i hans terroristgrupp dömdes till fängelse i Panama. CANF och andra högerextrema krafter i USA mutade avgående president Mireya Moscoso så att hon benådade Posada Carriles och hans medbrottslingar i augusti 2004.
Han är, tillsammans med en annan terrorist, ansvarig för sprängningen av ett civilt kubanskt passagerar-flygplan 1976. Alla 73 ombord omkom.
Och du har mage att kritisera Kuba för att de fängslar vad du kallar politiska motståndare? Det är terrorister och mördare som inte bara förtjänar att slängas i hålor som man jagar och ständigt utsätts av våld från- det är USA:s ständiga våldsamma och ekonomiska krig mot Kuba som är anledningen till att önationen inte kan blossa så som exempelvis Venezuela nu gör under Chavez.
Samtidigt som de ansvariga i USA behandlar terroristen Posada Carriles med silkesvantar straffar Bush-regeringen personer som avslöjar terrorismen med livstids fängelse. Det handlar om de fem kubanerna som fängslades 1998: Gerardo Hernández, Ramón Labañino, Antonio Guerrero, Fernando González, René González. En farsartad rättegång i Miami dömde tre av dessa fem till livstid och de andra till 19 resp. 15 år. Deras “brott”: De hade övervakat terrorgrupper i Florida och genom att informera Kuba kunde de förvarna så att mer än 170 terrordåd hindrades.
Och då har jag inte ens börjat tala om det absurda i att gnälla över “demokratisynen” hos Chavez. Borgarvindar under sossestämpel, skrämmande.
Frankie:
Jag känner igen både dina faktatips och retoriken i övrigt. Antingen är man helför varje ledare som antyder att de ligger till vänster, alldeles oavsett vilka kränkningar av mänskliga rättigheter som genomförs. Samtidigt förstår jag det verkligen. Det är klart att det är tacksamt att kunna polarisera världen i ont och gott. Och ta ställning.
Min uppfattning är att det inte finns någon motsättning i att kritisera Venezuela, Kuba och USA parallellt. Det är liksom därför jag är sosse. Medan statssocialister och kommunister benhårt ställer sig bakom korrupta populister och blåögda (i dubbel bemärkelse) systemliberaler alltid tycks backa upp USA försvarar jag ingendera. Är det inte dags att sluta försvara nationella ledare in absurdum?
De som dessutom läst tidigare inlägg på min blogg har också sett att jag å det kraftfullaste kritiserat USA och väst för Israel/Palestina, Irakkriget, amerikansk säkerhetspolitik och inte minst sveket mot tredje världen. Det är hög tid för den grumliga nationalstatsvänstern att våga idka självkritik.
Dessutom är det beklämmande att du själv försvarar kränkande handlingar med haltande svepskäl. Är inte mänskliga rättigheter mer värt än att du måste försvara system?
Till sist: är er värld så enkel att bara för att USA gör något dumt så är det fritt fram för vem som helst att kränka de mänskliga rättigheterna? I så fall blir jag orolig. Inte bara för befolkningarna som drabbas i respektive land utan faktiskt även för framtiden för den globala vänsterrörelsen.
Venezuela är inte enkelt att skildra. Det är ett land där oppositionen har försökt genomföra en odemokratisk kupp samtidigt som de skyller på Chavez. Det är ett land där militären är korrupt och alla är inte trogna den demokratiskt valda regeringen.
Att Chavez inte förbjöd de tv-kanaler som sände bilderna under kuppen ,där de påstod att Chavez-anhängare sköt på demonstranter när det egentligen var raka motsatsen, är ett tecken på respekt för yttrandefrihet. En respekt som i många västländer aldrig hade visats mot odemokratiska kuppmakare!
Visst blir följderna att Chavez styr mer akturitärt men vi som socialdemokrater bör stödja den vänstervåg i Latinamerika istället för att enbart beklaga oss.
Vi bör stödja den kritiskt och ständigt vara insatta i frågorna. Det var bland anant det Olof Palme gjorde när han hade kontakter med Kuba och andra vänsterländer. Vi har mycket att lära av dem och de kan ta del av våra kunskaper.
Intressant dock att se att du tar upp detta efter det val med högst valdeltagande i Venezuela någonsin, 75% och under den tid då landets medborgare känner att de kan påverka politiken.
När får jag se en kritik av Haiti, Colombia, Paraguay mfl efter deras val? Du är ju mer kritisk än vad de liberala dagstidningarna är efter valresultat, sorgligt.
Riad,
Varför måste Daniel Mathisen kritisera Haiti, Colombia, Paraguay m.fl. för att han nu kritiserat Venezuela? Där kommer de där svartovit-tänkande in igen som Mathisen nämnt här ett flertal gånger.
Som jag själv ser det så kritiserar Daniel Venezuela (förutom ur ett demokratiskt perspektiv) av den anledningen att man inom delar av vänstern – där delar av SSU Skåne kan inkluderas – har en onyanserad syn på Venezuela och Chavez. Allt är så förbannat bra, och är det fel så är det missförstånd eller något någon annan som kan beskyllas för det. När kritik också förs fram så talar man om man inte ska gå de borgerligas ärenden. (se din koppling till “de liberala dagstidningarna” och Daniels kritik eller Frankies citat här ovan om “unga socialisterna går i borgarnas fotspår”) Så antiintellektuellt.
Du tycker inte det är förbluffande att de som krävde en omröstning fått sina namn spridda av personer kopplade till Chavez och dessutom förföljs genom att de sparkas från offentliga arbeten osv.? (Som Svenska UD under vår regering berättade om)
/Martin Tunström – SSU Skåne
Jag citerar mig själv Martin
“Vi bör stödja den kritiskt och ständigt vara insatta i frågorna. Det var bland anant det Olof Palme gjorde när han hade kontakter med Kuba och andra vänsterländer. Vi har mycket att lära av dem och de kan ta del av våra kunskaper.”
Jag låter citatet tala för sig själv. Har du sett “Under luppen på en statskupp” ? Just hur dessa människor har blivit jagade har jag ingen aning om men som jag sa innan så har Chavez inte full kontroll på armén och polisväsendet. Sen är det faktiskt så att många personer som var med på listan var döda sedan länge, vilket kan leda till att man undersöker fallen.
Varför man bör granska de länder med bristande demokrati som tillhör högerländerna i Latinamerika? Jo kanske för att granska och jämföra den demokratiska kulturen i länderna, borde man inte ge en annan bild av Latinamerika än den borgerliga tidningar gör? Borde man inte ta upp att fackligt aktiva blir mördade i “demokratin” Colombia när det är val där? Varför ska man enbart kritisera ett vänsterland som har utökat sin demokrati och förankring till folket och knäckt den nyliberala militärdoktrinen i Latinamerika. Världen är inte, precis, svartvit.
PS: Läs en socialdemokratisk ledare om Chavez valseger här: http://www.dala-demokraten.se/
Jag vill gärna se en nyanserad debatt om Chavez. Men det här är ingen debatt värd namnet.
Jag har under början av det här året befunnit mig i Venezuela under flera månader. Jag har varit i storstäder och landsbygd, fina kvarter och kåkstäder. Jag måste säga att jag aldrig, aldrig någonsin har varit i ett sånt demokratiskt land som Venezuela. Där har folk möjlighet, i mycket större utsträckning än i Sverige, att påverka sin vardag. Främst genom de lokala kommittéerna som finns i varje stadsdel men också genom att delta i det drygt tjugotalet social missioner som finns i landet.
Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd. Det finns en rad problem men de rör knappast Chavez som person eller hans relationer med Castro. Istället är det oppositionen i landet som är det stora problemet, flera gånger har de öppet hotat med att ta makten med våld, något de faktiskt också gjort. De stoppades genom att främst fattiga venezolaner vandrade ut på gator i huvudstaden för att kräva sin president tillbaka.
Ett annat problem som jag kan se rör visserligen inte Chavez, däremot hans parti och de omkring honom. De tillhör till vis del den gamla korrupta regimen, den som skot sig på oljan. Venezolaner brukar säga att de litar på Chavez men inte hans ministrar – och det är nog smart.
Som sagt, jag vill gärna se en nyanserad debatt men när man tar samma utgångspunkt som den venezolanska oppositionen gör så hamnar man fel. Venezuela är inte på randen till diktatur, tvärtom, demokratin har nog aldrig, på någon plats i världen, varit så levande som den är där. Fokuseringen vid Chavez som person är också helt fel, Chavez är endast ansiktet utåt. Utan alla miljontals venezolaner som deltar i missionerna så skulle Chavez inte vara någonting.
I konstaterandet att i Venezuela så rör man sig bort ifrån den nyliberala politik som lett till ökade klassklyftor och arbetslöshet där borde man börja. Det finns viktiga saker att lära sig, oavsett om man är sosse eller ej.
Petter Evertsén
Malmö
Riad:
1. Om jag skulle kritisera alla de länders styrelseskick jag ogillar samtidigt skulle jag inte kunna skriva om något annat. Därför försöker jag portionera ut kritiken över ex. ett år.
2. Bristande demokrati, intolerans och förtryck är dåligt oavsett om det genomförs av fascistoida högerjönsar eller av hycklande vänsterpopulister med grumlig människosyn. Det är liksom demokratin som är intressant, oavsett om en eller annan politisk reform är bra eller dålig. När du skriver att “visst blir följderna att Chávez styr mer auktoritärt, men..” blir jag riktigt rädd. Det där men ska aldrig finnas där. När demokratin och folkstyret försvinner, försvinner också mitt stöd.
3. Man kan och får aldrig göra demokrati relativt. Att säga att det är OK att Kuba eller Venezuela förföljer oppositionen bara för att Colombia är värre är ingen bra ursäkt.
4. Det är inte bara “liberala tidningar” som är kritiska utan lika mycket ledande socialdemokratiska företrädare och skribenter. Några av de mest tongivande Chávezkritikerna har dessutom kommit från den syndikalistiska tidskriften Arbetaren. Försök inte måla ut Chávez som högerspöken. Tvärtom: parlamentarisk demokrati är ett radikalt koncept.
Peter:
Kul att du haft chansen att besöka Venezuela. Önskar att jag också får den möjligheten vid tillfälle. Däremot är jag oroad för din demokratisyn om du menar att Venezuela är världens mest demokratiska land. Varken jag eller Amnesty håller med.
Vidare är det glädjande att höra att det visst finns ett mått av inflytande via diverse kommittéer i landet. Men det gör inte de andra kränkningarna mindre allvarliga. I stället kan man ju fråga sig varför de överhuvudtaget är nödvändiga om lokalinflytandet är så pass starkt. Ska inte alla röster få höras, också de kritiska?
Varför tar inte Chavéz chansen och demokratiserar Venezuela? Jag var en av många som verkligen hoppades att Chávez skulle forma ett demokratiskt föredöme i Latinamerika. Så blev uppenbarligen inte fallet.
Slutligen vill jag återigen understryka det faktum att jag tycker att det är ointressant hur schyssta sociala reformer som lanseras så länge demokratin kommer i andra hand. Demokratin först. Sen politiskt innehåll.
Under “4” ska det stå “Försök inte måla ut Chávez kritiker som högerspöken.”
Hej Daniel
Något man måste förstå med Amnestys kritik mot Venezuela är att den rör främst den polismakt som finns i Venezuela. Den styr inte Chavez, hans parti eller ens majoriteten som hans parti ingår i. Den styrs av guvenörerna och tills senaste valet så har rätt många av dem varit högeroppositionella. Jag har mött polisen flera gånger och de skulle jag verkligen inte vilja att ha att göra med. Det är rätt ironiskt att Venezuelas militär är långt mer trevlig, öppen och sympatiskt än deras polismakt. Militären står bakom den bolivarianska revolutionen medans delar av polisen inte gör det. Polisen sköt på demonstranter som krävde sin president tillbaka efter statskuppen 2002, militären gjorde uppror mot sina befäl och såg till att Chavez återinsattes. Jag tycker det säger allt.
Det finns inga problem med min demokratisyn. Människor ska oavsett vilka de är kunna rösta och påverka i lika stor utsträckning. Det är min demokratisyn och jag tror inte den skiljer sig något från din. Men, och det här är viktigt, i Venezuela så finns utöver alla möjligheter som existerar i Sverige såsom fri press, yttrandefrihet och fria val också andra mer långtgående demokratiska reformer. Där är de lokala kommittéerna ett exempel. Ett annat kan vara att det finns en radiostation i var och varannat kvarter. Eller att lokal-TVn verkligen är en seriös lokal kanal som berättar om vad som sker i stadsdelen/staden. Det var det jag menade med att Venezuela är världens mest demokratiska land.
De sociala reformerna kan man inte behandla enskilt, de är tätt sammanvävda med de demokratiska strävandena. När venezolanerna får delta i missionerna så får de samtidigt påverka dem. Genom de starka folkliga organisationer såsom fackförbund, vänster- och kvinnorörelser kan de även utforma vilka missioner som ska genomföras och andra saker som får samhället att fungera bättre.
Jag vill inte måla världen svartvit. Chavez är inte perfekt, hans parti är inte felfritt och Venezuela må vara vykortsvackert men inget paradis. Fast det är inte Sverige heller. Det gör varken Sverige med Reinfeldt eller Venezuela med Chavez till en diktatur. Han har bevisat i val efter val att han har stöd av en majoritet av venezolanerna. Partiet som han leder är Sydamerikas största med över 2 miljoner medlemmar. Förövrigt är hans parti inte störst i venezolanska kongressen, utan det är ett snällvänsterparti med humanistisk inriktning. Låter inte riktigt som någon diktatur eller ens semidiktatur i mina öron.
Vänligen
Petter Evertsén