Fördel demokraterna
Det ser hoppfullt i det stora landet i väster. Några saker pekar på att det mycket väl kan bli en ny majoritet i både senaten och representanthuset efter det kommande kongressvalet i november. Först och främst har republikanerna torskat trovärdighet i frågan om att skapa jobb och alstra tillväxt, något som vi sossar med all önskvärd tydlighet vet konsekvenserna av. Inte minst i delstaten Ohio indikerar färska opinionsmätningar en övertygande ledning för USA:s progressiva parti: The Democratic candidate for governor, Representative Ted Strickland, is leading the Republican nominee, J. Kenneth Blackwell, the Ohio secretary of state, by 53 percent to 29 percent. Därutöver har stora delar av valkampanjen kommit att kretsa kring frågan om utgången i konflikten i Irak. Ledande demokrater i respektive delstat utnyttjar skickligt och förtjänstfullt kriget för att peka på den republikanska majoritetens misslyckanden. Skandalen med den sexmejlande Foley har knappast heller hjälpt högerhökarna på traven. Snarare…
En dag med den borgerliga regeringen
Äntligen slipper vi katastrofkulturministern. Och inte en dag för tidigt. Avgången är en viktig signal om att det inte är OK att skippa lagar och regler, ens om man är f d Timbrochef. BBC skrev häromveckan – med anledning av valresultatet – att Reinos ministär gör bäst i att vara väl förberedda inför en socialdemokratisk opposition. För annars, citat, kunde den borgerliga revolutionen vara över innan den ens hade börjat. Jag måste erkänna att det känns fantastiskt trivsamt att också borgerliga representater granskas och tvingas ta ansvar. Vad gäller Borgs budget får man slita om man ska finna några som helst nyheter. Sänkta skatter finansierade via bantade trygghetssystem och höjda avgifter till fack och a-kassa lanseras. Som väntat med andra ord: klasspolitik ’06. Finansministerns repetitiva namedropping av nationalekonomiska termer och beräkningsmodeller vid presskonferensen blev dessutom lite som en parodi på högerflankens räknenissar. Fast frågan är vem som egentligen är så…
Tips
Ulf Lundell – Kid
Klockrent, Billström
Mitt i prick: [..] socialdemokraterna saknar en genomarbetad storstadspolitik, en politik som når ut till förorterna och vinner respekt hos den flytande medelklassen. Det krävs att partiet i sin helhet bestämmer sig för att älska Stockholm i stället för att ständigt mobba staden. Del två är att man har en offensiv och modern politik som förmår att attrahera både medelklass och arbetare i privat och offentlig verksamhet.
En kulturminister som inte ser på TV
Är det inte lite märkligt att samtidigt som man är kulturminister så har man inte kikat på TV ens litegrann på hela 16 års tid. Eller att radion aldrig åkt på, knappt i bakgrunden? Frågan är vilken trovärdighet den nyutnämnda ministern med ansvar för kultursektorn egentligen besitter då erfarenhet och insikt uppenbarligen sakas. Är det bara finkultur såsom operetter och SvD Kultur-kultur som räknas? Verkligheten är förstås en helt annan. Cecilia Stegö Chilò (bra mycket knepigare än Maryams efternamn) har under hela tiden hon bott tillika varit folkbokförd i Sverige dissat hela den gemensamma finansieringen av public service. Anledningen? Ingen aning. Kanske för att spara in värdefulla tussar per år. För visst måste det vara tufft att sitta i åtta bolagsstyrelser kombinerat med en personlig förmögenhet. När uppemot 9 av 10 svenskar cashar upp licensavgiften kan man ju tycka att också Cissi skulle gjort likadant. Hon är ju trots allt…
Regeringen rivstartar
Vi vill skapa en bättre tillvaro i Sverige. För alla.
FN kan
Om FN vill. Reaktionen mot det kommunistiska Nordkoreas riktigt obehagliga kärnvapensprängning är inte bara rimlig utan lika mycket en absolut nödvändighet. Det är betryggande att säkerhetsrådet snabbt identifierar situationen som ohållbar och snabbt utvecklar en lämplig resolution. Samtidigt hade naturligtvis det allra bästa varit om provsprängningen helt hade kunnat undvikas. Bushadministrationen kritiseras också med all rätt av demokraterna för att ha bränt en alltför stor andel av den amerikanska försvarsbudgeten på Irakkriget. Nu sätts hoppet i stället till FN. Ingen tvivlar längre på att crazy-ass Jong-Il på den koreanska halvöns norra del ha spårat ur fullständigt. Inte för att han direkt var vid sina sinnens fulla bruk tidigare heller. Men i det här läget har världen liksom inte riktigt råd att chansa med den monumentala katastrof som kärnvapensspetsar medför. Händelserna är även lika mycket ett bevis för att framtidens krig inte är bundna till nationalstater och därför kräver andra lösningar.…
Nu börjas det..
Hur bli det med arbetsrätten egentligen?
Studera. Opponera.
Visst. Jag borde tillbringa all ledig tid till att studera indifferenskurvor och marginalkostnader inför duggan som kickar igång om drygt tre timmar. Men ärligt talat så är det svårt att ha fokus på annat än den nya moderatledda regeringen med Reino i spetsen. Själv går jag mest runt och är grinig och tvär varje gång jag har en ny rapport från förklaringen och presentationen av de nya ministrarna. Det enda som finns i bakhuvudet för tillfället är raden av försämringar i trygghetssystemen som väntar, liksom skattereformer för välbärgade villaägare. De stundande förslagen är ingenting annat än klassisk och ogenerad högerpolitik. Förresten är det uppenbart och bortom allt rimligt tvivel att modaterna knipit alla viktiga poster medan allianspolarna fått byket. Så mycket för samarbete. Nu väntar i stället fyra år med riktigt osoft högerpolitik. Och allvarligt: Gunilla Carlsson som biståndsminister och Calle B som utrikes. Var finns de nya moderaterna? En…
Äntligen!
Någon som säger vad jag och många tycker.