Den jobblösa tillväxten

Efter att ha varit borta från Sverige under närmare sex veckor är det intressant att återigen ta del av den inhemska debatten om sysselsättningen. De senaste veckorna har regeringens spinndoktorer flitigt strösslat nyhetsmedierna med utspel om regeringens “offensiva politik för jobbskapande.” Oppositionen och kritiker har svarat med att reformerna både är för knappa i sitt omfång och dessutom kostar för mycket i relation till effekten på arbetsmarknaden. Och jag håller med. Den svenska arbetsmarknaden befinner sig mitt i en radikal omstöpning och sysselsättningen är mer eller mindre i fritt fall. Aldrig tidigare har det varit mer angeläget att rikta in den ekonomiska politiken på antalet skapade jobb per skattekrona.

Men regeringen väljer en annan väg. Man dammar än en gång av det borgerliga adelsmärket i ekonomisk politik och penslar ofinansierade skattesänkningar för att mota arbetslösheten i grind. Några större, mer långsiktiga investeringar, i infrastruktur, forskning, grön teknologi eller överhuvudtaget långsiktigt tillväxtalstrande projekt uteblir.

Och resulatet är tydligt. Sverige är ett av de länder i västvärlden som har den svagaste återhämtningen på arbetsmarknaden, mycket beroende på ett minimalt krispaket i lågkonjunkturens kölvatten. I stället förlitade sig finansdepartementet på trubbiga skattesänkningar. Tillväxten börjar visserligen långsamt klättra uppåt igen och den ekonomiska kakan kommer sannolikt att börja växa igen under 2010, men problemet är att jobben inte blir fler. Den borgerliga regeringen håller på att återupprepa, och accelerera, samma misstag som den senaste socialdemokratiska regeringen var med och skapade. En jobblös tillväxt.

Konjunkturinstitutet formulerar nyligen analysen av det kommande läget för svensk ekonomi på samma sätt. Men man gör också ett viktigt tillägg. Förutom att arbetslösheten som andel av arbetskraften ökar till 12 procent inom ett år kommer avsaknaden av en tillräckligt expansiv finanspolitik minska den långsiktiga, strukturella, sysselsättningen med omkring 100 000 personer. Igen: med nuvarande politik kommer den naturliga sysselsättningsnivån i Sverige krympa med 100 000 personer.

Några saker behöver göras. Både politiken och lagstiftningen på arbetsmarknadens område behöver moderniseras för att bättre fungera i en tjänstedominerad och mer dynamisk miljö. Dessutom behövs det en återgång till en mer utbudsstyrd ekonomisk politik som mer aktivt kompenserar för fall i efterfrågan under lågkonjunkturer. En socialdemokratisk regering kan inte nöja sig med att se tillväxten skjuta i höjden utan att studera konsekvenserna på arbetsmarknaden, liksom löneutvecklingen för individer med låg- och medelstora inkomster. Problemet med den ekonomiska politiken de senaste tjugo åren är att trots en ofta iögonfallande tillväxt och produktivitetsutveckling har bara den rikaste decentilen i samhället sett löner och levnadsstandard öka. För att på lång sikt höja den strukturella sysselsättningsnivån krävs ett förnyat politiskt kontrakt med Sverige som innehåller massiva offentliga investeringar i utbildning, forskning, bostäder och infrastruktur.

Socialdemokratin måste hitta tillbaka till ett på samma gång pragmatiskt och progressivt samtal om jämlikhet, minskade klyftor och utjämning av inkomster som kombineras med en verklighetsförankrad politik för tillväxt och jobb. Först då kan socialdemokratin återigen inte bara vinna val utan faktiskt även åstadkomma generationell förändring.

På samma sätt kan det aldrig vara moraliskt försvarbart att upprätthålla ett fyra femtedelssamhälle där 20 procent av befolkningen inte gynnas av år av ekonomisk expansion. Då är det någonting fundamentalt och strukturellt fel i utformningen av den ekonomiska politiken. Det räcker heller inte med att nöja sig med 4 procent i arbetslöshet och blunda för ett samhälle som successivt klyvs, mentalt, socialt och fysiskt. Den teoretiska förståelsen för att alla tjänar på att hela samhället bidrar måste märkas och omsättas även i det dagliga politiska utförandet. Politik handlar inte enbart om att vilja; politik handlar om att genomföra.

Annat intressant om Politik, Samhälle, Jobb, Arbetsmarknad, Ekonomi, Socialdemokraterna, Fredrik Reinfeldt, Regeringen