Om FN vill. Reaktionen mot det kommunistiska Nordkoreas riktigt obehagliga kärnvapensprängning är inte bara rimlig utan lika mycket en absolut nödvändighet. Det är betryggande att säkerhetsrådet snabbt identifierar situationen som ohållbar och snabbt utvecklar en lämplig resolution. Samtidigt hade naturligtvis det allra bästa varit om provsprängningen helt hade kunnat undvikas. Bushadministrationen kritiseras också med all rätt av demokraterna för att ha bränt en alltför stor andel av den amerikanska försvarsbudgeten på Irakkriget. Nu sätts hoppet i stället till FN.
Ingen tvivlar längre på att crazy-ass Jong-Il på den koreanska halvöns norra del ha spårat ur fullständigt. Inte för att han direkt var vid sina sinnens fulla bruk tidigare heller. Men i det här läget har världen liksom inte riktigt råd att chansa med den monumentala katastrof som kärnvapensspetsar medför. Händelserna är även lika mycket ett bevis för att framtidens krig inte är bundna till nationalstater och därför kräver andra lösningar. Både EU:s och i synnerhet FN:s säkerhetspolitiska verktygslåda behöver vässas för att hindra kommande krig och inte minst sätta punkt för en av världens allra vidrigaste diktaturer. Det behövs mer demokrati, inte mindre säkerhet.